Sänk trösklarna till arbetsmarknaden

I detta inlägg ska jag försöka nå migrationsfrågorna, eller snarare försöka rikta in kompassen i denna fråga. Om någon känner sig träffad eller om jag far med osanning. Tveka då inte att kontakta mig. För det första ska vi konstatera att såväl statistiken som debatten tenderar vi att behandla ”invandrare” eller ”utrikesfödda” som en homogen grupp. Det är en felaktig bild. I gruppen utrikes födda finns såväl högutbildade personer från demokratiska länder som fattiga, odemokratiska länder. De har inte samma problem på arbetsmarknaden av naturliga skäl. För det första så ska vi ha i åtanke att det inte är samma invandrare som är arbetslösa hela tiden. Skillnaderna suddas ut med tiden. Den negativa arbetsmarknadsstatistiken brukar istället förklaras med att gruppen invandrare fylls på och för att för få invandrare arbetar. Etableringstiden är på tok för lång. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är 7 år. Detta är inte något som fungerar. Det blir extra tydligt i en internationell jämförelse. I Sverige ligger 82 procent av de inrikes födda sysselsättningsnivå. Noteras bör göras kring att för det första de länder som efter Sverige lyckas med integrationen på arbetsmarknaden tenderar attt var asådan som påminner om Sverige politiskt, kulturellt och institutionellt, som Danmark, Finland och Nederländerna. För det andra är sysselsättningsgraden bland utrikesfödda inrikes födda. En intressant notering i sammanhanget. En viktig reservation är att jämförelsen inte behöver vara rättvisa för att de utrikes födda inte nödvändigtvis har samma förutsättningar. Jag landar ändock på att faktan är viktig att ha med sig. För att illustrera vad det är jag menar är det nödvändigt med en målgruppsindelning. Precis som utrikes födda har denna grupp lägre sysselsättningsgrad än infödda. Precis som utrikesfödda har ungdomar lägre sysselsättningsgrad än äldre. Detta är ett klassiskt exempel på det som den svensk nationalekonomiska nestorn, socialdemokraten Assar Lindbeck, har kallat insider-outsider problematik när de som är inne på arbetsmarknadens genom att barriärerna för dessa grupper blir för långa. Min fråga blir naturligtvis hur LO ställer sig till detta faktum ? I långtidsutredningen konstaterar nationalekonomen Stefan Eriksson ”Om lönerna fullt ut kan anpassas till varje persons produktivitet kan relativt få okvalificerade jobb, vars lön avspeglar den lägre produktiviteten. Därefter kan hon/han i takt med att humankapitalet växer genom att språkkunskaperna och/eller yrkeskunnandet förbättras, successivt få alltmer kvalificerade jobb och lönen stiger därmed över tiden. Ofta finns det dessutom en lägsta möjlighetliga lön, vilket kan understiga vissa personers produktivitet. Det kan medföra att dessa personer inte betraktas som anställningsbara av företagen och därmed fastnar i arbetslöshet. En annan docent i nationalekonomi Andreas Bergh, uttrycker det såhär: ”Den krassa ekonomiska analysen av Sveriges sysselsättningsproblem är att en stor del av Sveriges vuxna befolkning inte är lönsam när alla skatter har räknats in.” Vad menas egentligen med detta resonemang ? En anställning blir av när arbetsgivaren har anledning att förvänta sig att den drar in mer till företaget än hon kostar. Annars blir hon en förlustaffär för arbetsgivaren. Alla anställningar i näringslivet utgår dessutom ifrån idén att människor ska var lönsamma, att personalen ska producera ett högre värde än samma arbetstagare på samma jobb. Är det detta läge regeringen utgår ifrån i sin politik.