
Fortsätter min fokusering på min blogg om Kina och mänskliga rättigheter. I detta inlägg ska jag fokusera på staden Hong Kong. Självklart kommer jag inte ge heltäckande bild, men ska ändå göra ett försök att beskriva situationen.
Den viktigaste politiska frågan i Hongkong SAR (Special Administrative Region) gäller relationen till Peking och upprätthållandet av Hongkongs autonoma ställning enligt principen "ett land, två system" i enlighet med Hongkongs minikonstitution, Basic Law.
Företrädare för de demokratiska krafterna i Hongkong önskar se en snabb utveckling mot full demokrati. Ett viktigt steg på vägen är fria och allmänna val av Chief Executive, Hongkongs regeringschef, och till parlamentet, LegCo, vid nästa val 2007/2008. Centralregeringen i Peking och inflytelserika företrädare för näringslivet motsätter sig en alltför snabb utveckling. National Peoples Congress i Peking meddelade formellt i april förra året att allmänna val inte kan äga rum redan 2007/2008. Det skapade en betydande politisk spänning mellan demokraterna i Hongkong å ena sidan och regeringarna i Hongkong och Peking å andra sidan.
Efter en konsultationsprocess kring den demokratiska utvecklingen lades en slutrapport fram i oktober. I rapporten föreslås förändringar som innebär en utvidgning av den valkommitté som utser Chief Executive samt ökad representation i parlamentet av lokalvalda politiker. Någon tidsplan för övergången till full demokrati presenteras inte, något som kritiseras av det demokratiska lägret.
I mars avgick regeringschefen Tung Chee-hwa av hälsoskäl, två år innan mandatperiodens utgång. Den ende kandidat som ställde upp i fyllnadsvalet var tidigare biträdande regeringschefen, Donald Tsang. Redan i ett tidigt skede uttalade centralregeringen i Peking sitt stöd för Tsang som även hade ett starkt stöd bland Hongkongs befolkning. Tsang, som har en lång karriär bakom sig i Hongkongs administration, utsågs formellt till ny Chief Executive i juni.
Tsang har vinnlagt sig om att förbättra kommunikationen på politisk nivå mellan Hongkong och fastlandskina. Ett första steg var en resa till grannprovinsen Guangdong som Tsang ledde. Samtliga parlamentariker i Hongkong bjöds med på resan, även de demokrater som tidigare varit portförbjudna i Kina.
Storbritannien hade för Hongkongs vidkommande ratificerat sex av de centrala konventionerna för mänskliga rättigheter (MR). Dessa är konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor, konventionen mot tortyr och konventionen om barnets rättigheter. Kina har accepterat att de skall fortsätta att vara tillämpliga på Hongkong. Kina har tillåtit en fortsättning av rapporteringen till FN varje år om läget för de mänskliga rättigheterna i Hongkong och endast krävt att rapporten insändes via Peking.
Hongkong är ett rättssamhälle där rätten till liv och kroppslig integritet generellt sett respekteras. Dödsstraffet avskaffades 1993.
Generellt sett åtnjuter Hongkongborna oförminskad rätt till rörlighet över gränserna. Dock bör noteras att vissa företrädare för oppositionen inte tillåts resa till Kina, men en uppluckring av dessa restriktioner tycks vara på väg. Medborgare i övriga Kina tillåts i allt större utsträckning på egen hand besöka Hongkong som turister. Liberaliseringen kan delvis ses som en åtgärd från centralregeringens sida att stärka Hongkongs turistnäring och ekonomi.
Ett antal händelser sedan återföreningen med Kina har bidragit till en viss ovisshet om Hongkongbornas rättsliga ställning under vistelse på fastlandet. Det förekommer att Hongkongbor grips av myndigheterna i Kina och hålls som gisslan för sina företags obetalda skulder och verksamhet på fastlandet. Vidare har personer med hemvist i Hongkong gripits i Kina och bland annat anklagats för olovlig underrättelseverksamhet.
Ett uppmärksammat fall är journalisten Ching Cheong, som arresterats i Kina anklagad för spioneri. Omständigheterna kring fallet är oklara och Hongkongregeringen anklagas av olika MR-organisationer för att inte ha agerat tillräckligt kraftfullt för att informera sig om fallet och verka för att Cheongs rättigheter tillvaratas.
Den personliga friheten respekteras generellt sett. Regeringen har inte förbjudit Falun Gong-rörelsen i Hongkong, trots att man stått under press från Peking i frågan. Rörelsen, som beräknas ha endast 500 aktiva utövare i Hongkong, är dock väl bevakad av myndigheterna. Kritik har uttalats över att tillresande Falun Gong-anhängare avvisats på flygplatsen i samband med toppmöten i Hongkong. I en uppmärksammad rättegång dömdes 2002 ett antal Falun Gong-anhängare för att ha "hindrat framkomligheten på allmän plats" vid en sittdemonstration framför Kinas sambandskontor i Hongkong. Domen överklagades och ogillades av appellationsdomstolen år 2005 med motiveringen att de grundläggande yttrande- och demonstrationsfriheterna ska gälla oavsett politisk inriktning på aktionen.
Även om mycket positivt har hänt i arbetet med de mänskliga rättigheterrna råder stora brister.Detta får vi aldrig glömma när vi talar om mänskliga rättigheter i Kina.