Bistånd med kristdemokratiska ögon

Jag lovade återkomma till biståndspolitiken ur kristdemokratisk kontext i ett par blogginlägg. Till min hjälp har jag haft skriften ”Rätt att nå sin fulla potential Bistånd med kristdemokratiska ögon av Henrik G Ehrenberg, Kristdemokratiskt Internationellt Center, KIC samt boken ”Själens tillväxt och andra berättelser om samhället” (Samhällsgemenskaps Förlag,2004) av Jakob Forssmed. Svensk kristdemokrati har alltid haft ett klappande hjärta för bistånd. Partiets första partiledare Birger Ekstedt var en av de första som politiskt argumenterade för behovet att hjälpa ekonomiskt utsatta människor i andra länder och att staten skulle vara med och finansiera. (För Ekstedt var det också självklart att pengarna skulle kanaliseras via de svenska frivilligorganisationer som redan fanns på plats i den fattig delen av världen.) Många av de som var med och bildade partiet kom från Folkrörelsesverige som under årtionden varit engagerat för fattiga jorden runt,vare sig de var kristna samfund, nykterhets-, freds-eller arbetarrörelse som hade arrangerat. Det var självklart att ett nybildat kristdemokratiskt parti att ta med sig det engagemanget in i partipolitiken. När Kristdemokraterna 1991 gjorde entré i regering och riksdag, valde partiledare Alf Svensson att bli biståndsminister, och för första gången nådde Sverige under längre tid upp till det symboliskt viktiga enprocentsmålet. Under hela Alliansregeringens tid har denna symboliska gräns åter upprätthållits i varje budget,utan undantag. Att det kristdemokratiska engagemanget för bistånd som sådant spelat en avgörande roll för att åstadkomma detta torde vara oomtvistat. Med det i åtanke så är det naturligt att diskutera biståndet om hur man som kristdemokrat ur ett idéperspektiv bör betrakta biståndet. Det har funnits ett genuint engagemang för sin internationella nästa, men att bortom människokärleken inte alltid funnits en levande debatt om biståndets natur och biståndets resultat. Det är inte alltid det ges tillfälle att på djupet diskutera vad en kristdemokratisk idétradition kan säga oss om både motiven för biståndet och hur biståndet kan utformas. Det är därför angeläget att på allvar diskutera dessa frågor. Det finns alla skäl i världen att ha en diskussion som tar detta vidare och tillåter oss öppna dörrar till en förnyelse av biståndspolitiken. En politik som ställer krav på resultat, men som också stöttar och bygger en djupare förståelse för bistånd och dess roll i ett mångfacetterat globalt samhälle. Det är avgörande att den globala utvecklingen i världen också handlar om vår egen. Som samhälle måste vi-idag mer än tidigare- på en djupare nivå inse att Sverige vare sig är isolerat eller kan undgå de konsekvenser som följer av omvärldens utveckling. Förhoppningsvis lyckas jag göra en genomlysning av biståndet med hjälp av den kristdemokratiska värdegrund till både diskussion och debatt om biståndets utformning – jag efterlyser först och främst en diskussion. Jag kommer utifrån kristdemokratisk filosofi argumentera för behovet av och det rättfärdiga i biståndet som sådant. Ser med glädje fram emot att lyfta en diskussion om dessa frågor.