torsdag, augusti 18, 2016

Arbetskraftsinvandring – viktig för Sverige

Jag ska försöka göra ett försöka ge några utgångspunkter i diskussionen om arbetskraftsinvandring som tangerar den diskussion som förts. Jag kan ha fel och det reserverar jag mig för. Men det finns ändock ett par utgångspunkter som jag vill nämna. För det första att man benämner debatten som ”tjatig” är en förenklad syn på det och faller i sin logik. Att människor har möjlighet att förflytta sig över nationsgränser är inte bara positivt för den enskilda människan, utan även för samhället i sin helhet. Efterkrigstidens välstånd grundades på stor del av att människor kom till Sverige och hjälpte oss att bygga upp landet, samtidigt som de valde varor och tjänster när vi producerade över världen. Det är när människor möts, gränser suddas ut och handel och värde skapas. Handeln är grunden till det välstånd och Sverige är inget undantag. Bevisen för att gör människor, länder och världen rikare är överväldigande. För att kunna nå en högre lägstanivå för den personliga välfärden i samtliga länder runt om på jorden behöver alla öppna upp sig mer. Men det räcker inte med att Sverige går från en av de mest stelbenta lagstiftningarna till en av världens mest liberala arbetsinvandringslagstiftningar, fler behöver också ta efter. Trots detta är det tyvärr så att många länder och organisationer ändå bestämmer sig för att sluta sig mot omvärlden istället för att öppna upp och bygga välstånd. En viktig reform som drevs förra mandatperioden var Alliansens och Miljöpartiets gemensamma utgångspunkt i arbetet med den nya arbetskraftsinvandringsreformen var, att invandring bidrar till att vitalisera såväl samhället, som arbetsmarknaden och ekonomin, genom de nya kunskaper och erfarenheter som nyanlända personer för med sig från sina hemländer. Det speglar också min utgångspunkt. När arbetsgivare söker efter arbetskraft letar dem med ljus och lykta efter de mest kvalificerade personerna i Sverige, ibland utan att lyckas. Vi kristdemokrater menar öppenhet mot omvärlden är viktigt och vi vill se fler vägar in till Sverige för den som vill komma och arbeta. Arbetskraftsinvandringen är viktig för att möta utmaningen med Sveriges och Europas åldrande befolkning. EU har infört ett så kallat ”EU Blue Card” som ger högkvalificerade personer rätt att invandra om man kan uppvisa ett anställningsbevis. Kristdemokraterna anser att personer ska kunna komma till EU och arbeta oavsett kvalifikationsgrad. Detta är ett område som vi behöver tänka till både en och två gånger utan att hamna i en alltför polariserad debatt. Det finns anledning för oss att fortsätta bevaka dessa områden.

söndag, augusti 14, 2016

Människovärdet före nationsvurmande

Jag ska fortsätta blogga om diskursen i migrationspolitiken. För det första,även om skyddet av flyktingar skulle vara frivilligt,är det inte frivilligt enligt de internationella lagar som Sverige är bundna vid. Men låt oss lägga lagen vid sidan och enbart betrakta det moraliska argumentet. Att man behandlar människor olika betyder inte att man betraktar människor som olika mycket värda. Så länge man kan erbjuda en förklaring till varför man behandlar människor olika, och den är acceptabel för alla som står för allas lika värde, är olika behandling moraliskt försvarbart. Men vilken anledning skulle vi kunna ge en syrisk flykting för att inte erbjuda skydd? Svensk välfärd är inte en mänsklig rättighet. Om man vill kan man inskränka invandrares ekonomiska och sociala rättigheter tills de har börjat bidra till samhället utan att kränka någons grundläggande rättigheter. Rätten till asyl är däremot en grundläggande rättighet. Om svenskars grundläggande rättigheter också hotades av flyktinginvandringen skulle de säkert förstå. Men att en av världens mest omfattande välfärdsstater får göra vissa besparingar, eller låna lite mer, eller höja skatten en aning, är inte skäl nog för att förneka syriska flyktingar grundläggande rättigheter. Det enda sättet att logiskt föra en sådan argumentation är att sätta den egna nationen före alla människors lika värde.

