Min kristdemokratiska kollega,Marlene Grundström skriver träffsäkert i en krönika i Kristdemokraten om EU:s syn på Kina:
Erfarenheten visar att protektionistiska åtgärder ofta är illa genomtänkta,av ad-hoc karaktär och i det långa loppet ineffektiva.Faktum är att de på grund av sin kortsiktighet också underminerar EU:s möjligheter att använda handelspolitiken för att hantera de mer långsiktiga politiska utmaningarna.EU:s höga tullar mot kinesiska lågenergilampor är bara ett av många exempel.Efter påtryckningar från framför allt tyska industrilobbyn har EU:s handelsministrar valt att straffa Kinas övergång till mer klimatvänliga produkter.Samtidigt klagar EU på att Kina gör för lite för klimtatet.Varför skulle Kina ta EU på allvar?
År efter år har EU:s ledare misslyckats med att tala med en röst mot Kina.Till följd har de kinesiska ledarna blivit experter på att spela ut EU:s medlemsstater och indsutrigrenar mot varandra.
Handel kan onekligen vara ett kraftfullt politiskt verktyg.Men det förutsätter starkt politiskt ledarskap.EU:s handelsministrar har till uppgift att se till hela EU:s ekonomiska intressen på lång sikt - inte ge vika för den industrilobbygrupp som är mest högljudd för stunden.
Det förutsätter också att handeln harmoniseras med de övergripande politiska målen för EU:s Kinapolitik - som hållbar utveckling,mänskliga rättigheter,lag och rätt,och ekonomisk utveckling.
Otydliga signaler och spretande ledarskap tjänar varken EU eller Kina på i längden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar