”Jönköpingsungdomar tar ställning mot Lissabonsfördraget”, skriver ordföranden för ung vänster Jönköpings län i en insändare i en av länstidningarna.I insändaren argumenterar ung vänster mot den gemensamma författningen. Jag har skrivit en replik som jag jag låter intresserade läsare ta del av här på min blogg.Inledningsvis har jag bara en enkel liten fråga. Så du vill att vi skall ha kvar Amsterdam-fördraget, Nice-fördraget och ett halvt dussin till liknande, som gemene man inte kan läsa och sätta sig in i?
Att vi istället får en författning som de flesta kan läsa på en eftermiddag, är ett väldigt stort framsteg.
Vänsterpartiet har genom hela sin historia haft helt fel i sina ställningstaganden till Europa, våra europeiska grannar och de samhällssystem som har praktiserats.
Det vore klädsamt om dess företrädare nu också kunde ge uttryck om de verkligen har rätt när man fördömer det mödosamma samarbetsprojekt som på knagglig och på demokratins väg faktiskt förs framåt inom EU.
Det handlar nämligen inte om för eller emot EU, eller ens hur EU ska vara konstruerat. Utan det handlar om vilken politik som ska föras på Europa nivå, på samma sätt som i riksdagen eller kommunfullmäktige. Alla kanske inte gillar landstingen, men man lägger ju sig inte ner och dör i landstingsvalen, utan istället försöker man ju se till att landstingen gör rätt saker – och gör dem bra. På samma sätt är det med EU.
EU ska helt enkelt utnyttjas. För med hjälp av sammanträdesrummen i Bryssel kan vi göra allt från att minska fattigdom, stoppa droghandel och rädda planeten till att förenkla för unga att plugga och jobba utomlands. Vilka möjligheter som öppnas med samarbete!
Det nej och nja- sägarna måste svara på hur vi ska lösa miljöproblemen, utfiskningen av Östersjön, människosmugglingen, sexslavhandeln, knarkhandeln och säkerheten utan fördjupat samarbete och överstatliga beslut. Man är ju snarare ett hot mot miljön när man har som krav att lämna den enda arena som finns för att på ett effektivt sätt hantera miljöproblem. Och vänsterns syn på internationellt samarbete har alltid varit att det är onödigt – man har ju röstat nej till svenskt medlemskap i stort sett varje internationellt forum. Jonas Sjöstedt –vänsterns toppnamn – har sagt att vi ska stå utanför ”plocka russinen ur kakan”, för att det är ”så man får de godaste bullarna”. Kanske det funkar ett tag. Men nationalismens och egoismens eftersmak brukar vara bitter.
Hur ser vänsterpartiets Europapolitik ut i en tid då Sverige behöver föra en tydlig politik i det europeiska samarbetet?
