Arbetskraftsinvandring – viktig för Sverige

Jag ska försöka göra ett försöka ge några utgångspunkter i diskussionen om arbetskraftsinvandring som tangerar den diskussion som förts. Jag kan ha fel och det reserverar jag mig för. Men det finns ändock ett par utgångspunkter som jag vill nämna. För det första att man benämner debatten som ”tjatig” är en förenklad syn på det och faller i sin logik. Att människor har möjlighet att förflytta sig över nationsgränser är inte bara positivt för den enskilda människan, utan även för samhället i sin helhet. Efterkrigstidens välstånd grundades på stor del av att människor kom till Sverige och hjälpte oss att bygga upp landet, samtidigt som de valde varor och tjänster när vi producerade över världen. Det är när människor möts, gränser suddas ut och handel och värde skapas. Handeln är grunden till det välstånd och Sverige är inget undantag. Bevisen för att gör människor, länder och världen rikare är överväldigande. För att kunna nå en högre lägstanivå för den personliga välfärden i samtliga länder runt om på jorden behöver alla öppna upp sig mer. Men det räcker inte med att Sverige går från en av de mest stelbenta lagstiftningarna till en av världens mest liberala arbetsinvandringslagstiftningar, fler behöver också ta efter. Trots detta är det tyvärr så att många länder och organisationer ändå bestämmer sig för att sluta sig mot omvärlden istället för att öppna upp och bygga välstånd. En viktig reform som drevs förra mandatperioden var Alliansens och Miljöpartiets gemensamma utgångspunkt i arbetet med den nya arbetskraftsinvandringsreformen var, att invandring bidrar till att vitalisera såväl samhället, som arbetsmarknaden och ekonomin, genom de nya kunskaper och erfarenheter som nyanlända personer för med sig från sina hemländer. Det speglar också min utgångspunkt. När arbetsgivare söker efter arbetskraft letar dem med ljus och lykta efter de mest kvalificerade personerna i Sverige, ibland utan att lyckas. Vi kristdemokrater menar öppenhet mot omvärlden är viktigt och vi vill se fler vägar in till Sverige för den som vill komma och arbeta. Arbetskraftsinvandringen är viktig för att möta utmaningen med Sveriges och Europas åldrande befolkning. EU har infört ett så kallat ”EU Blue Card” som ger högkvalificerade personer rätt att invandra om man kan uppvisa ett anställningsbevis. Kristdemokraterna anser att personer ska kunna komma till EU och arbeta oavsett kvalifikationsgrad. Detta är ett område som vi behöver tänka till både en och två gånger utan att hamna i en alltför polariserad debatt. Det finns anledning för oss att fortsätta bevaka dessa områden.

Människovärdet före nationsvurmande

Jag ska fortsätta blogga om diskursen i migrationspolitiken. För det första,även om skyddet av flyktingar skulle vara frivilligt,är det inte frivilligt enligt de internationella lagar som Sverige är bundna vid. Men låt oss lägga lagen vid sidan och enbart betrakta det moraliska argumentet. Att man behandlar människor olika betyder inte att man betraktar människor som olika mycket värda. Så länge man kan erbjuda en förklaring till varför man behandlar människor olika, och den är acceptabel för alla som står för allas lika värde, är olika behandling moraliskt försvarbart. Men vilken anledning skulle vi kunna ge en syrisk flykting för att inte erbjuda skydd? Svensk välfärd är inte en mänsklig rättighet. Om man vill kan man inskränka invandrares ekonomiska och sociala rättigheter tills de har börjat bidra till samhället utan att kränka någons grundläggande rättigheter. Rätten till asyl är däremot en grundläggande rättighet. Om svenskars grundläggande rättigheter också hotades av flyktinginvandringen skulle de säkert förstå. Men att en av världens mest omfattande välfärdsstater får göra vissa besparingar, eller låna lite mer, eller höja skatten en aning, är inte skäl nog för att förneka syriska flyktingar grundläggande rättigheter. Det enda sättet att logiskt föra en sådan argumentation är att sätta den egna nationen före alla människors lika värde.

