Kristdemokratin vs socialismen

Fredreich Hegel kom att påverka vissa av socialismens grundare

Jag ska fortsätta att försöka att visa på de ideologiska skiljelinjerna i politiken och förhoppnings visa på vad som gör kristdemokratin så unik.Jag ska i ett längre blogginlägg försöka tydligglöra socialismens bakgrund och dess skiljelinjer.

Nästa ideologi som jag ska skriva om är socialismen.Vad som är utmärkande för all socialism är idén om gemensamt ägande i samhället ochtron på ett idealsamhälle efter franska revolutionens idéer om jämlikhet och broderskap .

Som ideologi bygger socialismen på den marxistiska analysen av samhället. Ansatse i den "vetenskaplia socialismen" visar sig redan i karl Marx Das Kapital (1867) där marx hänvisar till de lagar till de "naturlagar" som styr samhällsutvecklingen och som han sedan gör till ett politiskt program.

I botten ligger den verklighetsupfattning byggd på:1)den tyska idealistisa historiefilosofins föreställningar från Hegel om historiens lagbundna och språngvisa utveckling genom dialektiska motsatser (tes-antisyntes-syntes) oc 2)den tyske filosofen Ludwig von Feurbachs (1804-1872) materialistiska verklighetssyn. För denne var de materialistiska betingelsernaprimära och de andliga sekundära. Människan var inte skapad i Guds avbild, utan Gud var skapad i människans avbild. för att möta hennes behov av en kosmisk fadersgestalt.Marx vände alltså upp och ner på Hegels "träd", så att de materiella livsvillkor som hos Hegel bildat krona, nu får utgöra rötterna.

Resultatet blev för Marx och Fredrich Engels (1820-1895) en dialektisk materialism som omsatt på samhällets historia och funktion också kallas den historiska materialismen.Samhället utgörs enligt denna av en materialistisk bas bestående av produktivkrafter (naturtillgångar, arbetskraft och redskap) och produktionsförhållandena (ägarfördelning avproduktionsmdlen och arbetares organisation) där de förrabestämmer de senare. Dessa behov ger upphov tillen ideologisk överbyggnad bestånde av människans andliga liv (i konst,religion ochrättsväsen) som speglar och slår vakt om basen.

Teorin fick betydelse för klasskampsmotivet såsom det presenterades av marx och hegels i Det kommunistiska manifestet (1848). Det skedde i samband med den av de konservativa krafterna nedslagna liberalafebruarirevolutionen i Paris. Klasskampen handlar enligt marxismen om den konflikt som uppstått när de dynamiska produktivkrafterna inte förändras i takt med produktionsförhållandena.Om inte ägarförhållandenaförändras i takt med utvecklingen av till exempel en ny teknik inträffar enligt marxismen en social revolution i vilken den klass som bär upp de nya produktivkrafterna tar makten.

Så var franska revolutionen enligt Marx resultatet av att kapitalism och industri skapat en borgarklass,som krävde rättigheter i ett feodalt samhälle,som detta inte gav dem.Genom den socialistiskarevolutionen skulle arbetarklassen på motsvarande sätt gripa makten i det borgerliga samhället sedan produktivkrafter och produktionsförhållande kommit i otakt och klasskampen skärpts mellan kapitalister (ägare avproduktionsmedlen) och proletärer (egendomslösa).

Produktionsmedlen skulle enligt marxism-leninismen i denna fas med tvång föras i samhällets ägo. Den borgerliga staten skulle krossas under "proletariatets diktatur" på vägen mot detn klasslösa kommunistiska samhälletoch den fullkomliga "nya människan". Kvantitativa förändringar skulle genom det borgerliga samhällets utsugning och kapitalkoncentrationsåledes leda till en kvantitatyiv systemförändring "dialektiskt språng" genom en världsomspännande klasskamp och revolution. Marxismens människosyn kommer till uttryck i den så kallade aliensteorin. Den blevkänd genom publicering av Parismanuskripten 1932 och kom att inspirera 1968 års samhällskritik i väst. Kapitalismen hade enligt Marx berövatmänniskan kontrollen över sin arbetsprodukt och skapat främlingsskap. Människovärdet hade förvandlats till ett marknadsvärde och privategendom,familjen och inte minst religionen beskrevs som ett redskap för förtrycket.

Under påverkan av liberalismen och kampen för almän rösrättskedde i början av 1900-talet en ideologisk omprövning av marxismeni reformistisk riktning. Revisionister (som tysken Eduard Bernstein) ochreformister som ville förändra samhället genom reformer istället för revolution bildade socialdemokratiska partier som senare kom arr bära upp industriländernas sociala välfärdsstat.

Kommunism
Ryssland skapades genom revolutionsledaren Vladimir Lenin en kommunistisk ideologi , "marxism-leninism", som i Sovjetunionen utvecklades till en totalitär diktatur under Josef Stalin. Stalinismen spreds efter andra världskriget till Sovjetunionens satelitstater medan den maoististstiska kommunismen i Kina efter ledare Mao Zedong kom att påverka stora delar av tredje världen.

För Leninismen hade staten en avgörande roll i genomförandet av socialismen. Den skulle bekämpa "klassfienden",ta kontrollen över prduktionsmedlen,organisera planekonomin och skydda samhället från kontrarevolution.Lenin skapade också en elitteori genom att ge det kommunististiska partiet rollen som en förtrupp för arbetarklassen och ensam företrädare för allas intressen. Stor vikt lades vid den ideologiska överbyggnaden genomatt man betonade enpartistatens uppgift att med propaganda, politisk indoktrinering skoningslös terror och utrensningar av ideologiska fiendergenomdriva kommunismen. Ett annat kännetecknande drag i lenismen var dessinternationalism och betoningen av världsrevolutionen. Men genom att man såg kommunismens utsikter som störst att vinna makten i de minst kapitalistiskt utvecklade länderna i tredje världen,hade man också vänt upp och nerpå marxismens "vetenskapliga" förutsägelser.

I Sovjetunionen och Östeuropa började den leninstiska statsläran vittra sönder mot slutet av 1980-talet. Teorin om proletariatets diktatur underMichael Gorbatjov till förmån för "den suveräna folkviljan". Som en konsekvens gav partiet också upp anspråket på den ledande rollen i samhället vilket påskyndade partiets och hela unionens upplösning.

Kommunismens ekonomiska system innebar en statssocialism där staten ägde produktionsmedlen och marknaden ersatts av planhushållning.I Jugoslavien försökte man sig på en "socialistisk marknadsekonomi" med kollektivt ägande genom arbetarråd och företag i viss konkurrens med varandra.En likanade modell har de kinesiska ledarna försökt införa i Kinas nuvarande ekonomiska system.

Reformisk socialism och socialdemokrati

Den demokratiska eller reformistiska socalismen förespråkar gradvisa samhällsförändringar genom parlamentariska metoder.Utgångspunkten är en närmast humanistisk människosyn med betoning av jämlikhet och rättvisa efter franska revolutionens paroller.Inriktningen är pragmatisk men det marxistiska arvet märks inte minst i nordisk socialdemkrati genom dess materilistiska synsätt. Den betonar statens och kollektivets roll och tror att människan i första hand kan förbättras genom förbättrade samhällsförhållanden.

Den svenska reformismens främste teoretiker Ernst Wigforss inspirerades under mellankrigstiden av J.M Keynes teorier att genom statlig planhushållningkunna styra konjunkturerna och maximera produktionsökningen. Trots detta har svensk socialdemokrati ändå i stort sökt avskaffa marknadens brister utan att socialisera näringslivet eller avskaffa marknadsmekanismerna. Däremot har konsumtionen av varor, tjänster och värderingar socialiseratsi det generellavälfärdssamhället genom en stor offentlig sektor,statlig fördelningspolitik och ett kulturklimat präglat av åsiktshegemoni och ett socialdemokrtisktproblemformuleringsföreträde. ed jämlikhetstanken som allt överordnatprincip har man drivit en socialistisk skol-och familjepolitik, utan attsocialisera produktionsmodellen.

Socialismen kan vid en jämförelse ses som en reraktion mot den liberala synen på människan som en isolerad ö. Kollektivet och systemetsätts framför idéerna med en betoning att allt är politik. I den för de båda gemensamma tron på människans inneboende godhet gentemotsamhällets onda strukturer,har socialismen manat individen till underkasteöse under massan och partiet.

Hegels perspektiv försåg Marx med en ehetlig världsbild.Kopplingen till den materiella världen kom å andra sidan Ludwig Feurbachs naturalism.Två traditioner möts med inre spänningar till följd. De visar sig dels i marxismens tro på människans frihet (att inleda revolutionen),samtidigtsom hon ses som bunden av (sociala och ekonomiska villkor och)historiens lagar.Spänningen mellan teori och verklighet visar sig dessutom i tron på hur en föregivet materialistisk bas kan ge upphov till moraliska värden och personliga beslut.

Framtidslinjer

Även den svenska socialdemokratin har i likhet med den brittiska rört sig mot den politiska mitten. Socialdemokraternas i november 2001 antagna partiprogramlyfter med socialliberal inriktning fram marknadsekonimns fördelar,även om kritiik av valfrihet och privata lösningar av valfrihet och privata lösningar inomskola och omsorg också blivit synlig.Symboliskt var slopandet av den tidigare skrivningen att bestämmandet över produktionen och dess fördelning ska liggai folkets händer och bekännelsen till en marknadsstyrd blandekonomi. Att samtidigt som detta sker ta avstånd från kapitalismen innebär däremot en märklig inkonskvens eftersomden vanligtvis defineras just som det enskilda ägandet av produktionsmedlen.

Samtidigt har vänsterpartiets med sin begreppsapparat från socialdemokratisk 1970-talspolitik sugit upp missnöjda traditionella socialdemokrater.Även om ingen sammanslagning av de båda partierna enligt författaren Karl-Olof Anderssons modell kommer till stånd inom överskdlig tid, kan manändå skönja ett framtida gemensamt s-v-kraftfält.Mot detta står efter mittenpartierna c och fp:s försvagning i svensk politik,enligt Hans L Zetterberg ett värdebaserat krist-moderatcenter-högerblockmed socialt ansvar och personlig valfrihet på dagordningen.