Dags att ta oss an hemlöshetsproblematiken

Jag ska nu återigen ta upp mitt bloggande efter lite uppehåll. Jag ska nu fokusera på hemlöshetsproblematiken i vårt land och diskutera de förslag som man lagt på riksnivå lagt fram och sedan koppla det till hur man i Jönköpings kommun hanterat frågan. Socialstyrelsen kom fram i sin kartläggning från 2011 34 000 inrapporterades som hemlösa eller utestängda från den ordinarie bostadsmarknaden under den mätvecka som genomfördes. Av de inrapporterade hemlösa befann sig cirka 4 500 personer i akut hemlöshet, varav 280 sov ute eller i offentliga utrymmen. Av de inrapporterade hemlösa befann sig cirka 4 500 personer i akut hemlöshet, varav 280 sov ute eller i offentliga utrymmen. 5 600 personer vistades på institution/kategoriboende. 13 900 personer bodde i mer långsiktiga boendelösningar (exempelvis sociala kontrakt, träningslägenheter, försökslägenheter eller andrahandskontrakt via kommunen). 6 800 personer bodde i eget ordnat kortsiktigt boende hos familj, släkt, vänner eller inneboende hos privatpersoner. Regeringen har gjort satsningar på området bl a genom en hemlöshetssamordnare som för övrigt är kristdemokrat vilket jag är stolt över att nämna. Socialdepartmentet ger länsstyrelserna i uppdrag att planera bostadsförsörjningsansvar. Vidare fick man uppdraget att analysera hur kommunerna beaktar arbetet med att motverka hemlöshet. För att genomföra uppdraget anslår regeringen 4 000 000 kronor för 2012. Under budgetposten "Hälsovård och social omsorg i anlsaget. Vidare ger man bidrag till utveckling av socialt arbete m.m. I Jönköpings kommun har man haft svårt att har svårt att hitta bostäder till det utsatta - något som slår hårt mot exempelvis hemlösa. Här skulle kommunen kunna ta in hur andra städer arbetar. I Norrköping var situationen likadan för ett par år sedan men nu ställer tre fjärdedelar av Norrköpings bostadsbolag upp med lägenheter. Detta är en intressant utveckling och jag tror vi gör klokt i att lära oss av denna utveckling. Vidare kan det vara värt att nämna lite bakgrund i denna beslutsprocess. Länsstyrelserna fick i uppdrag att senast den 1 juli 2012 rapportera att Regeringskansliet (Socialdepartemtentet) senast den 31 januari 2015. I samma regeringsbeslut kan vi läsa att man i samband med att länsstyrelserna stödjer kommunerna i deras arbete att analysera hur kommunerna beaktar arbetet med att motverka hemlöshet. Detta är en bakgrund som kommunerna bör lyssna på i exemeplvis utformandet av bostadsförsörjningsprogram. Det måste rimligen vara så att det avsätts ett fastighetsbistånd i exempelvis kommunala hyresbolag. Detta är att ta socialt ansvar som åligger kommunerna. Utifrån kristdemokratisk ideologi kan man mycket väl motivera ett fortsatt arbete med hemlösa och det finns många goda förslag. Med risk för att bli långrandig så väljer jag att försöka beskriva några viktiga utgångspunkter. För det första så kan man fråga sig varför man ska arbeta med dessa frågor. För mig är det en självklarhet att fortsätta arbeta med detta eftersom det handlar om människovärde, det vi kristdemokrater brukar kalla för personalism som i korthet bygger på att vi ser att varje människa är unik och i behov av gemenskap. Denna bygger på att människan är en gemenskaphetstörstande och en varelse av ande kropp och själ och är okränkbar. Denna människosyn ska vara vägledande i alla beslut, såväl de beslut som fattas vid köksbordet som beslut som tas på övergripande nivå i exempelvis riksdagen. Denna människosyn bygger också på att ingen människa är fullkomlig eller perfekta. Vi kristdemokrater tror också på det som brukar kallas syskonskapstanken. Vi menar att alla människor i någon mening är att betrakta som våra bröder och systrar,oavsett om de finns i vår närhet eller om vi inte känner dem. Denna samhörighet är inget vi kan eller får avsäga oss. I stället innebär det att vi vill bekämpa förtryck,avvisa likgiltighet och vredgas över orättvisor som drabbar våra bröder och systrer, var dessa än må ske. Det vore orätt och oförenligt med syskonskapstanken att vara passiv när orättvisor såsom krig, svält och diktatur finns. Detta är otroligt viktigt att vi har med oss i allt politiskt arbete och i synnerhet när vi talar om hemlöshetsproblematiken. Vi har alla ett stort ansvar och vi måste ta det.