lördag, november 01, 2014

Mellanöstern - en komplex situation

Jag ska i detta inlägg försöka nå situationen i Mellanöstern i detta inlägg. Situationen är komplex och jag gör inte anspråk på att göra någon heltäckande beskrivning men det finns ett par utgångspunkter som är värda att ha i åtanke när vi försöker nå dessa frågor. Den s.k. arabiska våren började under 2011 och ledde till att diktaturerna i Marocko, Lybien och Egypten föll. Människors strävan efter demokrati och värdighet är och ska alltid ha vårt stöd.Detta binder tveklöst den kristdemokratiska människosynen oss till. Vi kristdemokrater kan därför aldrig mattas när det okränkbara människovärdet kränks. Perioden som inleddes efter den arabiska våren har dock kommit att kallas den "den arabiska hösten", många av de demokratiska förhoppningarna grusades snabbt.Egypten blev efter en kort tid av islamistiskt styre återigen en militärdiktatur.Våldet mot minoriteter, speciellt kristna, eskalerade. Speciellt oroande är situationen i Syrien. Människor har drivits på flykt och det skapar enorma utmaningar för resten av världen. Inbördeskriget i Syrien började under 2011.Att avsätta Syriens diktator Bashir al Assad som styrt landet sedan 2000 var och är en bra målsättning. Kriget är som jag nämnde mycket komplext och till följd av landet etniska och religiösa sammansättning har det lett till otroligt lidande. En uppskattning är att över 120 000 människor mist livet. Regimens motståndare består till stor del av våldsamma islamistiska grupper som gjort sig skyldiga till övergrepp mot civilbefolkningen. Detta är en utveckling som måste stoppas. Som jag ovan nämnt är de kristna särskilt utsatta. Deras situation har försämrats drastiskt sedan den arabiska våren då islamistiska grupper fick stärkt inflytande.I Egypten har attackerna mot kyrkor eskalerat.De kristna i Syrien är på väg mot en katastrof.En stor del av den kristna befolkningen har flytt eller dödats, präster och nunnor och kyrkor har förstörts.Den kristna befolkningen i Mellanöstern riskeras att utplånas om inget görs. Det är därför av största vikt att Västvärlden utövar påtryckningar att säkerställa att religionsfriheten förbättras i regionen och religionsförföljelserna upphöra. Var helst det finns förföljelser så finns det anledning att strida för människovärdet. När det gäller den upptrappade debatten som efterföljer att Sverige nu erkänner staten Israel så finns det förenklat några viktiga utgångspunkter i debatten. För det första så har Israel rätt att existera.Därför så ska dom också ha rätt att försvara sig från självmordsbombare.Den "barriär", till 95 procent bestående av stängsel och med 5 procent av mur, som byggt upp gentemot palestinskt territorium måste därför ses som legitim.Vi har även sett att denna barriär är effektiv när det gäller att minska antalet självmordsbombare. Jag är medveten om att jag kanske förenkla debatten i ovanstående rader men jag tycker ändock att det är värt att ha med sig. Varje år skjuts tusentals kassam-raketer över gränsen mot Israel från Gaza.Det är föga förvånande ett sådant handlande så småningom leder till någon form av reaktion, exempelvis kriget i Gaza då den israeliska försvarsmakten försökte finna de terrorister som attackerat civila mål.Samtidigt är det naturligtvis mänskligt att känna sorg över alla de människor som dog på grund av kriget, och vrede över att oskyldiga dör.Det är i sin ordning att kräva utredningar av vad som hände under kriget.Det är också fullt naturligt att stilla undra varför det är så att Israel bygger sina militärbaser långt ifrån civil bebyggelse, när Hamas väljer det motsatta, att förlägga sina baser och högkvarter till skolor och sjukhus Många röster har höjts att det beslut nu det man skrivit i regeringsförklaringen strider mot folkrätten. En viktig folkrättslig princip är att när en stat ska erkännas så ska där finnas en regering som har kontroll över det egna territoriet. Och det är väl det minsta man kan säga om Palestina. Det enda Hamas har koll på är skuddmisiler och allehanda vapenarsenaler. Jag kan mot denna bakgrund bara beklaga att en relativt svag regering nu väljer att gå denna linje.