Inte bättre i Kina - trots omvärldens ögon

Debatten om de olympiska spelen i Beijing fortsätter. Jag har tidigare bloggat om de olympiska spelen och mänskliga rättigheterna. Som ett ytterligare bidrag i debatten har jag skrivit en replik på en insändare i Kristdemokraten.

”Ställ upp på OS-invigningen”, skriver debattören i Kristdemokraten. Vidare skriver debattören att en ökad internationell närvaro borde även ge upphov till en ökad spridning av internationellt tänkande.

I artikeln hävdas också att OS är en av de största mediemagneterna, skulle leda medias närvaro kunna lätta på begränsningarna av yttrandefriheten. Och idrotten har förbrödrande kraft. Historiskt har idrotten en samlande och förbrödrande kraft. Människor samlas kring idrotten och idrotten blir en symbol för sammanhållighet.

Dock naggas denna förbrödrande kraft i kanten när de belgiska och nyzeeländska idrottsmännen i OS inte får säga vad de tycker. De har fått skriva på ett kontrakt där de lovar att inte för några politiska uttalanden före eller under OS. Även den brittiska kommittén ville införa ett liknande kontrakt men stötte på lagliga hinder.

Sveriges olympiska kommitté har inte krävt något liknande av sina OS-kandidater. Däremot avstyrde de, enligt Lasse Anrell på Aftonbladet, ett planerat besök av Amnesty International då idrottsmännen skulle informeras om läget för de mänskliga rättigheterna i Kina.

Någon yttrandefrihet existerar inte, inte heller religionsfrihet och dödsstraffet tillämpas ofta. Under 2006 avrättades enligt Amnesty International minst 1010 människor i Kina. På andra plats kom Iran med 177.

Men Amnesty tror att den officiella siffran bara är toppen av ett isberg. De uppskattar att 7 500 till 8 000 personer kan ha avrättats.

Vid den senaste partikongressen i Beijing nämnde president Hu Jintao ordet demokrati mer än 60 gånger. Samtidigt hade säkerhetspolisen effektivt rensat staden på så kallade ”pensionärer”, människor som desperat sökt sig till huvudstaden för att klaga på maktövergrepp.

Det verkar som om de också inför OS vill städa undan alla regimkritiker, för att OS ska kunna genomföras i en ”harmonisk anda”. Dagens Nyheters Torbjörn Peterson har tidigare interjuvat flera av de mest kända regimkritikerna. När han nyligen sökte dem igen hittade han dem inte- och ingen visste vart de hade tagit vägen.

Förra året fick Shi Tao guldpennan av World Association of Newpapers. Man Shi Tao kunde inte hämta sin utmärkelse. Han satt i fängelse, dömd till tio år för att han skickat e-post utomlands och berättat att de kinesiska myndigheterna krävt ”återhållsamhet” i rapporteringen av 15-årsdagen av massakern på himmelska fridens torg. Ytterligare ett trettiotal kinesiska journalister sitter fängslade.

Nyligen kom också Reportrar utan gränser över ett hemligt dokument som visar att de kinesiska myndigheterna inte tänker tillåta total pressfrihet under OS, trots att de utlovat det när de tilldelades spelen.

Papperslösa måste få rätt till vård i Sverige

Jag har tidigare bloggat om att papperslösa måste få rätt till vård i Sverige. Den medicinska etikens mest grundläggande princip är alla människors rätt till vård efter behov, grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Gömda flyktingar saknar däremot till stor del tillgång till sjukvård.

I en debattartikel i Kristdemokraten betonar Inga-Britt Backlund, kd-ledamot Stockholms läns landsting det hela:

I en utmäkt artikel i Dagens Nyheter söndagen den 11 maj under rubriken Ska läkaren bli bödel? av författaren Maciej Zaremba belyses det förslag som riksdagen den 20 maj skall ta ställning till.

Om detta lagförslag går igenom kommer de mest värnlösa människorna i vårt land att utsättas för den värsta selektionsprocess som man kan tänka sig. FN:s rapportör Paul Hunt menar att vi i Sverige då lagfäster diskrimenering.

Sverige har flera gånger av FN kritiserats för att tillsammans med Österrika vara sämst i Europa på likabehandling inom vården. Vad innebär då förslaget? Sammanfattningsvis menar man att läkare och övrig vårdpersonal skall ägna stor möda åt att bedöma och kategorisera de sjuka som vågar uppsöka vården. Dessa skall enbart godkännas som vårdmottagare om "vården inte kan anstå". Detta leder rimligen till en godtycklighet i bedömningen och det forsätter patienten i en oförutsägbar och rättslös situation!

Vissa patientkategorier ska alltså bli föremål för utsortering! Lagförslaget är, förutom att det är helt lagvidrigt, i avsaknad av konsekvensbedömningar. betydelsen av tidiga insatser för att förebygga ökat lidande för patienten har man naturligtvis inte tagit någon som helst hänsyn till. Och om man mot förmodan är ett tillräckligt "akut-sjukt" fall bör man komma ihåg att man måste betala ett fullt pris, och det betyder för till exempel en förlossning cirka 40 000 kronor. De så kallade papperslösa patienterna tillhör de mest utsatta och lidande människor som finns i Sverige. Många lever på minimala inkomster från svart arbete under slavliknande villkor eller av osäkra llmosor. Några lever bokstavligen på svältgärnsen. Hur påverksa sjukvårdens värderingar och tillit till vården om denna särbehandling kommer att lagfästas? Den gör också våld på vårdpersonalens yrkesetik.

Nå, vad skulle det kosta, frågar sig vän av ordning. Och varför kör man inte ut de personer som inte har rätt att stanna i Sverige? Maciej Zaremba skriver: Enligt Christian Forster vid länsstyrelsen i Stockholm skulle utgifterna för Stockholms läns landsting öka med 15 miljoner, det vill säga en promille av budgeten för en ny spårvagn på Nockebybanan!"

En lag håller på att skapas som innebär godtycklighet och som strider mot den av Sverige läkarförbund antagna Lossabondeklarationen att ge alla patientkategorier rätt till lämplig medicinsk vård och som det uttrycks där, "närhelst lagstiftningm regeringsåtgärder eller annan admninstration eller instution förnekar en patient dessa rättigheter".

Som kristdemokrat kan jag omöjligen stödja detta av tobia Billström illa ihopsnickrade, vårdlösa och människofientliga förslag. Vem skall betala det morlaiska priset?

Demokrati inom försvaret

Ett intressant samtalsämne som har diskuterats är demokrati i försvaret. Existerar demokratibegreppet inom försvaret?, Isåfall på vilket sätt?. Jag anser att så är fallet. Jag redogör min syn på demokrati i försvaret i detta blogginlägg.

Jag anser att demokratin existerar inom försvaret. Vikten av pluralism i det egna förbandet, ett jämställt försvar och ett försvar är oerhört viktigt.Därmed respekterar man varje individ som okränkbar. Det finns ett betydande värde i ett sådant försvar. Det finns all anledning att fundera över demokrati i försvaret.

Respekten för alla människors lika värde behöver finnas b la annat för gruppsammanhållningen, det är inte minst viktigt med sammanhållningen i ett förband.Organisationer som arbetar nära försvaret, exempelvis Folk och Försvar arbetar med frågor som att stödja stödja fred, frihet och demokrati.Detta torde vara en synnerligen viktig uppgift för det svenska försvaret att arbeta för.

Det finns betydande värde i ett försvar som värderar kompetens före kön. Ett exempel på hur man kan uppnå ett mer jämställt försvar är ett mer aktivt uppsökande från myndighetens sida borde ske utan att tillämpa mönstringsplikt. Mönstringssystemet behöver utvecklas och förändras då ett försvar för dagens behov ställer helt andra krav på tillgänglighet och kompetens än invasionsförvaret. De tester som utförs vid mönstringstillfället behöver förändras och anpassas till den moderna soldatens villkor och därmed också anpassas till kvinnors fysiska förutsättningar.

Jämställdhet måste vara en betydligt mer prioriterad fråga på alla nivåer för att kunna öka rekryteringsbasen för yrkesofficerare och specialister. Kvinnliga yrkesofficerare bedöms ofta utifrån den manliga måttstocken och stämmer inte in. Värderingar och attityder kring jämställdhet inklusive det viktiga arbetet mot sexuella trakasserier och diskriminerande särbehandling grundat på kön måste bli mer prioriterat på alla nivåer inom Försvarsmakten. Det finns ett betydande värde av att fortsätta driva en sådan linje.


