Kristdemokratin vs liberalismen

Bilden: En av liberalismens främsta förespråkare,Adam Smith

Jag ska i ett par inlägg centrera mig kring det ideologiska landskapet och försöka dra ut linjerna till centrala politiska frågor där brytpunkterna mellan de olika ideologierna blir tydliga. Detta för att belysa både kristdeomokratins ideologiska särart och de förutsättningar som kan finnas för politisk samverkan.

Jag har tidigare jämfört kristdemokratin och konservatismen. I detta inlägg tänkte jag centrera mig omkring liberalismen. Liberalismen tog som politisk ideologi form i 1700-talets idéliv. Från upplysningen hämtades jämlikhets-,frihets- och folksuveränitets tanken. I England hade filosofen Jeremy Bentham (1748-1832) utvecklat den utilitaristiska moralläran för vilken nyttan och människors lyckosträvan var en avgörande drivkraft i samhällsbildningen. Det politiska målet blev "största möjliga kycka åt största möjliga antal människor".

Adam Smith (1723-1790) lade grunden till den ekonomiska liberalismens doktrin om individens frihet som förutsättningen för en fungerande marknad och ekonomisk tillväxt. Med människans egenintresse och viljan till vinst som drivkraft skulle marknaden, befriad från statliga ingrepp, reglera sig själv som av "en osynlig hand".
Samhällets omvandling i riktning mot utopin skulle enligt 1789 års frihetsevangelium ske genom revolutionen.Efter blodbad,skräckvälde och militärdiktaturbörjade den liberala rörelsens mål inskränkas till konstitionellt styrelskick och rösträtt för den del av medelklassen som var politiskt kvalificerad i kraft av privat egedom och utbildning.

Det var först med den brittiske filosofen John Stuart Mill (1806-1873) som kampen för allmän rösträtt blev en levande del av liberalismen: Nästa fas i liberalismens historia är kopplad till John Stuart Mills kritik av Manchesterliberalismens fria "laissez faire-Ekonomi" och växande sociala misär som följde med industrialismen. Statliga regleringar av arbetstider och barnarbete, progressiv beskattning ,fackföreningar och almänna socialförsäkringar blev inslag i den socialliberalism som präglade 1900-talet. Först med nyliberalismen skedde en återgång till traditionen från Adam Smith.

Efter den franska revolutionens misslyckande blev liberalismen reformististisk med gradvisa förändringar som metod för samhällsförändringen. Det representativa styrelsesättet förfäktades särskilt av John Stuart Mill i hans skrift med samma titel 1861. Här kompletterades vikten av frihet och allmän rösträttmed aktiv medborgarmedverkan som det demokratiska styrelsesättet fräämjade. Att själva demokratin och en fungerande marknadsekonomi samtidigt förutsätter just en stark medboranda, tillit och nära sociala och etiska nätverk visar debatten om det "sociala kapitalets" och instutionernas betydelse för inte minst de post-sovjetiska utvecklingsekonomierna.

Liberalismens utgångspunkt är fristående individen som en aktiv och innerst inne god tanke i kamp för behovstillfredsställande och självförverkligande. Samhället skapas enligt filosofen John Locke (1632-1704) genom en avvägning i samhällsfördraget mellan individers stridande intressen. Staten blev individens motpol, utan något verkligt utrymme däremellan för familjen eller andra primära gemenskaper. Inga gemenskaper ses som i naturen eller skapelsen givna.Genom en positivistisk sanningsupfattning tar liberalsmen avstånd från varje försök att förankra värden och normer utanför människan.

Liberalismen tro på systemets betydelse återkommer trots att liberalismen är en idérörelse. För liberala tänkare som Friedrich Hayek och Herbert Tingsten blev marknadekonomin en förutsättning för den representativa demokratin, medan marknaden för nyliberalismen tenderar att bli lösningen på alla problem. Hos 1920- och 1930-talens liberala ekonomer, John Maynard Keynes och Bertil Ohlin, var det staten som antog den styrande rollen som en aktiv penning- och budgetpolitik, med en växande offentlig sektor och statsmakt till följd.

Den liberala friheten tycks samtidigt visa en tendens att mynna ut ifrihetens motsats. Utan givna och för människor gemensamma värden,återstår valfriheten och toleransen inför andras frihet att välja, som gemensamt intresse. Det betyder också att toleransens gräns går vid varje bestämd moralisk mening eller sanning, som vill hävda att något är bättre än något annat. Så kan liberalismen som det moderna samhällets överideologi tolerera alla åsikter utom de med bestämda rätts- eller sanningsanspråk.

Svensk liberalism är som folkpartiets idéprogram uttrycker det en förening av å ena sidan en stadsliberalism sprungen ur engelsk och fransk upplysning och å andra sídan ett folkrörelsefrisinne påverkat av tysk pietism och anglosaxisk väckelsekristendom. Att den enskilda människan är samhällets hörsten framgår av samma program liksom att det åvilar samhället att skydda indivdens andliga och meteriella frihet. Solidaritet och socialt ansvar motiveras av de krav som andra ställer på individen tillfälliga sammanslutningar där även familjen likställs med "andra nätverk av frvilliga gemenskaper". Liberalismens tro på individens frihet och självständighet torde dessutom vara svår att förena med föreställningen om en gemensam värdegrund.