Rovdjurspolitiken i Finland

I debatten om vargen så lyfts ofta situationen i Finland upp. Mina farhågor att man hamnar bortom det kontrollerbara om man öppnar upp för ytterligare jakt bekräftas om man ser till hur situationen där ser ut av rovdjur.Finland brukar lyftas upp som en föregångare i debatten, men förhåller det sig verkligen så ? Hur situationen i Finland ser ut läser jag läser olika artiklar i ämnet så framkommer en bild av att. Det anordnades ett seminarium på Skansen i Stockholm under rubriken ”Sveriges Vildnad”. En av de ditresta talarna var Madeleine Nyman som arbetat med rovdjursfrågor på departementsnivå i grannlandet Finland. Hennes slutsats om den förda rovdjurspolitiken är att den i stort är ett misslyckande. För oss svenskar kan det te sig märkligt då det trots allt bedrivs en jämförelsevis omfattande förebyggande jakt på varg mot vår helt obefintliga dito.Resultatet av konflikterna är att förtroendet för förvaltande myndigheter och forskare hos lokalbefolkningen är lågt. Samarbetet mellan de två i form av rovdjursobservationer har slutat att fungera vilket lett till att få rapporter om observationer numera görs.Fenomenet är välkänt även i Sverige och har noterats överallt där förtroendet sviktat. Hur ser då skadorna ut i Finland ?. Finska motsvarigheten till svenska Viltskadecenter sammanställer också de statistik över vargens skadeverkningar. När vargar angriper, dödar och konsumerar hundar berörs människor lite extra. När en jakt- eller sällskapshund dödas av varg är det början till en lokal konflikt enligt finska Viltcenter. Sammanlagt har 90 hundar dödats mellan 2010 och 2012. Nästan en tredjedel av dessa har dödats på ett fåtal platser vilket enligt Viltcenter kan bero på att vissa vargar verkar specialisera sig på hundar som byte. Under 2011 dödade ett par vargar åtta hundar i Khumo. I de norra delarna av Finland är problemet inte lika stort vilket förklaras med att området är avsatts till renskötsel varför vargarna oskadliggörs tämligen omgående. Totalt har 37 vargar skjutits i regionen under perioden samtidigt som fyra hundar dödats. Samtidigt har endast sju vargar skjutits i de södra delarna av landet där lejonparten av alla hundar dödats under samma period. Enligt vargforskaren så är det osäker väg att gå Att skjuta en enskild varg där hundar angrips. Att skjuta en varg kan förändra flockens beteende och utfallet kan bli tvärtom mot vad man önskat. Enda vägen att gå för att med säkerhet få slut på angreppen är att skjuta bort hela flocken, vilket med nuvarande politik inte är möjligt. Man ska inte förringa de problem som följer i rovdjurens spår. Jag och flera förstår att förstår att det är en fruktansvärd upplevelse att förlora boskap och hundar. Vi inser också hur frustrerande det kan vara att ägna ytterligare tid och pengar åt säkrare stängsling. Eftersom öppna landskap och den biologiska mångfald som djurhållningen bär upp är ett gemensamt nationellt ansvar måste vi alla vara med och bära kostnaden. Stödet till de drabbade ska vara generöst. Vi måste klara både livskraftiga rovdjursstammar och att bevara ett levande kulturlandskap. Lägg därtill till att enligt en artikel i tidsskriften Nature minskar 75 procent av världens stora rovdjur (med en vikt över 15 kg) i antal. Drygt hälften av dem har förlorat mer än halva sitt utbredningsområde. Varje land måste ta sitt ansvar för att bereda rovdjuren livsrum. Artikeln i Science stryker också under rovdjurens centrala roll i ekosystemen. Jag skulle kunna fortsätta att beskriva läget men väljer att stanna här. Det är av största vikt att även rovdjuren har sin självklara plats i vår natur.