Vad innebär den kristdemokratiska människosynen?

På debattplats i tidningen Dagen förs en debatt om Kristdemokraternas positionering. Det finns emellertid ett par frågor som bör besvaras. Det ena gäller partiets hållnings punkter när det gäller personalism och subsidaritet. Personalismen innebär kortfattat att vi kristdemokrater ser varje människa som en person. Detta innebär att människan på samma gång är en gemenskapstörstande samhällsmedborgare. Samhället måste vara inrättat så att det djupaste inte förkvävs. Människan måste ha någonting att leva av, men också någonting att leva för. Detta behov kan ta sig olika uttryck, i ett sökande efter mål och mening i livet,i en personlig livsåskådning. Detta måste respekteras i det politiska arbetet. Personalismen lägger därför stor vikt vid dialog,pluralism och varje persons deltagande i samhällslivet. En av grundbulatarna i kristdemokratisk ideologi är att människan har ett starkt behov av gemenskap. I gmenskapen kompletterar vi varandra och vår ofullkomlighet kompenseras. Friheten och rätten till familjebildning och ingående i föreningar är centralt för oss kristdemokrater, men också att ha en reell ekonomisk möjlighet till detta. Därför betonar vi också att st och andra beslutande organ ska stödja den lilla gemenskapen, eftersom det är där vi menar att människan förverkligar sig själv. Subsidaritetsprincipen innebär på att beslut ska fattas på på lägsta effektiva nivå. Detta är en viktig kristdemokratisk grundprincip,bygger på att institutioner och gmenskaper finns till för deras medlemmar. Familjen finns till för sina familjemedlemmar, staten för medborgarna och EU för dess medlemsstater och dess medborgare och inte tvärtom. Att beteckna dessa som ”skrivbordsprodukter” är därför väldigt olycklig formulering. Det finns flera skäl att fördjupa sig i denna ideologi. Det finns flera skäl att fördjupa sig kring denna och jag kommer av utrymmesskäl inte få plats att nämna alla aspekter. Jag kommer därför fortsätta denna fördjupning i ett par blogginlägg.