Problematisk diskurs i migrationspolitiken

Jag har fått anledning att återkomma i migrationsfrågan.Detta mot bakgrund av det migrationspolitiska manifest som KDU presenterat där man presenterar åtstramningar när det gäller rätten till att söka asyl. Det är en retorik som jag som kristdemokrat känner mig väldigt fjärran ifrån. Det är inte bara den frikyrkliga basen som känner sig främmande ifrån delar av retoriken. Kristdemokraternas värdegrund är själva grundpelaren i partiet. Börjar man rucka på grunden eller låter fokus hamna någon annanstans faller partiet förr eller senare. Men vi är inte där ännu, jag har förtroende för vår partiledare och resten av partiledningen. Vill inledningsvis peka på några viktiga kristdemokratiska utgångspunkten. Vi kristdemokrater vill bejaka mångfalden. Det gör vi utifrån vår människosyn och solidaritet med andra människor. är olikheter kompletterar varandra skapas en bättre helhet. Att bejaka mångfald är inte att blunda för att den också skapar konflikter. Därför måste de konflikter som uppstår hanteras med respekt för varandra och en vilja med att nå fram till samförstånd. Men också för att mångfaldens samhälle skapar dynamik och ekonomisk utveckling. Det är därför av stor vikt att våga diskutera dessa frågor utan att hamna i en polariserad debatt. När en flyktingvåg nu når Sverige och fler människor söker asyl i Sverige ställer det krav på en fungerande integration. Fler invandrare måste komma i arbete, kunna hitta en bostad och lära sig språket – bli en del av samhället. Sedan valet 2014 har integrationen seglat upp som en av de mest hett debatterade frågorna, och flera partier har lagt fram olika förslag på hur integrationen skulle fungera bättre. En del av de frågorna handlar om migration snarare än integration, eller får i alla fall direkt migrationspolitiska konsekvenser. I stället för att hantera hur människor som kommer till Sverige bäst kommer i arbete, lär sig språk och blir en del av kulturen så handlar flera förslag som lagts under integrationspolitisk täckmantel i själva verket handlar om att färre människor ska komma till Sverige, att kraven ska bli hårdare eller att det ska bli lättare att utvisa dem. Tyvärr lyckas jag konstatera att denna diskurs omkring migrationspolitiska förslag nu blivit regeringspolitik. Den proposition man röstat igenom innehåller flera punkter som är tveksamma. Tillfälliga uppehållstillstånd har ett antal tydliga nackdelar. Det skadar arbetsmarknadsetableringen genom försämrat humankapital och sämre incitament att planera långsiktigt. Det hindrar anhöriginvandring och skapar därmed oro för de flesta son flyr och skapar därmed större oro och psykisk ohälsa. Det tvingar Migrationsverket att genomföra dubbelt så många prövningar och ökar därmed kraftigt resurserna som måste läggas på myndigheten: Det är svårt att se några som helst positiva migrationseffekter. Fördelen med tillfälliga uppehållstillstånd är att de kan vara politiskt lättare att genomföra. Tillfälliga uppehållstillstånd är naturligtvis bättre än inga alls, men fördelen saknas i jämförelse med det permanenta uppehållstillstånd, som gäller i Sverige. Trots detta har man haft detta som en del i integrationspolitiken. En inte alltför vågad gissning är att partierna vägletts av kortsiktiga opinionsvindar snarare än reell vilja att förbättra integrationen. Alternativet är att de verkligen vill förbättra integrationen men saknar kunskap. Underlaget i propositionen skulle minska anhöriginvandringen. Vissa partier har själva lyft upp det som en positiv effekt, medans andra menar att det inte är syftet. Oavsett om det är medvetet eller inte har propositionen två mycket olyckliga effekter,även bortsett från att det är direkt skadligt ur ett integrationsperspektiv. För det för stryper man invandringen baklänges. Istället för att säga att de vill begränsa invandringen lade partierna från början förslag som får samma effekt utan att få det låta så. Naturligtvis är de största förlorarna alla de personer som inte får komma till Sverige utan lämnas kvar i krig, förtryck och splittrade familjer. För det andra innebär det en sammanblandning av migration och integration. Behovet av kraftiga integrationsreformer är stora. Invandrare har för låg sysselsättning, för hög arbetslöshet, för svårt att få bostad. Det finns enormt mycket som behöver göras, för att komma åt det. Men att begränsa invandringen är inte en migrationspolitisk reform. Förslagen som nu ligger till grund för en lagändring presentera som en migrationsförbättring, stärker det bara den falska uppfattningen om att migration är ett hot mot integrationen.

onsdag, juli 27, 2016

Varför bistånd?

