En fråga som nyligen diskuteras är att enligt regeringens mål att den svenska bilparken ska vara fossilfri år 2030. Med en genomsnittsålder på 16 år för en äldre bil så kan det så betyder det att det inte ska säljas en fossilberoende bil fr om omkring 2014. Idag så ser vi en motsatt utveckling. Andelen fossiloberoende bilar som säljs i Sverige har minskat sedan 2006.
Utifrån den förvaltarsyn vi kristdemokrater som ska vi både värna både om miljön och klimatet. Det behövs också en annan syn på tillväxt, där markandsekonomin är viktig. Definitionen av miljöbilar måste skärpas. Det var ett helt riktigt och första steg att regeringen införde en officiell miljöbilsdefintion ur skattesynpunkt. Nu används den också ute i våra kommuner t ex i Helisngborg som infört friparkering för miljöbilar på kommunens p-platser. Nu kan p-vakterna bara knappa in reg nr på bilen så framgår om det är en miljbil eller inte. Fri parkering är ett incitament som avgjort valet positivt för ett antal bilköpare. Det är därför med stor förvåning som jag ser min egen hemkommun, Jönköpings kommun nu slopat denna förmån.
Det är nu hög tid att applicera defintionen. Det var många som tidigare krävde detta av Carlgren men regeringen kom inte till skott. Detta är något vi kristdemokrater borde driva hårt inom regeringen. Fossilfritt borde numera vara det enda rimliga för att komma igång med en skattelättnad, fri parkering,undantag från trängselskatt mm.
Vi kommer ha svårt att klara miljömålen. De är ändå satta för lågt eftersom den senaste den senaste forskningen visat att situationen är mer allvarlig än när vi satte målen. Det är alltså bråttom med konkreta åtgärder.
Vi måste prioriter biogas och elbilar. Jag liksom flera tror också på fortsatt användning av ekonomiska styrmedel som fossilskatt. Sedan så måste vi titta på hur det slår i glesbygd utan möjlighet till biogas och laddningsstationer för el. Det måste gå att lösa.
En nyckelfråga är också utbyggnad av järnvägar,höghastighetståg mm för att gods förs över till järnväg från lastbilar och att tåget på allvar ska kunna konkurrera med flyget på halvlånga och långa sträckor.
Det finns mycket att göra bara viljan finns, även om det inte alltid sker så snabbt.
måndag, februari 20, 2012
söndag, februari 19, 2012
Mer tid för barnen
Flera liberala debattörer och tidningar har kritiserat vårdnadsbidraget och argumenterat för en ökad kvotering av föräldraförsäkringen.När vår nya familjepolitik presenterades där vi vill bygga ut föräldraföräkring, införa barnomsorgspeng och ett barnskatteavdrag så kritiserar jämställdhetsminister Nyamko Saboni (FP) dessa hårt.
Att socialdemokrater kritiserar vårdnadsbidrag och lovordar kvotering är man van vid eftersom socialistiska politiker i alla tider velat bestämma så mycket som möjligt - vare sig det gäller äldreomsorg, vår egen plånbok eller barnomsorgen. Desto mer upseendeväckande är Sabonis kritik, som företräder ett påstått liberalt parti. Egentligen borde det ju vara självklart att mer makt till barnfamiljer är en liberal hållning.
När Saboni, liksom flera liberal debattörer och tidningar underkänner familjens betydelse för ett barns utveckling är desto mer glädjande att kristdemokraternas presenterat flera goda förslag som ger ökad makt och valfrihet för familjerna.
Utbyggd föräldraförsäkring med möjlighet till friare uttag i tre år. Ett förslag är att utöka föräldrapenningdagarna med 30. Begränsningar i regelverket ska bort och inkomstsskyddet förlängas till tre år.Rätten till tjänstledighet på heltid för att vara hemma med barnen bör utvidgas så att båda föräldrarna har lika rätt till 18 månaders föräldraledighet när barnet är under tre år. Golvet i föräldraförsäkringen ska höjas för de familjer som har sämst ekonomi med 70 kronor per dag. Alla dagar ska fritt kunna överlåtas mellan föräldrarna. Föräldrarna ska själva ges makten att fördela tiden med sina barn.
Barnomsrogspeng för egna barn. Barnomsorgspeng finns sedan den 1 juli 2009 men ska byggas ut så att föräldrar kan få barnomsorgspeng även om det enbart gäller egna barn i hemmet. Hur mycket pengar det rör sig om bör bestämmas av kommunen och vara kopplad till den genomsnittliga kostnaden kommunen har för barn i annan pedagogisk omsorg.
När det gäller kvotering av föräldraförsäkringen så måste det vara upp till varje familj att själv bestämma om hur man lägger sin barnledighet. Detta måste vara en självklar utgångspunkt.
