Om gruvbrytning och jordartsmetaller

Brytningen av jordartsmetaller är en aktuell fråga för oss i Jönköping eftersom det planeras brytning av dessa i Norra Kärr, jag har tidigare bloggat om detta här. Som jag tidigare har sagt så kan vi inte utesluta brytning i området. Det man bör ha i åtanke är att vi ska avvakta statens utredning i frågan innan vi drar slutsatser. Man ska b la bryta mineraler till vindkraften. Här behöver vi ta hänsyn till miljöaspekten. Det finns baksidor med vindkraften. En artikel beskriver problematiken om den sällsynta jordartsmetallen neodym som används bl.a. i vindkraftens elgeneratorer (magneter). Jag citerar en artikel i Sydsvenskan som belyser frågan

Till saken hör också att neodym oftast förekommer med andra metaller, bland annat torium, som är en radioaktiv tungmetall. Brytning av neodym sätter därför samma negativa spår i miljön som brytning av uran: omfattande naturförstörelse, radioaktiv strålning, gruvolyckor och sjukdomar

En intressant notering i sammanhanget är en teknik för att återvinna sällsynta metaller. Många sällsynta jordartsmetaller som finns i elektronikprodukter återvinns sällan idag. Ett exempel är lysrörspulver som finns på insidan av lysrör som ger ljus när elektriciteten kopplas in. I pulvret finns sällsynta jordartsmetaller som förutom i lysrör används i elektronikprodukter som platt-tv apparater, kretskort och solceller. Flera återvinningsföretag som tar hand om lysrör sparar lysrörspulver i väntan på att det finns en metod för att kunna använda det på nytt. Tekniken som används på Chalmers för att separera metallerna ifrån lysrörspulvret kallas vätskeseparation. Pulvret blandas i en vätskelösning som innehåller en organisk del och syra av något slag. Metallerna i lysrörspulvret binder sig då till den organiska lösningen och kan genom uppvärmning separeras ifrån vätskan. Beroende på vilka ämnen som forskarna väljer att blanda i vätskan så kan man bestämma vilken metall som ska avskiljas. Innan forskarna har gjort det här har de tagit bort det kvicksilver som finns i lysröret. Det finns andra metoder för att separera metallerna från lysrörspulver, till exempel genom att hätta upp pulvret till en hög temperatur så att metallerna smälter men det krävs energi och anses oekonomiskt. Återvinning av sällsynta jordartsmetaller anses viktig eftersom naturtillgångarna i jordskorpan är begränsade. När det gäller kretskort återvinns basmetallerna, som koppar,zink och bly och även ädelmetallen guld. De sällsynta jordartsmetallerna återvinns inte alls, med några få undanta, utan hamnar i slaggen i smältverken som i sin tur bland annat används vid fyllnadsmaterial till exempel i husgrunder och vägbyggen. Att få fram en återvinningsmetod som kan används i industrin är en utmaning. Exempelvis är det svårt att hitta en process som inte kommer lämna avfall efteråt som inte kan behandlas. De så kallade Neodym-magneterna som förutom Neodym innehåller Järn och Bor.Neodym-magneten är mycket kraftiga permanentmagneter som används bland annat i hårddiskar,högtalare, högtalare, mobiltelefoner,elmotorer och generatorer i exempelvis, vindkraftverk. I detta sammanhang är värt att nämna forskningsprojekt som döpts till Remanence och sammanför europeiska magnettillverkare, återvinningsföretag, forskningsinstitut och akademi för att samla ledande experter inom hela värdekedjan - avkänning, demontering, återvinningstekniker och materialbearbetning. Acreo, bidrar med kompetens inom magnetiska sensorsystem. Tanken är att Neodym ska återvinnas ur Neodym-magneterna som i sin tur extraheras från kasserad elektronisk och elektrisk utrustning. För att lyckas med det måste avancerade sensorer och mekaniska sorterings- och separationsmetoder utvecklas. Målet är att återskapa Neodym i en form som lätt kan återföras till befintlig magnetproduktion, med minsta möjliga energiförbrukning och till låga produktionskostnader samt med bibehållen presentanda i de magnetiska egenskaperna av de producerade Neodymmagneterna. Detta är en intressant utveckling som är värda att ha i åtanke i diskussionen.

Energipolitiken utmanar

Uppgörelsen om energipolitiken för oss osökt in på intressanta frågeställningar som jag tänkte lyfta i detta inlägg. Jag kommer inte med en heltäckande beskrivning men ni får hålla till godo med detta. En intressant utveckling är solenergin. Solen ger idag 10.000 mer energi än vad vi idag kan använda kommersiellt. Detta är något som kan hjälpa till att skapa livsbetingelser för väldigt många människor. Det pågår utveckling och forskning för hur detta ska gå till. Det går att installera "speglar" i Sahara och fånga upp solens energi, men ännu inte klart hur överföringen från dessa "speglar" skall ske. En lösning av detta skulle göra enormt mycket för att förbättra livsvillkoren för oss alla. Den energin ger ju inte några koldioxidutsläpp utan är, så vitt vi vet idag,en ren energi. Idag motsvarar vattenkraft för cirka 50%, kärnkraft ca 37%, vindkraft för 2% och sedan "övrigt för resterande 11%". Det finns forskning som visar att vi kan reducera energianvändningen till en femtedel av dagens. Omställningen tar tid att genomföra, men tekniken finns. Bostäder och lokaler slukar cirka 40 % av energin, men här kan mycket göras. Det finns redan ”passivhus”, dvs. sådana hus som avger mer energi än vad som de förbrukar. Och exempel finns även på att hus kan leverera tillbaka energi till elnäten. EU vill att vi inom unionen skall minska CO2-utsläppen med mellan 80-95 % fram till år 2050. Det finns studier som visar att detta är fullt möjligt. Det är fördelaktigt i Sverige,framför allt här i Sverige där vi kan använda vår vattenkraft som regulator och varierar såväl inom dygnet som över årstiderna. Vindkraften innebär ett ingrepp i naturen. Det är därför det tar så lång tid att få vindkraft på plats eftersom närboende nästan alltid överklagar i många instanser, detta förstärker den bilden av att vindkraft innebär ett ingrepp. Trots det så har vi i Sverige beslutats att bygga ut vindkraften och det rejält. För att nå dit har riksdagen beslutat om så kallade i vår/min vår infallsvinkel är att överlämna beslut om utbyggnad av nya kraftverk åt marknaden, de får helt enkelt avgöra vad som är mest lönsamt. det kan också lika gärna bli ny vindkraft, vågkraft eller bioenergi. Det finns faktiskt stater som menar att hotet mot jordens klimat inte är något att ta på allvar utan i stället väljer att tona ner det. En sådan stat är Saudiarabien – jordens största producent av olja. Nu kan det dock bli så att de tvingas att ändra sin livsstil, för alla är överens om att den ohämmade förbrukningen av fossilbränsle snart har nått sitt slut, för oljan är ju en produkt som inte kan ersättas med något liknande. Vårt land arbetar målmedvetet på problemet om hur slutförvaring av uttjänt bränsle skall kunna förvaras. Det finns ett riksdagsbeslut om att slutförvaringen bör ske i närheten av Östhammar i Uppland, men även vid verket i Oskarshamn är man involverad i detta gigantiska projekt.