Vad säger Lissabonsfördaget om svensk uranbrytning?

Lissabonsfördraget diskuteras nu livligt runt om i Europa.Sveriges riksdag har nyligen antagit fördraget. En viktig fråga för oss i Sverige är om fördraget innebär att våra kommuner nu inte har rätt att säga nej till uranbrytning inom kommunens gränser.I sådana fall, hur ser skrivningen ut i Lissabonsfördraget?. Jag har satt mig in i frågan och fått tillgång till ett PM ifrån Riksdagens utredningstjänst i frågan, som jag tänkte intresserade läsare får ta del av här på min blogg. Eftersom jag går in på frågan mer specifikt, kommer jag att skriva ett djupdykande inlägg i frågan.

Av PM:et framgår att enligt Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps), riksdagens EU-upplysning och kampanjen "Nej till uranbrytning" innebär inte Lissabonsfördraget att Sverige eller våra kommuner förlorar sin rätt att bestämma över uranbrytning inom dess gränser.

Bakgrunden till diskussionen om rätten till uranbrytning är den s.k. optionsrätten. Den innebär att Euratom, d vs fördraget om upprättandet av en Europeisk atomenergigemenskap (Euratomfördraget). Den innebär att Euratom har företräde till alla malmer,råmaterial och klyvbara material som produceras inom gemenskapen, enligt artikel 52 i Euratomfördraget.Det är Euratoms bränsleförsörjningsbyrå ESA (Euratom Supply Agency) som utövar optionsrätten.Byrån har också ensamrätt att ingå avtal för leverans av material som producerats utanför EU. ESA har dock aldrig utövat sin optionsrätt. Bestämmelserna om försörjningsbyråns optionsrätt är omstridda men ändras inte genom Lissabonsfördraget. Enligt Europeiska kommissionen gäller optionsrätten bara material som redan utvunnits eller framställts. Den kan därmed inte användas för att tvinga fram uranbrytning i medlemsländerna.

Det bör även konstateras att i Sveriges anslutningsakt om medlemskap i EU fick Sverige försäkringar om att Euratom inte kommer utöva optionsrätten över svenskt klyvbart material (Ansluitningsakten är primärrätt, dvs. har samma rättsliga status som EU-fördragen.)Sverige fick således behålla rätten över den egna energipolitiken.

Ytterligare garantier för nationellt självbestämmande ges i Lissabonsfördraget om miljö och energi. I dessa bestämmelser stadgas om nationell vetorätt vid åtgärder som väsentligt påverkar en medlemsstats val mellan olika energikällor och den allmänna strukturen hos dess energiförsörjning.

Den som vill fördjupa sig i en kort och koncis analys so besvarar skillnaden i Euratom efter Lissabonsfördraget kan göra det här. Riksdagens EU-upplysning redogör kort för Euratom och dess konsekvenser här. Kampanjen "Nej till uranbrytning" har låtit ett antal jurudikstudenter studera frågan om Lissabonsfördraget och uranbrytning här.