Bilden av Kuba

Den andra december firade regimen på Kuba sin ledares födelsedag,lite försenat,samt femtioårjubileet av början på den kubanska revolution. Några som inte var sena att gratulera Fidel Castro på sin födelsedag var svensk-kubanska föreningen.

I insändare har de gratulerat Fidel Castro. Vi unga kristdemokrater har tidigare bemött svensk-kubanska föreningen. Jag har därför valt att även denna gång replikera svensk-kubanska föreningen. Låter intresserade läsare av denna blogg ta del av min replik.

”Se på Kuba, där är skolorna och sjukvården för alla och spädbarnsdödligheten låg.” Så brukar det låta när Castros hyllningskör konserterar. Och det stämmer. Men fängelserna är också gratis.

Det hävdas vidare i artikeln att medellivslängden hos kubanerna har ökat. Trots detta existerar det fattigdom på Kuba.

Är man ung förälder på Kuba (och det är många) så behöver du förnödenheter mer än den ynkliga ranson mjölk och bröd du kan plocka ut på ransoneringskortet.
Enligt UD: s rapport om de mänskliga rättigheterna på Kuba utdelas subventionerade matprovisioner (ris, bönor med mera) en gång per månad, men räcker bara för en dryg veckas konsumtion.

Ett av de bästa arbeten du kan få som ung förälder på Kuba är som frukostvärdinna på ett fint hotell i Havanna eller vi stranden. Ur frukostbuffén, som bara är icke-kubaner förunnad, har du möjligheter att stjäla ägg och mjölk hem till ditt barn, eller stjäla på den svarta marknaden.

Eller om du har ett jobb på en cigarrfabrik där du jobbar till låg lön och cigarrerna säljs med gigantiska påslag. Du är familjeförsörjare. Det gå inte ihop i slutet av månanden, knappast ens i början.

Du vill inte stjäla, men vet att för några dollar kan cigarrvakterna titta åt sidan och en låda kan försvinna och hamna i händerna på en turist. Och du kan försörja din familj. Ett tag till

Efter en tids blomstring går det utför när det gäller den kubanska sjukvården, som hålls uppe tack vare många läkares kärleksfulla ansträngning. Själv systemet är bra, därför att det utgår ifrån grundläggande behovet av vård.

Detta är i teorin, men i praktiken är läkarna så bittra, de är medvetna om att de utnyttjas, de vill bara ta sig ur landet för att kunna tjäna pengar, många av dem lever i fattigdom.
Regeringen manipulerar hela tiden sjukvårdsystemet som är i stort förfall. Trots detta finns den positiva kraften från läkare, sjuksköterskor och även tjänstemän som i god tro gör vad de kan.

Enligt artikeln så är vi kristdemokrater ”stödtrupper” åt USA. Några av dessa ”stödtrupper” är människor som på fredlig väg vill ändra på en diktaturs grepp. I dess ”stödtrupper” finns det människor som har gjort sig skyldig till brottet att med hjälp av sin skrivmaskin publicera nyheter.

Han dömdes till 18 år fängelse. Det är lätt tragiskt att se hur Tiroler, liksom hur Svensk-kubanska som han representerar låter sig förföras av Kubaregimens propaganda, salsan vid gathörnen, värmen får många att tro att landet är ett karibiskt paradis. Kombinerat med revolutionsromantik fungerar detta som effektiva skygglappar för den verkliga situationen på Kuba.

Skolan -till för eleven eller organisationen?

Debatten om skolminster Jan Björklunds uttalande om elevinflytande är nu i full gång. Tänkte låta intresserade ta del av min syn på elevdemokrati här på min blogg.

”Det är klart att om man bara har principen att en man, en röst, är eleverna flera på en skola. Då ska de bestämma och kunna rösta ned ”, sa skolminister Jan Björklund vid en riksdagsdebatt om elevstyrda gymnasieskolor.En syn på elevinflytande som jag som kristdemokrat har svårt att dela.

Det är viktigt att skolan så långt det är möjligt försöker anpassa sig efter eleven och inte tvärtom. I skolan skall all ha möjlighet att synas, ingen ska hållas tillbaka eller lämnas efter, eleverna ska ha möjlighet att visa upp sin fulla potential. Ofta är det så att skolan är till för organisationen snarare än eleven. Eleven har lite att säga till om i skolans byråkratiska värld.

Skolan utgör en av de viktigaste grundstenarna i ett demokratiskt samhälle. Den ska skapa förutsättningar för den enskilde elevens utveckling och hennes möjligheter att påverka beslutsprocessen.

Detta betyder att skolan i stort är mycket viktigt för vårt samhälle. För att utbildningen ska fungera är det viktigt att den finns till för eleven och inte för organisationen. Om eleven sätts i centrum är sannolikheten större att skolan lyckas med sitt syfte, att utveckla olika personers möjligheter.

Med en ideologi som lär att alla människor är olika, men med lika värde, ställa höga krav på skolan. Skolan ska uppmuntra dessa olikheter och därigenom ta fram det bästa ur varje person. Alla har olika intressen, förutsättningar och begåvningar.

Om skolan ska vara till för eleven måste han/hon ha något att säga till om, måste ha ett större inflytande. Bland annat måste elevråd och liknande få större inflytande och respekt på skolorna. Det ska även finnas personer som är beredda att ställa sig på elevernas sida gentemot organisationen. Om det finns klagomål på lärare, betygssättning med mera ska det finnas någon person med inflytande att prata med som lyssnar till elevens behov. Därför är den modell som införts i Jönköping med lokala styrelser någonting som bör fortsätta och uppmuntras.

Det är viktigt att det ska finnas ett minimikrav på elevinflytande. Detta för att kunna skydda ett visst mått av elevinflytande. Sedan så är det givetvis upp till varje skola om de vill gå längre än så. Får eleverna vara med och bestämma blir det troligen fler och nya idéer om förändring. Elevinflytande är enormt viktigt för att skolan ska vara till för eleven.

Däremot är det viktigt att inte glömma bort att det är lärarna som är utbildade därför är det svårt att tro på total elevdemokrati. Det borde vara lärarna i samråd med eleverna som slutligen kommer fram till de lämpligaste lösningarna.

Fackliga maffiametoder i Göteborg

Trots att resturangägaren Sofia Appelgren betalar sin personal högre än kollektivavtalet anger så blockerar facket resturangen.

Det är ingenting annat än rena maffiametoder som facket ägnar sig åt. Om arbetstagaren är överens om att inte teckna kollektivavtal ska de inte tvingas till det.

När Sofia frågade sin personal om de önskade kollektivavtalet så tackade de nej. Historien borde ha varit slut men inte för Hotell och Resturangfacket. För dem spelade personalens åsikter inte roll,den högre lönen som Sofia betalade ut eller det faktum att vi har negativ föreningsfrihet (dvs frihet att stå utanför föreningar och fackförbund), någon roll. Alla ska ha kollektivavtal,säger Dag Fransson, ombudsman för Resturang och hotellfakcet i Göteborg. Likt MC-klubbar och andra utrpressarkrafter görs inga undantag; alla ska skriv unde papperen...

Det är viktigt att betona vikten av samförståndslösningar på den svenska arbetsmarknaden. Om arbetstagen och arbetsgivaren är överens om att inte vilja ha kollektivavtal så ska inte facket tvinga dem till det. Framför allt ska det inte ske med de maffiametoder som Hotell och Restaurangfacket bedriver mot en liten salladsbar i Göteborg.