I debatten om bistånd är det viktigt att förstå varför bistånd behövs – vi har varit inne på det i föregående blogginlägg men det är viktigt att ändå försöka nå detta i ytterligare ett inlägg. Det är lätt att säga att man ska hjälpa andra. I vår kultur känner de flesta intuitivt att det är rätt. Men varför då? Och gäller inte denna intuition i första hand människor som vi känner och personligen kan förhålla sig till? En kristdemokratiska människosyn har många lager. Redan i grundpåståendet att alla människor har ett unikt och okränkbart människovärde finner man motiven till att hjälpa sin nästa. Men påståendet skulle politiskt i princip kunna motivera vad som helst. Eller ingenting. Att inte kränka någon skulle ju kunna innebära att man lämnar andra i fred, oavsett vilken situation de befinner sig i. Kristdemokrater brukar dock definiera mänskliga rättigheter, inte bara i negativs rättigheter – som att människor ska vara fria från förtryck – utan också i positivs. Om du har rätt till liv, måste du också ha rätten och möjligheten att äta. Annars dör du. Om du har rätt till fri åsiktsbildning, har du också rätten och möjligheten att lära dig läsa och skrivs. Annars kan du inte leva ut din rättighet. Exempelvis. I den personalistiska människosynen ligger en oerhört stor respekt för varje enskild människa. Varje person är unik och äger i sig själv ett okränkbart människovärde. Varje människa är också till sin natur rationell och fri. Det faktum att vi alla är av mänsklig natur ger oss alla samma människovärde. Varje person har både kroppsliga, själsliga och andliga behov, och den ena delen går inte att separera från den andra. Ser man på människan med sådan ögon, går det inte att blunda för att det är något substantiellt som går förlorat varje gång som ett liv förspills i onödan eller hindras i sin utveckling. Det är inte bara en kropp som dör eller personliga egenskaper som förblir outvecklade. Världen – gemenskapen där vi befinner oss – förlorar något av värde när en människa berövas möjligheten att nå sin fulla potential – eller i värsta fall sitt liv. I att vara unik ligger att ingen människa kan ersättas – och inge människas liv upprepas. Personalismen strävar därför efter att möjliggöra för varje persons att förverkliga sig själv och sin potential. I den personalistiska människosynen ligger nyckeln till ansvaret för våra medmänniskor. När vi förverkligar oss själva - gör vi det i gemenskap med andra. Utvecklingen av vår person förutsätter relationer och interaktion med andra. Det är i mötet med andra som vi växer, eftersom vi i gemenskap med andra kan kompensera för det faktum att vi inte själva är perfekta. Mellan människor uppstår etiska band där vi har ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. En grundläggande solidaritet. Varje människa har rätt att leva under villkor som möjliggör för henne att existera i enlighet med sin mänskliga natur. Någon annan utgångspunkt är orimlig - om man ser alla människor som lika i värde. Detta är människans naturliga rättigheter den så kallade naturrätten. Detta är grunden för den solidaritetstanke som utgör en del av kristdemokratins idéarv, den etik som bör vägleda mellanmänskliga relationer. Basen för naturrätten är rätten till liv. Det är denna rätt som all etik relaterar till. Om vi inte existerade skulle etiken så att säga vara meningslös. För att kunna bli mer av den är och ta vara på sitt liv,följer ett antal rättigheter. Att få äta sig mätt, ha tak överhuvudet, få utbilda sig, tillgodogöra sig sin utbildning och i allra möjligaste mån försörja sig själv. Å andra sidan i förhållande till andra - att erkänna andra människors naturliga rättigheter och göra vad man kan för att de ska tillgodogöras av alla. Som person är varje människa också ett subjekt och får aldrig reduceras till ett objekt. varje människa är sitt eget ändamål. I det ligger också en förväntan om att man som person ska ta ansvar och förvalta de egenskaper som man besitter. Att bli mer av den man är. Eftersom människan är både förnuftig och fri är hon också (i normalfallet) ansvarig för de val hon gör. Var och en har har ett personligt ansvar för hur världen ser ut, inte minst i det som man själv har möjlighet att genom sina val och handlingar direkt påverka. De positiva rättigheter som finns upphäver inte de negativa.Inte heller står de över dem.Även om det finns en skyldighet för samhällsgemenskapen att se till att du inte fryser ihjäl, kan denna aldrig (eller inte särksilt ofta) tvinga dig att att bära specifika kläder, eller kläder i en specifik kollektivt betsämd mängd. Din frihet består alltså i första hand i möjligheten att åtnjuta allmängiltiga värden - att leva eller inte leva utifrån de möjligheter som dina mänskliga rättigheter ger dig. Hur du använder denna frihet kan omgivningen defintivt, och politiken möjligen, ha en åsikt om. Poltiken ska dock akta sig för att styra den enskildes livsval och ska definitivt vara försiktig i att hindra dessa val. För politiken blir då frågan om människor i praktiken har möjlighet att göra sina egna livsval? I vissa fall är det uppenbart att livsvalen upphört att existera. Det gäller definitivt i akuta situationer: När bomber plötsligt faller över ditt hus. När skörden slår fel och du svälter. När en odemokratisk regim fängslar dig och plågar din familj, baser at på vad du sagt eller vilken religion du tillhör. Det gäller också i situationer som är mer långvariga. När du kommer från en fattig familj, uteslutande bestående av analfabeter, utan reella möjligheter att ge dig för ett modernt samhälle adekvat utbildning. När du drabbas av sjukdom men inte har tillgång till den vård som skulle kunna rädda ditt liv. När du lever under dikataturens förtryck och är hänvisad till snäva ramar staten definierat åt dig. För en kristdemokrat kan ett gott samhälle bara byggas i gemenskap; samhällsgemenskap. Det innebär hänsynstagande och ansvar. I det som tillsammans åstadkoms finner människor frihet att forma sina liv efter ega idéer och värderingar. Denna samhällsgemenskap kan dock aldrig fullbordas så länge någon befinner sig i armod. I byggandet av det goda samhället har den som har störst behov också rätt att göra störst anspråk på sin omgivning. Omvänt har den som har störst behov också rätt att göra störst anspråk på sin omgivning. Detta är endast ett axplock i diskussionen - jag kommer att fortsätta bevaka frågan.

måndag, juli 25, 2016

Jakten på friskolorna

Regeringen går till storms mot religiösa friskolor. En argumentering som bör bemötas. För oss kristdemokrater är det ofattbart hur man kan lägga så mycket kraft och energi åt en skolform som utgör en liten del av alla elever och som de flesta som går där trivs alldeles utmärkt. För oss kristdemokrater är det viktigt att slå fast att alla skolor, även de med konfessionell inriktning, ska följa skollag och läroplan där det bland annat framgår att skolan ska förmedla värden så som tolerans, all människors lika värde och jämställdhet med mera. Det finns med stor sannolikhet, även de med konfessionell inriktning och icke konfessionella inriktning som inte följer dessa dokument. Men det får aldrig vara ett argument attt stänga alla skolor med viss inriktning. I så fall ska alla kommunala skolor också stängas och det inser alla vilka konsekvenser det skulle få. För många barn och ungdomar passar en konfessionell skola bra. Många upplever en större trygghet och gemenskap i dessa skolor än i en kommunal eller fristående skola. För många elever är det naturligt att inleda en dag med en morgonbön tillsammans med andra,att gå i en skola där svordomar inte uttalas och att inte utsättas för mobbing på grund av sin tro. Det finns många religiösa skolor som har gått rykte och som lyckats bra med att skapa en trygg studiemiljö och studieresultat Att förbjuda dessa friskolor vore mycket olyckligt. Det finns konfessionella skolor som fått sina tillstånd indragna på grund av att värdegrunden i läroplanen inte följts och det är bra att dessa har stängts. Samtidigt har Skolverket inte funnit anledning att dra in tillståndet för någon av de 25 konfessionella skolor som granskades för några år sedan och det talar sitt tydliga tecken. Vi kan nog dessutom utgå ifrån att det finns en hel del lärare på kommunala skolor som indoktrinerar elever både religiöst och politiskt men som inte får någon som helst uppmärksamhet trots att den indoktrineringen torde vara lika farlig som den som sker på en konfessionell. Indoktrinering får aldrig ske oavsett om det gäller en konfessionell skola eller ej och mot detta finns det lagar och förordningar. Låt dem som vill gå i en skola med religiös inriktning göra det utan att staten går in och förbjuder. Det finns många skolor med religiös inriktning som har ett gott rykte där elever visar upp goda skolresultat, där skolan genomsyras av trygghet och respekt för varandra och där elever och personal trivs. Det vore ytterst olyckligt att stänga dessa skolor på grund av att statsmakten fått för sig att allt som har med religion att göra är något farligt och hotfullt.

