söndag, maj 28, 2006

Förväxla inte kristdemokrati och konservatism

Kristdemokrati och konservatism hör inte ihop. Jag ska i detta inlägg kort beskriva skärningspunkten mellan konservatism och kristdemokrati Till med hjälp har jag haft Det gemensamma bästa,utgiven av idéinistitutet Civitas, Samhällsgemenskaps Förlag AB, 2002.


Som politisk ideologi växte konservatismen fram som en reaktion mot den franska revolutionen. och den tidiga libertalismen.Banbrytande var Edmund Burkes (1729-1797) år 1970 utgivna bok Reflections on the Revolution in France. Dess mål var att bevara (lat:conservare) den värld och de värden som raserats av den franska revolutionen. Till dessa hörde den kontinentala konservatismen, med dess bas i Hegels idealistiska historiefilosofi,ståndssamhället,monarkin och kyrkan som instution, samt staten som en organism för medborgarnas gradvisa mognad och utveckling.Till det som skulle bevaras var också familjen,traditionen ,nationen och andra oförytterliga värden som gett kultur- och värdekonservatismen dess namn.
För Georg Friedrich Wilhelm Heigel (1770-1831) kom historiens högre syfte såsom en manifestation av "världssjälen" till uttryck i folkets nationalkaraktär.

Johann Gottfried Herder (1744-1803) hade bidragit till den politiska nationalismens genombrott genom sitt berömda verk Reden die Deutsche Nation 1808.Nationen hade för hegel en historisk mission,förkroppsligad genom staten och dess uppgift att hålla samman samhälletr genom monarken,kyrkan och rättsordningen.

Mot slutet av 1800-talet uppstod en socialkonservatism som i industrialismens spår förespråkade allmän rösträtt och en statlig socialpolitik.Det tyska kejsarrriket från 1871 blev konservativ "socialstat" en slags föregångare till 1900-talets välfärdsstater. I takt med socialismens utbredning tog konservatismen under 1900-talet allt starkare intryck av den ekonomiska liberalismen.Med 1980-talets nyliberalism hade det socialkonservativa arvet i stort mönstrats ut i exempelvis det brittiska torypartiet, och de svenska moderaterna började från 1972 att utvecklats i liberal-konservativ inriktning.

I värdekonservatismen har staten traditionellt haft en central roll för att upprätthålla sociala värden, etiska normer och kulturarvet. Här kan man notera att kristdemokratin snarare villlägga dessa uppgifter på de naturliga, mänskliga gemenskaperna såsom familj och frivilligorganisationer, meed det stöd staten subsidärt kan ge.

Statsmakten har i jämförelse med klassisk konservatism fått en mer begränsad roll inom social - och välfärdspolitiken. Istället möter en vilja att stärka det civila samhället genom de premära gemenskaperna och samhällets frvilligorganisationer. Inom den ekonomiska politiken är statens roll svagare med ökad ägarspridning,privatisering av statsföretag och folkligt deltagande i näringslivet som stående inslag. Konservatismens vilja att slå vakt om är inte nödvändigtvis att detsamma som att allt ska hållas fast vid det gamla.Samhället ska istället förändras steg för steg med historien som läromästare och utifrån den nationella politiska traditionen. Men genom sitt försvar av den existerande ordningen har konservatismen inte haft samma reformerande kraft som kommit ur kristdemokratins mer dynamiska männnisko- och samhällssyn.

Uppdatering 21.26:
Vid årets kristdemokratiska riksting behandlas just skillnaderna och partistyrelsen klargjorde följande:
"Konservatismens negativa inställning till utopier och dess värnande om institutioner och vilja att bevara samhälleliga traditioner leder ibland människor att förväxla kristdemokrati med konservatism eller att hävda att konservativa idéer är något som hör hemma inom den kristdemokratiska idétraditionen. Trots de likheter som kan antas föreligga vid en enklare granskning, är kristdemokrati och konservatism två olika och självständiga idétraditioner. Till skillnad från konservatismen betonar kristdemokratin att det är människan och inte staten som är bärare av värden. Som kristdemokrater anser vi att sociala värden och etiska normer bäst förvaltas av familjen och andra små naturliga gemenskaper i det civila samhället och att staten ska stödja dem i denna uppgift."

Det finns för övrigt en tendens att behandla alla ideologier som grenar utifrån socialism,liberalism och konservatism. Det är naivt! Vem har fastslagit att det bara finns tre ideologiska familjer?

Inga kommentarer: