Lyft blicken i friskoledebatten

I en debattartikel så skriver socialdemokraterna i Jönköpings kommun i en debattartikel att dom höjer ett varningens finger i friskoledebatten. Jag har skrivit en replik till artikeln som jag låter intresserade få tillgång till här på min blogg.

När friskolemotståndare hos socialdemokraterna i Jönköpings kommun för fram sina åsikter om friskolor så är de i allmänhet fyllda av felaktigheter. Det påstås att friskolor tar pengar från de kommunala skolorna och att de segregerar genom att det bara är en viss sorts elever som välkomnas. Detta är inte sant.

Det är en myt att de fristående skolorna får mer pengar än de kommunala. Enligt lag ska de fristående skolorna ekonomiska villkor räknas på samma grunder som de kommunala skolorna. Om friskolor kan ha mindre klasser och fler lärare så beror det på att de hushållar med pengarna på ett annat sätt.

En annan myt är att friskolorna väljer och vrakar bland de elever som vill gå där och att man väljer ”de bästa”. Även intagningen till de fristående skolorna är reglerad i lag. En fristående skola ska vara öppen för alla. Den fristående grundskolan får därför bara använda anmälningsdatum, geografisk närhet och syskonförtur som urvalskriterier.

Tester får, precis som i den kommunala grundskolan, enbart ske förskolor med estetisk inriktning. På Friskolornas riksförbund är man snarare av den uppfattningen att friskolor har en högre andel elever som behöver olika typer av stöd för att klara skolan. Många elever som har misslyckats i den kommunala skolan, söker sig till de fristående skolorna.

I debatten påstås friskolor segregera. De som arbetar med friskolor över hela landet kan se att det inte är sant. Enligt en Temo-undersökning som Friskolornas riksförbund genomförde för ett par år sedan visar det sig att fristående skolor har en högre andel barn med invandrarbakgrund än de kommunala skolorna (även sedan religiösa och etniska skolor plockats bort ur undersökningsmaterialet). Friskolor har också en högre andel elever med ensamstående föräldrar.

Däremot har friskolorna fortfarande fler elever som har föräldrar med högre utbildning än den kommunala skola, men den andelen har minskat för varje år sedan friskolereformen genomfördes. En naturlig utveckling som beror på att friskolorna blir fler över hela landet och att medborgarna får saklig information om friskolor.

I hela Sverige finns i dag 867 fristående skolor. Förr året gick 7 procent av landets grundskoleelever i en friskola medan 13 procent av eleverna på gymnasiet gjorde det.

Varje elev som går i en friskola har gjort ett aktivt val. Och om friskolan inte lever upp till förväntningarna och inte håller måttet, kan den lika snabbt väljas bort av eleven. Att landets skolor drivs i kommunal regi kan inte vara ett självändamål. Det viktigaste vid bedömningen av landets skolor borde vara utbildningens kvalitet och inte vem som är huvudman. Varken elever, föräldrar, lärare eller samhället i stort har intresse av att dåliga skolor skyddas från konkurrens av bättre skolor, oavsett om de är kommunala eller fristående.

Jag skulle önska att vi kunde lyfta blicken i friskoledebatten och låta den handla om det som är väsentligt- om alla barns rätt till en bra skolgång, i en skola där de får må bra, kan känna sig sedda och uppskattade och få prestera efter sin förmåga. Och att detta faktiskt gäller, oavsett om skolan råkar vara kommunal eller fristående.