Vp - demokratiskt opålitligt och Europafientligt

I insändare i min lokaltidning går Vänsterpartiet ut och kritiserar Europasamarbetet. Det finns anledning att ifrågasätta argumentationen. Vänsterpartiet har genom hela sin historia haft helt fel i sina ställningstaganden till Europa,våra Europeiska grannar och de samhällsystem som har praktiserats. Det vore nu klädsamt om dess företrädare nu också kunde ge uttryck för om de verkligen har rätt när man fördömer det mödosamma samarbetsprojekt som på knagglig och på demokratins väg faktiskt förs framåt inom EU. Hur skall Sverige stå starkt i kampen mot extremism och för demokrati i Europa när regeringspolitiken formas i samverkan med ett parti vars äldre och yngre generation präglats av just de idéer som det demokratiska Europa lämnat bakom sig ? Hur skall en regering som bygger på samverkan med vänsterpartiet kunna värna om demokratin och frihetens ideal med full ideologiska kraft när man i verkligheten har varit på fel sida om demokratin? Vilket är budskapet till dagens unga generation när gränsen till försvar för frihetens ideal inte dras ytterligare än att man bortser från från den när man vill värna regeringsmakten ? Hur ser vänsteralliansens Europapolitik ut i en tid då Sverige behöver för en tydlig politik i det europeiska samarbetet för att få med nya stater ?

lördag, juli 23, 2016

Kollektivtrafiken otroligt viktig för Jönköping som stad

Jag fick anledning att återuppta diskussionen om kollektivtrafiken i Jönköpings län. Vill inledningsvis vara tydlig med att kollektivtrafiken är ett otroligt viktigt nav för vårt län. Jag ska kort nämna några ståndpunkter som är viktiga att ha med oss. För det första så är kollektivtrafiken oerhört viktigt för vårt län - inte minst ur miljösynpunkt. För att få en fungerande kollektivtrafik krävs att vi satsar på järnväg. Det kommer och krävs förbättringar av det regionala järnvägsnätet. Det är inte minst viktigt för att stärka Jönköping som läge.En nyckelfråga blir därför satsningar på med mera för att gods som förs över järnväg till lastbilar och att tåget på allvar ska kunna konkurrera med flyget på halvlånga och långa sträckor. Det ska vara så billigt att åka kollektivt som möjligt. Samtidigt så kan jag se att de offentliga verksamheterna också måste gå runt rent ekonomiskt. När det gäller kollektivtrafiken går en del av biljettintäkterna till b la underhåll av bussar och tåg. En del av biljettintäkterna går också åter in i verksamheten. Därför kan jag anse att avgifter för kollektivtrafiken är motiverad. I alla politiska förslag bör man väga samman alla fakta till en bra slutsats. Därför tror jag inte att helt nolltaxa kollektivtrafiken är möjlig. Att Jönköping nu kommer ansöka om en snabbfil för bussar välkomnar jag, även om beslutsprocessen kunde vara tydligare. Det finns en rad utmaningar här och jag tänker bara nämna några. Slottsbron i Jönköping måste vi göra något åt.I en stad som Jönköping, som växer, behöver vi alltid diskutera vad fler invånare betyder kommunikationsmässigt.Beslutet i kommunstyrelsen innebär att Jönköping nu ansöker om ett statsbidrag för att göra linje ett till en snabbfil för bussar. Beskedet om Jönköping får del av det kommer när Trafikverket ger besked. Det finns flera aspekter att diskutera inom detta viktiga område och jag kommer fortsätta att bevaka och blogga om det.

