tisdag, januari 01, 2013
Rovdjur i farozonen
Jag lovade att återkomma i frågan om skyddsjakt på varg, som bloggen Röda Malmö tar upp.
Under valrörelsen 2006 drev centerpartiet frågan om att försämra det svenska rovdjursskyddet. Vi kristdemokrater förde olyckligtvis fram samma krav vid ett flertal tillfällen. Detta har under mars 2007 lett till ett regeringsbeslut som riskerar att utrota de små populationer av järv och varg som fortfarande finns kvar.
Detta beslut möjliggör för lantbrukare att skjuta rovdjur då det är på väg att attackera tamdjur även om det inte finns inhägnat, vilket tidigare varit praxis. Den här förordningen för med sig flera problem: Idag förekommer hetsjakt på varg (om vilken debatten till största del kommit att handla om.) i vissa delar av Sverige. vissa individer skulle inte förspilla tillfället att skjuta djuren utan rättsliga påföljder, något som till och med jordbruksministern redan då befarade.
Vargen är en redan idag en utrotningshotad och rödlistad art. med ett så litet bestånd som 50 könsmogna individer fördelat på Sverige och Norge (SLU;ArtDatabanken) kan den biologiska mångfalden och den genetiska poolen få stora problem om fler djur skulle skjutas av.
Idag finns vargen endast kvar i fem län och har (undantaget från Gotland)där den redan blivit utrotad. Som kristdemokrat och miljövän så ser jag med stor oro på den utveckling som skett och vad som kommer att ske.Därmed delar jag den oro som Eus EU-kommissionär Jane Potocnik nyligen ittryckte i ett brev till miljöminister Lena Ek.
Vi kristdemokrater ska alltid vara en röst för hållbar utveckling och att vi fortsätter att arbeta för att förvalatarskapet i främsta rummet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Vad är detta nu för svammel? Du skriver som om vargstammen är på väg ner, när den i stället är i stark ökning? Och paragraf 28, djurägares rätt att freda sina djur, kommer inte att hota varken varg-eller järvstammen, men är väl ändå en rimlig rättighet? Men ni miljövänner har ju de senaste åren profilerat er genom att påtagligt motarbeta landsbygden. Bedrövligt.
Våra ur biologisk mångfald viktigaste djur är våra kvarvarande fäbodbesättningar och andra skogsbetande besättningar. Rekommenderar skribenten att göra ett studiebesök på naptek.se och/eller fabod.nu.
Svar till Michael Ericson och Portefaix:
Att beteckna motståndarsidans argumentation som "svammel" är en tråkig retorik som får stå för dig, Michael.
Vill inledningsvis vara tydlig med att en fungerande rovdjurspolitik inte handlar enbart om vargen. Ett problem är att våra svenska rovdjur betraktas som något farligt och hotfullt, vilket inte är fallet.
Det är en viktig utgångspunkt att för att upprätthålla den biologiska mångfalden så finns det ett betydande värde i att våra rovdjur lever i sin naturliga miljö.
Tidigare miljöåklagare, Christer Jarlås, med Jämtland och Västernorrland som bevakningsområde, som har lång erfarenhet av utredningar och brottsmål som berör illegal jakt. Han var redan inledningsvis kritisk till det nya tillägget som lades till under mars 2007 till paragraf 28 i jaktförordningen kommer att leda till.
Likt det jag och andra befarar han nu att man hamnar bortom det kontrollerbara och samtidigt som han konstaterar att han själv måste lägga ner flera utredningar samt ett brottmål rörande illegal jakt. Han pekade också på att den tidigare varianten av paragraf 28 bar ganska noggrant skriven där man fick skjuta ett angripande rovdjur vid en andra attack. Nu blir allt godtyckligt. Hur ska man kontrollera att rovdjuren verkligen var på gång att angripa ett tamdjur eller en hund ?
Man kan påstå vad som helst utan att det går att bevisa någonting. Att Naturvårdsverket kontrollerar/kontrollerat effekterna av ändringen i jaktförordningen är bra men problemet kvarstår.
Som överåklagare pekade Sven-Erik Alhem i ett pressmeddelande där han varnade för det nya tillägget till paragraf 28 kommer att försvåra för brottsutredningar angående jaktbrott. Risken är uppenbar att brottsutredningar försvåras genom det beslut som tagits.
Vad vi också kan konstatera är att mötet med rovdjur är väldigt individuellt och hur man tolkar situationen vid ett rovdjursmöte. Har man följt rovdjursdebatten så bet man hur olika människor reagerar. För vissa människor kan bara det att ett rovdjur kommer nära tolkas som ett angrepp. Detta försvårar också situationen.
