En god familjepolitik

Kristdemokratisk familjepolitik har den senaste tiden fått ett kraftigt genomslag genom Allians för Sveriges valmanifest. Allians för Sverige har tydligt tagit ställning för en kristdemokratisk familjepolitik. Allians för Sverige och kristdemokratisk familjeåpolitik har börjat att ifrågasättas. Jag har därför debatterat frågan med Reneé Frangeur, lektor vid instutionen för genusvetenskap vid Linköpings universitet på debattplats i Motala o Vadstena tidning.Låter intresserade läsare ta del av mitt inlägg här på min blogg.

Kristdemokratisk familjepolitik sätter familjen i centrum. Renée Frangeur frågar sig i en insändare varför vi speciellt ska hylla de mammor och pappor som väljer att satsa all sin tid på barnen år efter år. Den debatt som framförts av socialdemokrater och andra vänsterpolitiker samt Frangeur med flera om tvångsdelning av föräldraförsäkring är missvisande på flera sätt. Förespråkare av en ”individualiserad” föräldraförsäkring nämner aldrig att föräldraförsäkringen redan i dag är individualiserad.

Såväl mamman som pappan har enligt lag rätt till hälften av föräldraförsäkringen vardera. Ingen kan således tvinga dem att överlåta dagarna till varandra. Detta blir istället, med utgångspunkt från familjens specifika situation och önskemål, en överenskommelse mellan föräldrarna. Och det är egentligen detta som man vill förändra. De vill dra in rätten som föräldrarna i dag har att överlåta dagar till varandra.

I en undersökning av RFV säger drygt 80 procent av de föräldrar som tagit ut sin föräldraförsäkring att de är nöjda med hur de fördelat ledigheten. Men tvångsdelningsivrarna menar att föräldrarna gör ”fel” val och därför inte ska kunna välja alls.

Vidare frågar sig Frangeur varför man inte ska hylla dem som lyckas med att både älska sina barn och sitt jobb. Svaret till Frangeur är att dessa föräldrar är hedervärda. Men problemet kvarstår, Frangeur. Efter föräldraförsäkringens slut förväntas både mammor och pappor arbeta lika föräldraförsäkringens slut förväntas både mammor och pappor arbeta lika m,ycket som unga singlar.
Många små barn får långa dagar på förskolan och småbarnsföräldrar bränns ut i ett allt för hetsigt tempo.

Vi kristdemokrater vill införa kommunala vårdnadsbidrag som gör det ekonomiskt möjligt att korta arbetstiden eller vara hemma med barnen längre tid än nuvarande föräldraförsäkring medger. Det skulle ge föräldrarna ökade möjligheter att välja mer tid med barnen i hemmet som alternativ till olika former av dagis.

Familjepolitiken har anpassats efter en norm där förvärvsarbetet alltid sätts i främsta rummet. För oss är det självklart att barnets bästa måste sättas främst. Barnet är i behov av omsorg, kärlek och medtanke. Det kan vara svårt att kombinera detta med ett heltidsarbete. Därför krävs det också ekonomiska incitament för att uppmuntra föräldrar att vara hemma med sina barn. Är det ett klasslag att låta föräldrarna själva bestämma om de vill vara hemma med sina barn eller inte?

Vidare tar Frangeur upp frågan om de ensamstående mammorna, som måste arbeta och aldrig skulle kunna leva på 4 000 till 6 000 kronor i månaden. Vår utgångspunkt är självklar,en bra familjepolitik måste skapa goda förutsättningar för både ensamstående och sammanboende föräldrar att ta hand om sina barn.

Men om ensamstående föräldrar ska få en reell möjlighet till balans i vardagen krävs också ekonomiskt stöd. Vi vill därför införa 300 barndagar för varje barn som fyllt ett år som tar vid efter föräldraförsäkringen. Varje barndag är värd 200 kronor men de kan tas ut väldigt flexibelt, från en åttondels till fyra barndagsbelopp per dag.