tisdag, maj 17, 2016

Integrationspolitiken ur några perspektiv

Jag kommer nu att fortsätta att blogga om integrationspolitiken. Jag gör inte anspråk på att kunna greppa hela frågan och om någon känner sig personligt träffad, tveka då inte att kontakta mig. Låt mig inledningsvis vara tydlig med att migration är en mycket positiv företeelse.Människans rörlighet över gränser och mångfald är positivt, ur en lång rad perspektiv. Det ökar friheten och rörelseutrymmet, ger ekonomiska vinster, höjer levnadsstandarden och bekämpar fattigdom och ger dessutom skydd till människor som riskerar död och förföljelse. De allra flesta utrikes födda bidrar till svensk ekonomi genom sitt arbete, som anställd eller som företagare. 640 000 personer som är födda i ett annat land går varje vecka till sitt arbete.Nästan var sjätte person som jobbar i Sverige. Invandrare står bakom vart sjätte nystartat företag. Samtidigt har Sverige problem när det gäller invandrares ställning på arbetsmarknaden.Under de senaste decennierna har invandringen till Sverige förändrats.Fram till början av 1970-talet hade Sverige främst arbetskraftsinvandring.Numera är det flyktingar och deras anhöriga som dominerar, även om det nyligen åter har öppnats upp för arbetskraftsinvandring. Dessutom har sändarländerna bytts ut, från främst inomeuropeiska till främst utomeuropeiska sådana. I såväl statistiken som debatten tenderar vi att behandla kollektivet ”invandrare” eller ”utrikes födda” som en homogen grupp. Det är en felaktig bild. I gruppen utrikes födda finns såväl högutbildade personer från rika, demokratiska länder som lågutbildade personer från fattiga, odemokratiska länder. De har inte samma problem på arbetsmarknaden. Vi ska också komma ihåg att det inte är samma invandrare som är arbetslösa hela tiden. Som vi ska se senare suddas det mesta av skillnaden mellan inrikes och utrikes föddas sysselsättning ut med tiden. Den negativa arbetsmarknadsstatistiken förklaras i stället primärt av att gruppen invandrare fylls på och att för få nyanlända arbetar. Dessutom är etableringstiden för lång. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är 7 år. Här har vi en enorm utmaning och vi behöver ta till oss denna utmaning. Det är något som inte fungerar. Det blir tydligt inte minst i en internationell jämförelse.Sverige är sämst av de rika länderna på integration på arbetsmarknaden. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda är större i Sverige än i andra OECD-länder. I Sverige har utrikes födda 82 procent av de inrikes föddas sysselsättningsnivå. Det är lägst siffra bland alla länder för vilka data finns tillgängligt. Minst två saker är värda att notera. För det första De länder som efter Sverige lyckas sämst med integrationen på arbetsmarknaden tenderar att vara sådana som liknar Sverige politiskt, kulturellt och institutionellt, som Danmark, Finland och Nederländerna. Ett sätt att illustrera problemet är att titta på en annan grupp i samhället som har lägre sysselsättningsgrad än infödda med omfattande arbetslivserfarenhet, nämligen ungdomar. För precis som utrikes födda har ungdomar lägre sysselsättningsgrad än äldre. Bland inrikes födda i åldern 25–54 år – ”etniska svenskar mitt i livet” med statsministerns ord – är arbetslösheten så låg som 3,8 procent, mot 23,7 procent bland ungdomar och 15,9 procent bland utrikes födda.Intressanta noteringar som är värd att ha med i debatten.

