I tidigare blogginlägg har jag fördjupat mig kring skiljelinjer mellan kristdemokratin och övriga ideologier.Jag har tänkt mig att fortsätta kring kristdemokratins hörnstenar i ett par inlägg.
Du har säkert hört förr att vi lever i en individualiserad tid.Nu är det individen som är i centrum och denna individs fria vilja. Frihet som endast begränsas av den egna viljan är regeln för nutidsmänniskan.Vem är du att påstå att jag borde leva mitt liv på ett annat sätt? Jag vet minsann bäst själv,själv är bäste dräng! Eller så är det inte det. Kanske är det så att vi är i behov av varandra,kanske är det så att vi är i behov av varandra mer än någonsin?
Som kristdemokrater talar vi varmt om att den enskilda personen ska få makt över sitt eget liv men vi påtalar samtidigt att samme person också har ett stort ansvar,både för sitt eget liv och för sin omgivning. Vi betonar därför en ansvarstagande miljöpolitik,en solidarisk alkoholpolitik och en offensiv global utvecklingspolitik för att ge några exempel.
Människans behov av sin omgivning kännetecknar den kristdemokratiskamänniskosynen,personalismen. Den personalistiska människosynen ser människan som en unik gemenskapsvarelse. Personalismen är därmed ett verkligt och radikalt alternativ till en allt mer egocentrisk individualism men också ett radikalt alternativ till en krävande kollektivism. Där individualismen ignoerar människans behov av gmenskap och relationer i sin analys betonar personalismen att människan finns i ett socialt sammanhang och att detta sammanhang är nödvändigt för att människan ska växa. Detta sociala sammanhang kan se olika ut, familjen som vi föds in i är det mes t grundläggande smmanhanget men även ens vänner,idrottföreningen,rotary,fackföreningen,källarbandet,kyrkan eller det politiska partiet är en viktig del i den sociala miljö som utgör näring för människan och får henne att växa.
Även i jämförelse med kollektivismen pekar personalismen på en alternativ väg.Kollektivismen betonar som bekant kollektivets bästa framför den enskildes frihet. Vid första anblick kan detta framstå som en sympatisk tnake,vi kristdemokrater betonar ju ett solidariskt ansvarstagande för varandra. Men tittar man närmare på kollektivismen upptäcker man snart att detta ansvarstagande är allt annat än solidariskt. När vi kristdemokrater alltid insett att vi människor har olika behov och därför också behöver t ex olika former av pedagogik i skolan främjar kollektivismen istället en kvävande och enfaldig konformism där den enskilde personens behov sätts i främsta rummet. För några år sedan drev Kristdemokratiska Ungdomsförbundet,KDU en kampanj på temat "mera mångfald och mindre enfald" just för att peka på kolllektivismens baksida med dess totala oförmåga att se människan med hennes behov bakom alla krav på likformighet. En annan av de stora bristerna i kollektivismen är att dess syn på solidaritet begränsas vid den egna gruppen. Tillhör du arbetarklassen ska du visa solidaritet med denna klass men inte med några andra, "de andra" är nämligen din fiende,i alla fall om man ska tro kollektivismens försvarare. Vänsterns tal om solidaritet blir därför ytterst ihåligt,"vänstersolidariteten" räcker bara så långt egenintresset orkar blicka.
En av personalismens huvudpoänger är att vi inte kan leva i ett vakuum,vi behöver känna att vi är en del av en social gemenskap,eller flera gemenskaper,för att må bra och få möjlighet att växa som människor.vi behöver känna gemenskap samtidigt som vi ser den enskilde personen bakom alla system,klasser och andra kollektivistiska konstruktioner. Därför vänder sig vi kristdemokrater som personalismens försvarare både mot liberalism och socialism.
Som personalismens försvare betonar vi alltså denna unika gemenskapsvarelse men också hennes ansvar.Människans ansvarstagande grundar sig i synen på människan som en moralisk varelse. Människan är kapabel att betrakta sin egen existens och därmed självmedveten.Utifrån dett självmedvetande följer också ett ansvar för vårt beteende. Vi kan inte försvara att vi kränker andra människor utifrån ett djurisk resonemang om instinkter och egenintresse utan vet att våra handlingar påverkar andra och därför har vi också som personer en moralisk skyldighet att agera på ett sätt som främjar alla människors okränkbara värde och alla människors rätt att växa i trygga gemenskaper. Därför står vi kristdemokrater upp för trygga familjer,ett starkt civilt samhälle men även ne trygg värld i övrigt där fred och icke-våld främjas för att på så sätt undvika kränkningar av människovärdet. Vi kristdemoikrater står upp för det gemensamma bästa genom att se människan och hennes behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar