Nej till ett alliansparti

Göran Hägglund meddelade för en tid sedan att han säger nej till statsministerns förslag  till en gemensam valplattform för Alliansen. En uppfattning som är alldeles riktigt av flera skäl. Det första som slår mig är att värderingarna som står bakom varje parti försvinner. Det är ju trots allt så att det finns tankegods i varje parti som riskerar att försvinna om det bildas ett stort alliansparti.. Jag anser att det finns en problematik i dagens politiska debatt att m debatterar s och s debatterar m. Det är inte alltid lätt för de andra partierna att hävda sig, speciellt för dom partier som kämpar med sviktande opinionsmätningar och kämpar i motvind opinionsmässigt.


Därmed  är inte sagt att man inte kan enas i regeringsarbetet. Det finns många goda förslag som lagts och kommer att läggas sedan maktskiftet. Men, mer tydlighet och det behöver bli mer utrymme att faktiskt lägga nya förslag som förklarar varför man just ska lägga sin röst på det partiet o sv.

Jag är övertygad om att kristdemokratin som en unik rörelse i  politiken över vår värld kommer nå framgångar. Kristdemokratin är den rörelse som tar upp frågor kring det specifika människovärdet,synen på människans ofullkomlighet och människans grundläggande behov av små och nära gemenskaper. Det är  renat av så att demokratins innersta kärna utgår från principen om just människovärdet.

Rätten till liv är den grundläggande förutsättningen för alla mänskliga rättigheter. V i vet alla att när människovärdet terroriseras av  ofullkomliga politiker, militärer eller andra, påverkar detta hela den vardagenvi lever i ett på ett negativt sätt.

Krigsförbrytare ställdes inför rätta och dömdes till brott mot mänskligheten trots att de följt sitt lands lagar.trots att de följt sitt lands lagar. Kristdemokratin är det parti i  Sverige som påvisar att politikens och rättssamhällets grund är ömtåligt utan  en hållbar etik och värdegrund. Det är denna övertygelse som gör kristdemokratin unik i svensk politik. Det är med denna övertygelse som kristdemokratin klart fyller ett tomrum i samhällsdebatten som finns.

För ett tag sedan lade folkpartisten Carl B Hamilton ett förslag om att alla allianspartier ska slås ihop. Av de skäl jag angett så finns det all anledning att vara skeptisk.

Ett exempel som sätter fingret på den problematik som uppstår är det min partikollega Göran Sydhage berättar på sin blogg ifrån när kd i Örnsköldsvik gick samman från 4 lokalavdelningar till en stor lokalavdelning som skulle vara stark och slagkraftig. Det som händer är dels att den lokala prägeln försvinner men också att gräsrötterna blir åsidosatta och principen att beslut ska fattas på lägsta effektiva nivå blir åsidosatt. Det tål att tänka på både när vi formar vår organisation men också när vi formar politiken på riksnivå.

Demokratin på Kuba behöver stöd

Jag har med intresse följt KDU-ordförande Aron Modigs berättelse i media om hur han drabbades av en bilkrasch tillsammans med oppoitionella. Jag har tidigare innan händelsen bloggat om situationen på Kuba. Som jag ser det är det otroligt viktigt att omvärlden nu ger sitt stöd till de demokratikämpar som finns. Folket på Kuba behöver det nu kanske merän någonsin. Kristdemokratiskt Internationellt Center (KIC) ger en bra bakgrund om vad som egentligen hände, KIC skriver om händelsen:

Söndagen den 24 juli 2012 avled Kubas främste oppositionsledare, kristdemokraten och människorättsaktivisten Oswaldo Paya (bilden ovan, Daniels anmn)  efter att den bil han färdades i kolliderat med ett träd. Vid incidenten avled även Harold Cepero, en av de unga lovande ledarna i den förbjudna kristdemokratiska rörelsen på Kuba.

....Med sin höga moral, beslutsamhet och strategiska förmåga var han ständigt en nagel i ögat på den kommunistiska regimen. När han i unga år vägrade förneka sin kristna tro och skickades till arbetsläger, då han kastades ut från universitetet i sin övertygelse att det fanns något annat bortom kommunismens dekret och testuggande, när han hävdade att civila samhället inte kan ersättas av staten, när han startade sin kristdemokratiska rörelse, utmanade det kommunistiska partiet genom att försöka bli kandidat i landets riggade valsystem, enade en splittrad opposition och skapade en verklig människorättsrörelse med fäste i hela landet, eller när han fick Europaparlamentets Sacharovpris för sitt arbete. Det är inte svårt att höra Castrobröderna indignerat klaga över denne ständige Paya, som inte lämnade diktaturen någon ro.

Sanna hjältar med andra ord. Vi får aldrig mättas i att kämpa för demokrati. Vi får aldrig mättas att kämpa för det alltid lika okränkbara människovärdet. Vi vet att ensam inte är stark och människan är i behov av små nära gemenskaper. Det är rent av så att självaste demokratins innersta kärna utgår just ifrån principen om just människovärdet.

Rätten till liv är den grundläggande förutsättningen före alla andra mänskliga rättigheter. Vi vet alla att när människovärdet terroriseras av ofullkomliga politiker, militärer eller andra, påverka detta hela den vardagen vi lever i på ett negativt sätt.