onsdag, mars 30, 2016

Nej till gemensam valplattform

Med jämna mellanrum kommer debatten om ett enda Alliansparti. Nu inleder man samarbete att gå till val på. Det finns skäl att tacka nej till detta och det passar då bra att lägga ut en artikel som jag skrev när diskussionen var aktuell. Väljarna måste kunna välja på mer än det till synes bara på ytan viktiga. Det finns tunga skäl att säga nej till både en gemensam partibildning och en heltäckande valplattform för Alliansen. Att man däremot nu initierat arbetsgrupper inom viktiga områden, har gjorts även inför valen 2006 och 2010. Det finns många goda förslag som lagts och kommer att läggas. Men, mer tydlighet och det behöver bli mer utrymme att faktiskt lägga nya förslag som förklarar varför man just ska lägga sin röst på det partiet. Av skäl som jag redan tidigt initierat finns det anledning för oss att säga nej tack. Problemet för Sveriges väljare idag, är inte att varje parti är övertydligt med sin människosyn och etiska grund för sin politik. Man är inte övertydlig med särskilda frågor för sina partier överhuvudtaget, förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som i övrigt har mycket lite gemensamt. SD har tydligt framfört att det mesta är invandrarnas fel, oavsett politiskt ämnesområde. Hur deras människosyn ser ut, är det väl få som tvivlar på. Medan KD inte bara talar om alla människors lika värde utan också människans absoluta och okränkbara värde. Vilket annat parti än KD tar så tydligt avstånd från nyttoetik och värdenihilism? ilket annat parti vågar deklarera så tydligt att den kristna etiken är ledstjärnan, samtidigt som vi erkänner allas vår ofullkomlighet att leva upp till idealen? Och handen på hjärtat, kan våra samarbetspartier verkligen tydligt säga vilken ideologisk grund man längre står på, när de flesta partier rört sig mot mitten på höger-vänsterskalan? Kristdemokraternas ideolog Ingvar Svensson har många gånger sagt att ”Kristdemokraterna har en uppgift att fylla i det politiska arbetet och den uppgiften är inte att bli ytterligare ett parti på höger-vänsterskalan. Man kan formulera den värdeorienterade kristdemokratiska visionen på olika sätt. Ett är följande: vi kristdemokrater besjälas av idén att det goda samhället uppnås om människorna i ett samhälle omfattar och försöker arbeta utifrån en verklighetstrogen och hållbar människosyn. Uppgiften är alltså att omvandla det etiskt önskvärda till det politiskt möjliga så långt möjligt. Det arbetet behöver inte kompliceras utifrån en meningslös skaldebatt.” För om förslagen blir verklighet vart skulle det partiet i så fall hamna på den vanliga parti-skalan höger/vänster? När det andra problemet i dagens politiska landskap är Moderaterna som debatterar Socialdemokraternas frågor och tvärtom. Den massmediala dramaturgin hävdas kräva två motpoler, inte fler. Det bidrar till att det inte alltid är lätt för de andra partierna att hävda sig, speciellt inte för de partier som kämpar med sviktande opinionsmätningar. Då försvinner viktiga skillnader och även grundläggande motiv, och debatten riskerar bli ytlig och förenklad. Därmed är inte sagt att man inte kan enas i ett regeringsarbete, som bevisligen fungerat i snart sju år. Det finns många goda resultat att se tillbaka på sedan maktskiftet. Till valet 2014 behövs dock mer utrymme för varje Alliansparti att lägga förslag som förklarar för väljarna varför man just ska lägga sin röst på det partiet – och att Alliansen blir som bäst när alla fyra partier är någorlunda jämlika istället för ett stort parti och tre små. Jag är övertygad om att kristdemokratin behövs för att ta upp och bevaka frågor kring människovärdet, och varje människas grundläggande behov av små och nära gemenskaper. Det är rent av så att demokratins innersta kärna utgår från principen om just det unika och lika människovärdet. Om inte, hur ska annars minoriteter kunna skyddas? Hur ska de som inte har stora intressegrupper omkring sig kunna göra sina röster hörda? Kristdemokraterna är det parti som påvisar att politikens och rättssamhällets grund är ömtåligt utan en hållbar etik och värdegrund. Det är utifrån denna övertygelse som vi tror att kristdemokratin fortsätter vara unik i svensk politik och behövs i samhällsdebatten.

