söndag, september 18, 2016

Tidningar – viktig del i samhällsdebatten

Vi ser en mycket allvarlig situation när det gäller Sveriges tidningar. Vi ser en utveckling där tryckta nyhetsförmedlare går på knäna. Eller för att beskriva läget med orden från kultur-och demokratiminister Alice Bah Kunke: ”Medierna i stort, och lokalmedia specifikt, står vid kanten av ett stup och det kommer att få konsekvenser för hela det demokratiska samtalet.” Det är ingen överdrift att tala om en kris. Journalisten, författaren och kulturkritikern PO Tidholm skrev nyligen i Dagens Nyheter: ”Journalistik är, som det brukar sägas, samhällets samtal med sig självt, och försvinner tidningarna är det bara en part som står och skriker”. Vad är det egentligen som brukar sägas i samtalet ? Vad är det för slags nyheter vi får ?Dessa frågor är nog så dubbelbottnad. Det är förhåller sig nämligen så att nyhetsförmedlare saknar styrka. Nyheterna har också blivit svaga. I ett demokratiskt samhälle har alla medborgare rätt till information. Medierna tillgodoser folket med information om samhället och de senaste nyheterna. Oftast är det i medierna som medborgarna söker svar när det har hänt något. För att invånarna i ett samhälle ska få rätt uppfattning vad som har hänt och inte påverkas åt antingen ett positivt och negativt håll, krävs det att medierna rapporterar på ett trovärdigt sätt, enligt medieforskare är det av högsta vikt att medierna rapporterar på ett neutralt och trovärdigt sätt, högsta möjliga opartiskhet är alltså att eftersträva – detta är ett mål som många gånger inte uppnås – rapporteringen blir då tendensiös och partisk. Idag produceras och distribueras nyheter dygnet runt i en nyhetsindustri där tillgång och efterfrågan jagar varandra. Behovet av ständigt fler nyheter i ständigt fler kanaler och medier tillfredsställs av ständigt fler nyhetstillverkare. Med nyhetiseringen av medierna blir nämligen vår verklighetsbild fattigare, inte rikare menar medieforskare. Vi förstår mindre, inte mer. Ju mer av verkligheten vi ser i nyhetens form,desto mer av verkligheten förstår man. Detta understryker vikten av fördjupande media. Ju mer aspekter man belyser, desto bättre blir nyhetsrapporteringen och slutledningsförmågan hos allmänheten.

lördag, september 17, 2016

Istället för att försvagas kan Sverige dra nytta av Brexit

Tillsammans med vår näringspolitiska talesperson,tillika riksdagsledamot har jag i vår partitidning PolEtik gett vår syn på Storbritanniens utträde ur EU, Brexit. Under de närmaste åren kommer det råda stor oklarhet om EU:s karaktär och framtid huvudväg. Det säg ibland att EU:s utveckling har gått ur kriser,med ett steg tillbaka och sedan två steg framåt. De ekonomiska kriserna och ökade motsättningar har gjort att färden på senare tid blivit vinglig. En viktig anledning är kriserna till vissa Eurokrisande länder. Efter Storbritanniens resultat i folkomröstningen och därmed början till Brexit, kommer det inte bli enklare att komma överens i frågor som rör alltifrån värdegrunden för EU som samverkan med omvärlden; Turkiets roll och inte minst TTIP- handelsavtalet mellan EU och USA. Om klyftorna vidgas, och nu när Storbritanniens vägval slutligen var att lämna EU, finns risken att Sverige försvagas i EU-samarbetet, där båda länderna stått för frihandel, och gärna mindre centralstyrning inom EU-länderna - där Frankrike och många andra länder ofta visat en annan profil. Såvida inte regeringen redan nu visar intresse för lokalisering av myndigheter och andra institutioner som idag finns i London men som nu kommer att söka sig till andra huvudstäder inom EU. Då kan Brexit istället bli en vinst för Sverige, som kan visa på en offensiv näringspolitik, där forskning och även fortsatt vara ett attraktivt land att förhandla med i för EU väsentliga områden.

torsdag, augusti 18, 2016

Arbetskraftsinvandring – viktig för Sverige

Jag ska försöka göra ett försöka ge några utgångspunkter i diskussionen om arbetskraftsinvandring som tangerar den diskussion som förts. Jag kan ha fel och det reserverar jag mig för. Men det finns ändock ett par utgångspunkter som jag vill nämna. För det första att man benämner debatten som ”tjatig” är en förenklad syn på det och faller i sin logik. Att människor har möjlighet att förflytta sig över nationsgränser är inte bara positivt för den enskilda människan, utan även för samhället i sin helhet. Efterkrigstidens välstånd grundades på stor del av att människor kom till Sverige och hjälpte oss att bygga upp landet, samtidigt som de valde varor och tjänster när vi producerade över världen. Det är när människor möts, gränser suddas ut och handel och värde skapas. Handeln är grunden till det välstånd och Sverige är inget undantag. Bevisen för att gör människor, länder och världen rikare är överväldigande. För att kunna nå en högre lägstanivå för den personliga välfärden i samtliga länder runt om på jorden behöver alla öppna upp sig mer. Men det räcker inte med att Sverige går från en av de mest stelbenta lagstiftningarna till en av världens mest liberala arbetsinvandringslagstiftningar, fler behöver också ta efter. Trots detta är det tyvärr så att många länder och organisationer ändå bestämmer sig för att sluta sig mot omvärlden istället för att öppna upp och bygga välstånd. En viktig reform som drevs förra mandatperioden var Alliansens och Miljöpartiets gemensamma utgångspunkt i arbetet med den nya arbetskraftsinvandringsreformen var, att invandring bidrar till att vitalisera såväl samhället, som arbetsmarknaden och ekonomin, genom de nya kunskaper och erfarenheter som nyanlända personer för med sig från sina hemländer. Det speglar också min utgångspunkt. När arbetsgivare söker efter arbetskraft letar dem med ljus och lykta efter de mest kvalificerade personerna i Sverige, ibland utan att lyckas. Vi kristdemokrater menar öppenhet mot omvärlden är viktigt och vi vill se fler vägar in till Sverige för den som vill komma och arbeta. Arbetskraftsinvandringen är viktig för att möta utmaningen med Sveriges och Europas åldrande befolkning. EU har infört ett så kallat ”EU Blue Card” som ger högkvalificerade personer rätt att invandra om man kan uppvisa ett anställningsbevis. Kristdemokraterna anser att personer ska kunna komma till EU och arbeta oavsett kvalifikationsgrad. Detta är ett område som vi behöver tänka till både en och två gånger utan att hamna i en alltför polariserad debatt. Det finns anledning för oss att fortsätta bevaka dessa områden.

söndag, augusti 14, 2016

Människovärdet före nationsvurmande

Jag ska fortsätta blogga om diskursen i migrationspolitiken. För det första,även om skyddet av flyktingar skulle vara frivilligt,är det inte frivilligt enligt de internationella lagar som Sverige är bundna vid. Men låt oss lägga lagen vid sidan och enbart betrakta det moraliska argumentet. Att man behandlar människor olika betyder inte att man betraktar människor som olika mycket värda. Så länge man kan erbjuda en förklaring till varför man behandlar människor olika, och den är acceptabel för alla som står för allas lika värde, är olika behandling moraliskt försvarbart. Men vilken anledning skulle vi kunna ge en syrisk flykting för att inte erbjuda skydd? Svensk välfärd är inte en mänsklig rättighet. Om man vill kan man inskränka invandrares ekonomiska och sociala rättigheter tills de har börjat bidra till samhället utan att kränka någons grundläggande rättigheter. Rätten till asyl är däremot en grundläggande rättighet. Om svenskars grundläggande rättigheter också hotades av flyktinginvandringen skulle de säkert förstå. Men att en av världens mest omfattande välfärdsstater får göra vissa besparingar, eller låna lite mer, eller höja skatten en aning, är inte skäl nog för att förneka syriska flyktingar grundläggande rättigheter. Det enda sättet att logiskt föra en sådan argumentation är att sätta den egna nationen före alla människors lika värde.

Problematisk diskurs i migrationspolitiken

Jag har fått anledning att återkomma i migrationsfrågan.Detta mot bakgrund av det migrationspolitiska manifest som KDU presenterat där man presenterar åtstramningar när det gäller rätten till att söka asyl. Det är en retorik som jag som kristdemokrat känner mig väldigt fjärran ifrån. Det är inte bara den frikyrkliga basen som känner sig främmande ifrån delar av retoriken. Kristdemokraternas värdegrund är själva grundpelaren i partiet. Börjar man rucka på grunden eller låter fokus hamna någon annanstans faller partiet förr eller senare. Men vi är inte där ännu, jag har förtroende för vår partiledare och resten av partiledningen. Vill inledningsvis peka på några viktiga kristdemokratiska utgångspunkten. Vi kristdemokrater vill bejaka mångfalden. Det gör vi utifrån vår människosyn och solidaritet med andra människor. är olikheter kompletterar varandra skapas en bättre helhet. Att bejaka mångfald är inte att blunda för att den också skapar konflikter. Därför måste de konflikter som uppstår hanteras med respekt för varandra och en vilja med att nå fram till samförstånd. Men också för att mångfaldens samhälle skapar dynamik och ekonomisk utveckling. Det är därför av stor vikt att våga diskutera dessa frågor utan att hamna i en polariserad debatt. När en flyktingvåg nu når Sverige och fler människor söker asyl i Sverige ställer det krav på en fungerande integration. Fler invandrare måste komma i arbete, kunna hitta en bostad och lära sig språket – bli en del av samhället. Sedan valet 2014 har integrationen seglat upp som en av de mest hett debatterade frågorna, och flera partier har lagt fram olika förslag på hur integrationen skulle fungera bättre. En del av de frågorna handlar om migration snarare än integration, eller får i alla fall direkt migrationspolitiska konsekvenser. I stället för att hantera hur människor som kommer till Sverige bäst kommer i arbete, lär sig språk och blir en del av kulturen så handlar flera förslag som lagts under integrationspolitisk täckmantel i själva verket handlar om att färre människor ska komma till Sverige, att kraven ska bli hårdare eller att det ska bli lättare att utvisa dem. Tyvärr lyckas jag konstatera att denna diskurs omkring migrationspolitiska förslag nu blivit regeringspolitik. Den proposition man röstat igenom innehåller flera punkter som är tveksamma. Tillfälliga uppehållstillstånd har ett antal tydliga nackdelar. Det skadar arbetsmarknadsetableringen genom försämrat humankapital och sämre incitament att planera långsiktigt. Det hindrar anhöriginvandring och skapar därmed oro för de flesta son flyr och skapar därmed större oro och psykisk ohälsa. Det tvingar Migrationsverket att genomföra dubbelt så många prövningar och ökar därmed kraftigt resurserna som måste läggas på myndigheten: Det är svårt att se några som helst positiva migrationseffekter. Fördelen med tillfälliga uppehållstillstånd är att de kan vara politiskt lättare att genomföra. Tillfälliga uppehållstillstånd är naturligtvis bättre än inga alls, men fördelen saknas i jämförelse med det permanenta uppehållstillstånd, som gäller i Sverige. Trots detta har man haft detta som en del i integrationspolitiken. En inte alltför vågad gissning är att partierna vägletts av kortsiktiga opinionsvindar snarare än reell vilja att förbättra integrationen. Alternativet är att de verkligen vill förbättra integrationen men saknar kunskap. Underlaget i propositionen skulle minska anhöriginvandringen. Vissa partier har själva lyft upp det som en positiv effekt, medans andra menar att det inte är syftet. Oavsett om det är medvetet eller inte har propositionen två mycket olyckliga effekter,även bortsett från att det är direkt skadligt ur ett integrationsperspektiv. För det för stryper man invandringen baklänges. Istället för att säga att de vill begränsa invandringen lade partierna från början förslag som får samma effekt utan att få det låta så. Naturligtvis är de största förlorarna alla de personer som inte får komma till Sverige utan lämnas kvar i krig, förtryck och splittrade familjer. För det andra innebär det en sammanblandning av migration och integration. Behovet av kraftiga integrationsreformer är stora. Invandrare har för låg sysselsättning, för hög arbetslöshet, för svårt att få bostad. Det finns enormt mycket som behöver göras, för att komma åt det. Men att begränsa invandringen är inte en migrationspolitisk reform. Förslagen som nu ligger till grund för en lagändring presentera som en migrationsförbättring, stärker det bara den falska uppfattningen om att migration är ett hot mot integrationen.

onsdag, juli 27, 2016

Varför bistånd?

I debatten om bistånd är det viktigt att förstå varför bistånd behövs – vi har varit inne på det i föregående blogginlägg men det är viktigt att ändå försöka nå detta i ytterligare ett inlägg. Det är lätt att säga att man ska hjälpa andra. I vår kultur känner de flesta intuitivt att det är rätt. Men varför då? Och gäller inte denna intuition i första hand människor som vi känner och personligen kan förhålla sig till? En kristdemokratiska människosyn har många lager. Redan i grundpåståendet att alla människor har ett unikt och okränkbart människovärde finner man motiven till att hjälpa sin nästa. Men påståendet skulle politiskt i princip kunna motivera vad som helst. Eller ingenting. Att inte kränka någon skulle ju kunna innebära att man lämnar andra i fred, oavsett vilken situation de befinner sig i. Kristdemokrater brukar dock definiera mänskliga rättigheter, inte bara i negativs rättigheter – som att människor ska vara fria från förtryck – utan också i positivs. Om du har rätt till liv, måste du också ha rätten och möjligheten att äta. Annars dör du. Om du har rätt till fri åsiktsbildning, har du också rätten och möjligheten att lära dig läsa och skrivs. Annars kan du inte leva ut din rättighet. Exempelvis. I den personalistiska människosynen ligger en oerhört stor respekt för varje enskild människa. Varje person är unik och äger i sig själv ett okränkbart människovärde. Varje människa är också till sin natur rationell och fri. Det faktum att vi alla är av mänsklig natur ger oss alla samma människovärde. Varje person har både kroppsliga, själsliga och andliga behov, och den ena delen går inte att separera från den andra. Ser man på människan med sådan ögon, går det inte att blunda för att det är något substantiellt som går förlorat varje gång som ett liv förspills i onödan eller hindras i sin utveckling. Det är inte bara en kropp som dör eller personliga egenskaper som förblir outvecklade. Världen – gemenskapen där vi befinner oss – förlorar något av värde när en människa berövas möjligheten att nå sin fulla potential – eller i värsta fall sitt liv. I att vara unik ligger att ingen människa kan ersättas – och inge människas liv upprepas. Personalismen strävar därför efter att möjliggöra för varje persons att förverkliga sig själv och sin potential. I den personalistiska människosynen ligger nyckeln till ansvaret för våra medmänniskor. När vi förverkligar oss själva - gör vi det i gemenskap med andra. Utvecklingen av vår person förutsätter relationer och interaktion med andra. Det är i mötet med andra som vi växer, eftersom vi i gemenskap med andra kan kompensera för det faktum att vi inte själva är perfekta. Mellan människor uppstår etiska band där vi har ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. En grundläggande solidaritet. Varje människa har rätt att leva under villkor som möjliggör för henne att existera i enlighet med sin mänskliga natur. Någon annan utgångspunkt är orimlig - om man ser alla människor som lika i värde. Detta är människans naturliga rättigheter den så kallade naturrätten. Detta är grunden för den solidaritetstanke som utgör en del av kristdemokratins idéarv, den etik som bör vägleda mellanmänskliga relationer. Basen för naturrätten är rätten till liv. Det är denna rätt som all etik relaterar till. Om vi inte existerade skulle etiken så att säga vara meningslös. För att kunna bli mer av den är och ta vara på sitt liv,följer ett antal rättigheter. Att få äta sig mätt, ha tak överhuvudet, få utbilda sig, tillgodogöra sig sin utbildning och i allra möjligaste mån försörja sig själv. Å andra sidan i förhållande till andra - att erkänna andra människors naturliga rättigheter och göra vad man kan för att de ska tillgodogöras av alla. Som person är varje människa också ett subjekt och får aldrig reduceras till ett objekt. varje människa är sitt eget ändamål. I det ligger också en förväntan om att man som person ska ta ansvar och förvalta de egenskaper som man besitter. Att bli mer av den man är. Eftersom människan är både förnuftig och fri är hon också (i normalfallet) ansvarig för de val hon gör. Var och en har har ett personligt ansvar för hur världen ser ut, inte minst i det som man själv har möjlighet att genom sina val och handlingar direkt påverka. De positiva rättigheter som finns upphäver inte de negativa.Inte heller står de över dem.Även om det finns en skyldighet för samhällsgemenskapen att se till att du inte fryser ihjäl, kan denna aldrig (eller inte särksilt ofta) tvinga dig att att bära specifika kläder, eller kläder i en specifik kollektivt betsämd mängd. Din frihet består alltså i första hand i möjligheten att åtnjuta allmängiltiga värden - att leva eller inte leva utifrån de möjligheter som dina mänskliga rättigheter ger dig. Hur du använder denna frihet kan omgivningen defintivt, och politiken möjligen, ha en åsikt om. Poltiken ska dock akta sig för att styra den enskildes livsval och ska definitivt vara försiktig i att hindra dessa val. För politiken blir då frågan om människor i praktiken har möjlighet att göra sina egna livsval? I vissa fall är det uppenbart att livsvalen upphört att existera. Det gäller definitivt i akuta situationer: När bomber plötsligt faller över ditt hus. När skörden slår fel och du svälter. När en odemokratisk regim fängslar dig och plågar din familj, baser at på vad du sagt eller vilken religion du tillhör. Det gäller också i situationer som är mer långvariga. När du kommer från en fattig familj, uteslutande bestående av analfabeter, utan reella möjligheter att ge dig för ett modernt samhälle adekvat utbildning. När du drabbas av sjukdom men inte har tillgång till den vård som skulle kunna rädda ditt liv. När du lever under dikataturens förtryck och är hänvisad till snäva ramar staten definierat åt dig. För en kristdemokrat kan ett gott samhälle bara byggas i gemenskap; samhällsgemenskap. Det innebär hänsynstagande och ansvar. I det som tillsammans åstadkoms finner människor frihet att forma sina liv efter ega idéer och värderingar. Denna samhällsgemenskap kan dock aldrig fullbordas så länge någon befinner sig i armod. I byggandet av det goda samhället har den som har störst behov också rätt att göra störst anspråk på sin omgivning. Omvänt har den som har störst behov också rätt att göra störst anspråk på sin omgivning. Detta är endast ett axplock i diskussionen - jag kommer att fortsätta bevaka frågan.