Problematisk diskurs i migrationspolitiken

Jag har fått anledning att återkomma i migrationsfrågan.Detta mot bakgrund av det migrationspolitiska manifest som KDU presenterat där man presenterar åtstramningar när det gäller rätten till att söka asyl. Det är en retorik som jag som kristdemokrat känner mig väldigt fjärran ifrån. Det är inte bara den frikyrkliga basen som känner sig främmande ifrån delar av retoriken. Kristdemokraternas värdegrund är själva grundpelaren i partiet. Börjar man rucka på grunden eller låter fokus hamna någon annanstans faller partiet förr eller senare. Men vi är inte där ännu, jag har förtroende för vår partiledare och resten av partiledningen. Vill inledningsvis peka på några viktiga kristdemokratiska utgångspunkten. Vi kristdemokrater vill bejaka mångfalden. Det gör vi utifrån vår människosyn och solidaritet med andra människor. är olikheter kompletterar varandra skapas en bättre helhet. Att bejaka mångfald är inte att blunda för att den också skapar konflikter. Därför måste de konflikter som uppstår hanteras med respekt för varandra och en vilja med att nå fram till samförstånd. Men också för att mångfaldens samhälle skapar dynamik och ekonomisk utveckling. Det är därför av stor vikt att våga diskutera dessa frågor utan att hamna i en polariserad debatt. När en flyktingvåg nu når Sverige och fler människor söker asyl i Sverige ställer det krav på en fungerande integration. Fler invandrare måste komma i arbete, kunna hitta en bostad och lära sig språket – bli en del av samhället. Sedan valet 2014 har integrationen seglat upp som en av de mest hett debatterade frågorna, och flera partier har lagt fram olika förslag på hur integrationen skulle fungera bättre. En del av de frågorna handlar om migration snarare än integration, eller får i alla fall direkt migrationspolitiska konsekvenser. I stället för att hantera hur människor som kommer till Sverige bäst kommer i arbete, lär sig språk och blir en del av kulturen så handlar flera förslag som lagts under integrationspolitisk täckmantel i själva verket handlar om att färre människor ska komma till Sverige, att kraven ska bli hårdare eller att det ska bli lättare att utvisa dem. Tyvärr lyckas jag konstatera att denna diskurs omkring migrationspolitiska förslag nu blivit regeringspolitik. Den proposition man röstat igenom innehåller flera punkter som är tveksamma. Tillfälliga uppehållstillstånd har ett antal tydliga nackdelar. Det skadar arbetsmarknadsetableringen genom försämrat humankapital och sämre incitament att planera långsiktigt. Det hindrar anhöriginvandring och skapar därmed oro för de flesta son flyr och skapar därmed större oro och psykisk ohälsa. Det tvingar Migrationsverket att genomföra dubbelt så många prövningar och ökar därmed kraftigt resurserna som måste läggas på myndigheten: Det är svårt att se några som helst positiva migrationseffekter. Fördelen med tillfälliga uppehållstillstånd är att de kan vara politiskt lättare att genomföra. Tillfälliga uppehållstillstånd är naturligtvis bättre än inga alls, men fördelen saknas i jämförelse med det permanenta uppehållstillstånd, som gäller i Sverige. Trots detta har man haft detta som en del i integrationspolitiken. En inte alltför vågad gissning är att partierna vägletts av kortsiktiga opinionsvindar snarare än reell vilja att förbättra integrationen. Alternativet är att de verkligen vill förbättra integrationen men saknar kunskap. Underlaget i propositionen skulle minska anhöriginvandringen. Vissa partier har själva lyft upp det som en positiv effekt, medans andra menar att det inte är syftet. Oavsett om det är medvetet eller inte har propositionen två mycket olyckliga effekter,även bortsett från att det är direkt skadligt ur ett integrationsperspektiv. För det för stryper man invandringen baklänges. Istället för att säga att de vill begränsa invandringen lade partierna från början förslag som får samma effekt utan att få det låta så. Naturligtvis är de största förlorarna alla de personer som inte får komma till Sverige utan lämnas kvar i krig, förtryck och splittrade familjer. För det andra innebär det en sammanblandning av migration och integration. Behovet av kraftiga integrationsreformer är stora. Invandrare har för låg sysselsättning, för hög arbetslöshet, för svårt att få bostad. Det finns enormt mycket som behöver göras, för att komma åt det. Men att begränsa invandringen är inte en migrationspolitisk reform. Förslagen som nu ligger till grund för en lagändring presentera som en migrationsförbättring, stärker det bara den falska uppfattningen om att migration är ett hot mot integrationen.