Avgörande vid inskrivning för värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning är att den enskilde har de fysiska och psykiska förutsättningar som krävs för att fullgöra tjänstgöringen, dvs. är lämplig.Därtill fordras att man är motiverad. Görs tjänstgöringen dessutom attraktiv med ett bra civilt meritvärde bör personalbehovet kunna tillgodoses utan att man behöver tillgripa tvångsåtgärder.

Enligt de regler som gäller idag har svenska kvinnor samma möjligheter som män att deltaga i totalförsvaret. Genom lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning har kvinnor också möjlighet att genomgå antagningsprövning (mönstring) för inskrivning. En kvinna som skrivits in för värnplikt Intresset från kvinnor för att genomgå pliktutbildning har alltsedan denna möjlighet öppnades varit lågt.

Det är därför angeläget att öka attraktionskraften i utbildningen. Detta kan göras genom generella förbättringar av de värnpliktigas förmåner. Fler kvinnor skulle pröva en militär grundutbildning om det också fanns en möjlighet att avbryta utbildningen efter en tid. Denna ordning tillämpas i de övriga nordiska länderna. En sådan möjlighet borde prövas i Sverige för kvinnor. Gränsen bör kunna sättas vid lång grundutbildning. Man ska ha rätt till att avbryta utbildningen under t.ex. de första sextio dagarnas utbildning. Först därefter ska samma regler gälla som för männen.
Detta är en del av demokratifrågan inom försvaret,även om jag förenklat diskussionen i detta inlägg.

Priviligerat partnerskap för Turkiet

I ett extra partifullmäktige faställdes det europapolitiska handlingsprogram för kristdemokraterna. Likt Kristdemokraterna i Västmanland att föreliggande förslag är ett väl genomarbetat och mycket välskrivet dokument och vi kan konstatera med glädje att många av de synpunkter många kristdemokrater fört fram i remissvar har beaktas i nuvarande förslag. Men liksom kristdemokraterna i Västmanland skriver i en debattartikel i Kristdemokraten vill även jag tydligt markera att jag inte delar partiets inställning till Turkiets medlemskap i Europeiska unionen.Anledningarna till detta är flera.I debattartikeln ges några viktiga utgångspunkter.



I ett gott hem måste vi sätt gränser för att känna trygghet och kunna skapa god grannsämja. Det Europa som håller på att byggas upp påverkar nu en hel kontinent, som i sin tur genomgår en radikal och snabb förändring och som nu måste finna ett nytt jämviktsläge. Vår kontinent och dess invånare letar nu efter metoder att konsolidera detta 60-åriga folkhemsbygge.Om vi lyckas med detta arbete kommer vi att få balans och harmoni i vårt gemensamma Europa med en berikande mångfald.



Konkret innebär detta att innan vi välkomnar länder utanför Europa måste vi först tillsammans mned länderna och folket på Balkan lösa de mångåriga konflikterna på denna halvö på vår kontinent. De länder i centrala och norra Europa som hittills valt att stå utanför vår gemenskap (Norge, Schweiz, Island och Lichtenstein) måste ges tid att inse värdet av den europeiska gemenskapen.



Europa är en kontinent med många olika traditioner och språk, men vi har också gemensamma värderingar som demokrati och social rättvisa. Vi värnar dessa värderingar, tar hänsyn till mångfalden och strävar efter att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt.



Vi vill i detta sammanhang hänvisa till ett avsnitt i förbundskansler Angela Merkels numera klassiska tal vid CDU kongressen i Hannover i höstas där hon lyfter fram och tydliggör turkietfrågan. CDU anför i detta tal att Turkiet inte skall få fullvärdigt medlemskap i den Europeiska unionen. Däremot skall CDU arbeta för ett privligerat partnerskap med Turkiet. även i övrigt skall CDU i den Europeiska unionen arbeta för goda relationer med sina grannar.



.......



Vi menar att ett dyligt ställningstagande i denna fråga bidrar till en positiv utveckling både i Europa och Turkiet.