måndag, juli 25, 2016

Jakten på friskolorna

Regeringen går till storms mot religiösa friskolor. En argumentering som bör bemötas. För oss kristdemokrater är det ofattbart hur man kan lägga så mycket kraft och energi åt en skolform som utgör en liten del av alla elever och som de flesta som går där trivs alldeles utmärkt. För oss kristdemokrater är det viktigt att slå fast att alla skolor, även de med konfessionell inriktning, ska följa skollag och läroplan där det bland annat framgår att skolan ska förmedla värden så som tolerans, all människors lika värde och jämställdhet med mera. Det finns med stor sannolikhet, även de med konfessionell inriktning och icke konfessionella inriktning som inte följer dessa dokument. Men det får aldrig vara ett argument attt stänga alla skolor med viss inriktning. I så fall ska alla kommunala skolor också stängas och det inser alla vilka konsekvenser det skulle få. För många barn och ungdomar passar en konfessionell skola bra. Många upplever en större trygghet och gemenskap i dessa skolor än i en kommunal eller fristående skola. För många elever är det naturligt att inleda en dag med en morgonbön tillsammans med andra,att gå i en skola där svordomar inte uttalas och att inte utsättas för mobbing på grund av sin tro. Det finns många religiösa skolor som har gått rykte och som lyckats bra med att skapa en trygg studiemiljö och studieresultat Att förbjuda dessa friskolor vore mycket olyckligt. Det finns konfessionella skolor som fått sina tillstånd indragna på grund av att värdegrunden i läroplanen inte följts och det är bra att dessa har stängts. Samtidigt har Skolverket inte funnit anledning att dra in tillståndet för någon av de 25 konfessionella skolor som granskades för några år sedan och det talar sitt tydliga tecken. Vi kan nog dessutom utgå ifrån att det finns en hel del lärare på kommunala skolor som indoktrinerar elever både religiöst och politiskt men som inte får någon som helst uppmärksamhet trots att den indoktrineringen torde vara lika farlig som den som sker på en konfessionell. Indoktrinering får aldrig ske oavsett om det gäller en konfessionell skola eller ej och mot detta finns det lagar och förordningar. Låt dem som vill gå i en skola med religiös inriktning göra det utan att staten går in och förbjuder. Det finns många skolor med religiös inriktning som har ett gott rykte där elever visar upp goda skolresultat, där skolan genomsyras av trygghet och respekt för varandra och där elever och personal trivs. Det vore ytterst olyckligt att stänga dessa skolor på grund av att statsmakten fått för sig att allt som har med religion att göra är något farligt och hotfullt.

Vp - demokratiskt opålitligt och Europafientligt

I insändare i min lokaltidning går Vänsterpartiet ut och kritiserar Europasamarbetet. Det finns anledning att ifrågasätta argumentationen. Vänsterpartiet har genom hela sin historia haft helt fel i sina ställningstaganden till Europa,våra Europeiska grannar och de samhällsystem som har praktiserats. Det vore nu klädsamt om dess företrädare nu också kunde ge uttryck för om de verkligen har rätt när man fördömer det mödosamma samarbetsprojekt som på knagglig och på demokratins väg faktiskt förs framåt inom EU. Hur skall Sverige stå starkt i kampen mot extremism och för demokrati i Europa när regeringspolitiken formas i samverkan med ett parti vars äldre och yngre generation präglats av just de idéer som det demokratiska Europa lämnat bakom sig ? Hur skall en regering som bygger på samverkan med vänsterpartiet kunna värna om demokratin och frihetens ideal med full ideologiska kraft när man i verkligheten har varit på fel sida om demokratin? Vilket är budskapet till dagens unga generation när gränsen till försvar för frihetens ideal inte dras ytterligare än att man bortser från från den när man vill värna regeringsmakten ? Hur ser vänsteralliansens Europapolitik ut i en tid då Sverige behöver för en tydlig politik i det europeiska samarbetet för att få med nya stater ?

lördag, juli 23, 2016

Kollektivtrafiken otroligt viktig för Jönköping som stad

Jag fick anledning att återuppta diskussionen om kollektivtrafiken i Jönköpings län. Vill inledningsvis vara tydlig med att kollektivtrafiken är ett otroligt viktigt nav för vårt län. Jag ska kort nämna några ståndpunkter som är viktiga att ha med oss. För det första så är kollektivtrafiken oerhört viktigt för vårt län - inte minst ur miljösynpunkt. För att få en fungerande kollektivtrafik krävs att vi satsar på järnväg. Det kommer och krävs förbättringar av det regionala järnvägsnätet. Det är inte minst viktigt för att stärka Jönköping som läge.En nyckelfråga blir därför satsningar på med mera för att gods som förs över järnväg till lastbilar och att tåget på allvar ska kunna konkurrera med flyget på halvlånga och långa sträckor. Det ska vara så billigt att åka kollektivt som möjligt. Samtidigt så kan jag se att de offentliga verksamheterna också måste gå runt rent ekonomiskt. När det gäller kollektivtrafiken går en del av biljettintäkterna till b la underhåll av bussar och tåg. En del av biljettintäkterna går också åter in i verksamheten. Därför kan jag anse att avgifter för kollektivtrafiken är motiverad. I alla politiska förslag bör man väga samman alla fakta till en bra slutsats. Därför tror jag inte att helt nolltaxa kollektivtrafiken är möjlig. Att Jönköping nu kommer ansöka om en snabbfil för bussar välkomnar jag, även om beslutsprocessen kunde vara tydligare. Det finns en rad utmaningar här och jag tänker bara nämna några. Slottsbron i Jönköping måste vi göra något åt.I en stad som Jönköping, som växer, behöver vi alltid diskutera vad fler invånare betyder kommunikationsmässigt.Beslutet i kommunstyrelsen innebär att Jönköping nu ansöker om ett statsbidrag för att göra linje ett till en snabbfil för bussar. Beskedet om Jönköping får del av det kommer när Trafikverket ger besked. Det finns flera aspekter att diskutera inom detta viktiga område och jag kommer fortsätta att bevaka och blogga om det.