Svårigheterna ligger i att förhindra missbruk. Jaktbrott ska inte kunna kamoufleras som legal skyddsjakt. Paragrafen ska inte heller kunna misstolkas så att den används på felaktiga grunder. I beaktande av vår synnerligen sårbara vargstam finns det inget utrymme för att ett enda djur skadas i onödan.
Det brukar pekas på att de stora problemet är vargens återkomst orsakar såväl tamdjursdrift som jakt. Emedan dessa problem absolut inte ska negligeras,så ser jag det inte som ett särskilt stort problem. Man har under 2003 inte haft ett enda fall där varg dödat tamboskap. Siffror som publicerats av forskaren Jens Karlsson på Grimsö visar att vargen är långt ifrån den enda dödsorsaken för jakthundar o samband med jakt.
Vargens andel av dödligheten för jakthund uppgår endast till 20 procent. Om man räknar med tre dödsfall som inte är relaterade till jakten,så minskar vargens andel ytterligare till tio procent.
Nu har det nog slagit runt för dig. Vem har tutat i dig att vargstammen är på väg ner? Har du fått ihop det med Mikael Karlsson? Idag har vi sannolikt en vargstam som vida överstiger riksdagsbeslutet att vi tom 2012 skulle ha max 210 vargar! Vidare har vargkramarnas eget organ Skandulv beräknat att nettotillväxten hos den skandinaviska vargstammen är 19,4 % vilket innebär att vi fär en fördubbling av vagstammen på ca 5 år! Hur ställer ni i kristdemokraterna er till en levande landsbygd och sådana kulturgärningar som en levande fäbodkultur, jakt med drivande hndar (har varit vanligt förekommande i skandinavien sedan ca 10000 år)? Ta nu och gå hem och läs på fakta innan du blir ännu en politiker som svamlar om saker som du inte har en aning om!
Snälla du kolla upp vilket år det är 2003 är inte relevant det är faktiskt 2013 du går efter 10 år gammla siffror. Går våra folkvalda på sånt är det katasrof. Det är dom berörda som ska komma till tals och inte dom som bara har läst Rödluvan och blivit vaggad till söms till tonerna av mors lilla Olle
Inledningsvis så kan vi konstatera att EU:s miljkommissionär Janez Potocnik i ett brev konstaterade att regeringens planerade vargjaktär olaglig och har inget stöd i forskningen.
Det kan vara på sin plats attvet var denn kritik bottnar i.
Potocknik riktar skarp kritik mot regeringen på ett antal punkter. Han konstaterar att rgeringens förslag inte har förankrats i civilsamhället, att försaget inte har granskats av obroende
forskare och att regeringen inte har presentert några lösningar på ösningar hur den svenska vargstammens genetiska status ska förbättras.
Allt detta menar Potocknik att regeringens nuvarande förslag om vargjakt inte uppfyller EU:s habitatdirektiv och hotar att dra Sverige inför domstol om regeringen väljer att tillåta jakt på varg i vinter.
Potockniks kritik kommer inte som en överraskning, såväl den svenska miljörörelsen som professorer har sågat regeringens vargpolitik.
Bland annat sa naturskyddsföreningens Mikael Karlsson som här på min blogg blivit apostroferad om att Lena Eks förslag om endast 180 vargar i Sverige var det sämsta förslaget ifrån en svenska miljöminister som han någonsin hört. Detta bör vi ta i beaktning.
Jag vill inte negligera skadorna som kan uppkomma när tamdjur möter varg men när vi studerar statstiken så uppkommer en annan bild.
Ett vanligt argument för vargjakt är att människor måste få skydda sina tamdjur från vargen, exempelvis hundar. Men statistiken visar att jägarna själva dödar eller skadar nästan dubbelt så många hundar som vargarna gör.
Mellan år 2000 och 2005 dödades eller skadades 78 hundar i vargattacker. 135 hundar dödades av vådaskott. Hela 7 252 hundar dödades under perioden i trafiken.
Siffrorna baseras på underlag från försäkringsbolaget Agria som försäkrar ca en tredjedel av landets hundar. Rovdjursföreningen har sammanställt statistiken.
Rovdjursföreningen har också tittat på hur många djur som drabbas inom fäbobruket, där tamdjur betar i det fria under delar av året. År 2005 hadDalarnas län 111 aktiva fäbodar med totalt 3 829 tamdjur.
Av dessa tamdjur (uteslutande får) drabbades 23 stycken under året av en vargattack, alltså långt under 1 procent av fåren. Varje vargattack är förmodligen extremt jobbig för fäbobrukarna, men statistiken visar ändå att vargen är ett ganska marginellt problem i sammanhanget.
Det finns bara ett dokumenterat fall där en varg dödar en människa i Sverige. Det inträffade i Gysinge i Gästrikland år 1821. Detta sätter frågan i perspektiv.
Skicka en kommentar