När det gäller vårdnadsbidraget så har det varit en hörnsten i vår familjepolitik under många år.Målet med vårdnadsbidrag är att skapa ökad rättvisa och valfrihet i barnomsorgen och ge föräldrar möjlighet till mer tid tillsammans med sina barn. I realiteten är det dock inte många barnfamiljer som upplever att konstruktionen av det nuvarande vårdnadsbidraget ger tillräckliga valmöjligheter. Därför behöver man se på de olika förslag som presenterats och landa i en bättre avvägning mellan målet att familjer ska kunna stå på egna ben och ta ansvar för sin egen försörjning och målet att skapa valfrihet i barnomsorgen och mer tid för barnen. Det är klokt att erbjuda barnfamiljerna olika verktyg.
Att socialdemokrater kritiserar vårdnadsbidrag och lovordar kvotering är man van vid eftersom socialistiska politiker i alla tider velat bestämma så mycket som möjligt - vare sig det gäller äldreomsorg, vår egen plånbok eller barnomsorgen. Desto mer upseendeväckande är Sabonis kritik, som företräder ett påstått liberalt parti. Egentligen borde det ju vara självklart att mer makt till barnfamiljer är en liberal hållning.
När Saboni, liksom flera liberal debattörer och tidningar underkänner familjens betydelse för ett barns utveckling är desto mer glädjande att kristdemokraternas presenterat flera goda förslag som ger ökad makt och valfrihet för familjerna.
Utbyggd föräldraförsäkring med möjlighet till friare uttag i tre år. Ett förslag är att utöka föräldrapenningdagarna med 30. Begränsningar i regelverket ska bort och inkomstsskyddet förlängas till tre år.Rätten till tjänstledighet på heltid för att vara hemma med barnen bör utvidgas så att båda föräldrarna har lika rätt till 18 månaders föräldraledighet när barnet är under tre år. Golvet i föräldraförsäkringen ska höjas för de familjer som har sämst ekonomi med 70 kronor per dag. Alla dagar ska fritt kunna överlåtas mellan föräldrarna. Föräldrarna ska själva ges makten att fördela tiden med sina barn.
Barnomsrogspeng för egna barn. Barnomsorgspeng finns sedan den 1 juli 2009 men ska byggas ut så att föräldrar kan få barnomsorgspeng även om det enbart gäller egna barn i hemmet. Hur mycket pengar det rör sig om bör bestämmas av kommunen och vara kopplad till den genomsnittliga kostnaden kommunen har för barn i annan pedagogisk omsorg.
När det gäller kvotering av föräldraförsäkringen så måste det vara upp till varje familj att själv bestämma om hur man lägger sin barnledighet. Detta måste vara en självklar utgångspunkt.
När det gäller vårdnadsbidraget så har det varit en hörnsten i vår familjepolitik under många år.Målet med vårdnadsbidrag är att skapa ökad rättvisa och valfrihet i barnomsorgen och ge föräldrar möjlighet till mer tid tillsammans med sina barn. I realiteten är det dock inte många barnfamiljer som upplever att konstruktionen av det nuvarande vårdnadsbidraget ger tillräckliga valmöjligheter. Därför behöver man se på de olika förslag som presenterats och landa i en bättre avvägning mellan målet att familjer ska kunna stå på egna ben och ta ansvar för sin egen försörjning och målet att skapa valfrihet i barnomsorgen och mer tid för barnen. Det är klokt att erbjuda barnfamiljerna olika verktyg.
lördag, februari 18, 2012
Sverige ska ha en generös flyktingpolitik
Har inte haft tillfälle att skriva här på bloggen på ett tag, så nu kommer några inlägg på raken. Jag har tidigare bloggat om migrationspolitiken, läser i en artikel av pastorn Stefan Swärd, pastor i Elimkyrkan i Stockholm där han menar att den svenska flyktingpolitiken blivit allt hårdare under de senaste åren där han märker de som arbetar med och träffar några av de allra mest utsatta i samhället ser hur medmänskligheten kylts ned.
En signal som är viktig och bör tas på största allvar. Swärd menar att framfarten av högerextrema och främlingsfientliga partier i Europa medför att de etablerade partierna för en mer restriktiv för en mer restriktiv flyktingpolitik för att parera den politiska konkurrensen från högerpopulismen.
Jag delar delvis denna uppfattning. Ett exempel som visar detta med tydlighet är debatten om att ge papperslösa rätt till vård. Det är ingen hemlighet att vi kristdemokrater arbetat hårt för att alla som vistas här ska ha rätt till vård. En rätt som självklart också borde innefatta dem som är så kallade papperslösa. För rätt till sjukvård är en mänsklig rättighet, oavsett om man har sina papper i ordning eller inte.
Förra året så tillsatte regeringen en utredning som skulle se över hur - inte om rätten till vård skulle garanteras. Utredning som presenterades i våras som nu ska remitteras. För att förslagen ska gå igenom så måste hela regeringen vara överens. Moderaterna var redan till början skeptiska till utredningen och har fortsatt att bromsa den vidare processen,vilket är att beklaga.
Samtidigt så har regeringen arbetat för en mer generös och human migrationspolitik, där kristdemokrater varit den starkaste rösten för i regeringen genom överenskommelsen om migrationspolitiken under mandatperioden, vilket skapar en stabil riksdagsmajoritet för mandatperioden, vilket säkerställt att Sverigedemokraterna inte heller i fortsättningen kommer att få något inflytande över migrationspolitiken. Det finns mer att göra på området, även om en del redan är gjort.
Slutligen så vill jag instämma i Swärds ord, som belyser frågan på ett bra sätt när han talar om om att flyktingpolitik handlar om att hjälpa människor i utsatta situationer, som riskerar att bli dödade,torterade eller fängslade om de måste återvända till sina ursprungsländer. Europa inklusive Sverige är idag ett slutet fort när det gäller att ta emot flyktingar. Det är intressant att notera att ett fattigt land som Kenya tar emot fler flyktingar än vad hela Europa gör sammantaget.
Swärd menar vidare att det på senare år skapats en hårdare restriktion även i den svenska flyktingpolitiken. Barmhärtighet och tolerans ska balanseras mot hårdhet och tuffare krav. Det verkar som att balanspunkten har skiftats till medmänsklighetens nackdel. En ganska utbredd känsla är att svenska flyktingpolitiken har skärpts de senaste åren, det finns exempel på ledande poltiker bland allainspartierna som är bekymrade över utvecklingen.
Swärd sätter verkligen frågan på sin spets. Synpunkterna är mycket viktiga att ha med sig när man arbetar vidare med frågan.
En signal som är viktig och bör tas på största allvar. Swärd menar att framfarten av högerextrema och främlingsfientliga partier i Europa medför att de etablerade partierna för en mer restriktiv för en mer restriktiv flyktingpolitik för att parera den politiska konkurrensen från högerpopulismen.
Jag delar delvis denna uppfattning. Ett exempel som visar detta med tydlighet är debatten om att ge papperslösa rätt till vård. Det är ingen hemlighet att vi kristdemokrater arbetat hårt för att alla som vistas här ska ha rätt till vård. En rätt som självklart också borde innefatta dem som är så kallade papperslösa. För rätt till sjukvård är en mänsklig rättighet, oavsett om man har sina papper i ordning eller inte.
Förra året så tillsatte regeringen en utredning som skulle se över hur - inte om rätten till vård skulle garanteras. Utredning som presenterades i våras som nu ska remitteras. För att förslagen ska gå igenom så måste hela regeringen vara överens. Moderaterna var redan till början skeptiska till utredningen och har fortsatt att bromsa den vidare processen,vilket är att beklaga.
Samtidigt så har regeringen arbetat för en mer generös och human migrationspolitik, där kristdemokrater varit den starkaste rösten för i regeringen genom överenskommelsen om migrationspolitiken under mandatperioden, vilket skapar en stabil riksdagsmajoritet för mandatperioden, vilket säkerställt att Sverigedemokraterna inte heller i fortsättningen kommer att få något inflytande över migrationspolitiken. Det finns mer att göra på området, även om en del redan är gjort.
Slutligen så vill jag instämma i Swärds ord, som belyser frågan på ett bra sätt när han talar om om att flyktingpolitik handlar om att hjälpa människor i utsatta situationer, som riskerar att bli dödade,torterade eller fängslade om de måste återvända till sina ursprungsländer. Europa inklusive Sverige är idag ett slutet fort när det gäller att ta emot flyktingar. Det är intressant att notera att ett fattigt land som Kenya tar emot fler flyktingar än vad hela Europa gör sammantaget.
Swärd menar vidare att det på senare år skapats en hårdare restriktion även i den svenska flyktingpolitiken. Barmhärtighet och tolerans ska balanseras mot hårdhet och tuffare krav. Det verkar som att balanspunkten har skiftats till medmänsklighetens nackdel. En ganska utbredd känsla är att svenska flyktingpolitiken har skärpts de senaste åren, det finns exempel på ledande poltiker bland allainspartierna som är bekymrade över utvecklingen.
Swärd sätter verkligen frågan på sin spets. Synpunkterna är mycket viktiga att ha med sig när man arbetar vidare med frågan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)