Sänk trösklarna till arbetsmarknaden

I detta inlägg ska jag försöka nå migrationsfrågorna, eller snarare försöka rikta in kompassen i denna fråga. Om någon känner sig träffad eller om jag far med osanning. Tveka då inte att kontakta mig. För det första ska vi konstatera att såväl statistiken som debatten tenderar vi att behandla ”invandrare” eller ”utrikesfödda” som en homogen grupp. Det är en felaktig bild. I gruppen utrikes födda finns såväl högutbildade personer från demokratiska länder som fattiga, odemokratiska länder. De har inte samma problem på arbetsmarknaden av naturliga skäl. För det första så ska vi ha i åtanke att det inte är samma invandrare som är arbetslösa hela tiden. Skillnaderna suddas ut med tiden. Den negativa arbetsmarknadsstatistiken brukar istället förklaras med att gruppen invandrare fylls på och för att för få invandrare arbetar. Etableringstiden är på tok för lång. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är 7 år. Detta är inte något som fungerar. Det blir extra tydligt i en internationell jämförelse. I Sverige ligger 82 procent av de inrikes födda sysselsättningsnivå. Noteras bör göras kring att för det första de länder som efter Sverige lyckas med integrationen på arbetsmarknaden tenderar attt var asådan som påminner om Sverige politiskt, kulturellt och institutionellt, som Danmark, Finland och Nederländerna. För det andra är sysselsättningsgraden bland utrikesfödda inrikes födda. En intressant notering i sammanhanget. En viktig reservation är att jämförelsen inte behöver vara rättvisa för att de utrikes födda inte nödvändigtvis har samma förutsättningar. Jag landar ändock på att faktan är viktig att ha med sig. För att illustrera vad det är jag menar är det nödvändigt med en målgruppsindelning. Precis som utrikes födda har denna grupp lägre sysselsättningsgrad än infödda. Precis som utrikesfödda har ungdomar lägre sysselsättningsgrad än äldre. Detta är ett klassiskt exempel på det som den svensk nationalekonomiska nestorn, socialdemokraten Assar Lindbeck, har kallat insider-outsider problematik när de som är inne på arbetsmarknadens genom att barriärerna för dessa grupper blir för långa. Min fråga blir naturligtvis hur LO ställer sig till detta faktum ? I långtidsutredningen konstaterar nationalekonomen Stefan Eriksson ”Om lönerna fullt ut kan anpassas till varje persons produktivitet kan relativt få okvalificerade jobb, vars lön avspeglar den lägre produktiviteten. Därefter kan hon/han i takt med att humankapitalet växer genom att språkkunskaperna och/eller yrkeskunnandet förbättras, successivt få alltmer kvalificerade jobb och lönen stiger därmed över tiden. Ofta finns det dessutom en lägsta möjlighetliga lön, vilket kan understiga vissa personers produktivitet. Det kan medföra att dessa personer inte betraktas som anställningsbara av företagen och därmed fastnar i arbetslöshet. En annan docent i nationalekonomi Andreas Bergh, uttrycker det såhär: ”Den krassa ekonomiska analysen av Sveriges sysselsättningsproblem är att en stor del av Sveriges vuxna befolkning inte är lönsam när alla skatter har räknats in.” Vad menas egentligen med detta resonemang ? En anställning blir av när arbetsgivaren har anledning att förvänta sig att den drar in mer till företaget än hon kostar. Annars blir hon en förlustaffär för arbetsgivaren. Alla anställningar i näringslivet utgår dessutom ifrån idén att människor ska var lönsamma, att personalen ska producera ett högre värde än samma arbetstagare på samma jobb. Är det detta läge regeringen utgår ifrån i sin politik.

Efterlyses: En fungerande integration

Jag kommer fortsätta att blogga om asylpolitiken. Detta främst med bakgrund av konflikterna i världen men det är också angeläget att förtydliga kristdemokraternas människosyn. Nu behövs denna tradition mer än någonsin. Det första jag vill nämna är migration är en mycket positiv företeelse. Människans rörlighet och mångfald är positivt ur en lång rad perspektiv. Det ökar friheten och rörelseutrymmet, ger ekonomiska vinster och bekämpar fattigdom och ger dessutom skydd till människor som riskerar död och förföljelse. När vi diskuterar invandringens kostnader, som på kort sikt är höga och på lång sikt jämnar ut sig så är det viktigt att fastslå att det inte är samma invandrare som är arbetslösa hela tiden. Skillnaden suddas ut mellan utrikes och inrikes föddas sysselsättning ut med tiden. Den negativa arbetsmarknadsstatistiken kan bäst förklaras av att invandrare fylls på och att för få nyanlända arbetar. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är 7 år. Detta pekar på att det är viktigt att effektivisera hanteringen av ärendena. Men det får inte ske på bekostnad av asylrätten som vis ska se längre fram i detta inlägg. Den springande punkten är att det är något som inte fungerar. Det blir extra tydligt i en internationell jämförelse. Sverige är sämst bland de rika länderna på integration och utrikesfödda är i större i Sverige än övriga OECD länder. Det är i sammanhanget viktigt att fastslå de länder som Sverige ofta lyckas sämst med tenderar att vara sådan som liknar Sverige politiskt, kulturellt och institutionellt. Exempel på dess länder är Danmark, Finland och Nederländerna. Värt att notera i sammanhanget är också bland tio av dessa OECD länder är sysselsättningsgraden bland utrikesfödda än bland inrikes födda. Dessa siffror behöver inte vara rättvisa och alla har inte samma förutsättningar. Men jag tycker ändock att siffrorna sätter lite perspektiv.