Ekonomin måste ha etik

Vänsterpartiet menar i en debattartikel i min lokaltidning att när Marx och Engels skrev om att naturliga inslag i människors liv utsattes för kapitalistisk penetration och att den är minst lika aktuell idag. Avslutningsvis lyfter man upp att det finns värden som inte kan mätas i pengar. Det för oss in på en intressant diskussion. Vi kristdemokrater sätter grundläggande värden främst. Detta gäller även i den ekonomiska politiken. Vi värnar om människans unika och okränkbara värde, att resurser används på ett hållbart sätt och att våra ekonomiska aktiviteter idag inte urholkar livbetingelserna för våra barn och barn barnbarn. En av kristdemokraternas grundbultar är förvaltarskapstanken, att jorden är ett lån från kommande generationer. Genom förvaltarskapet har vi en skyldighet att ta tillvara och utveckla såväl mänskliga resurser som naturresurser på ett hållbart sätt. Vår uppgift är att oförbrutet för att förbättra livsbetingelserna för såväl vår egen som kommande generationer. Samtidigt ska vi slå vakt om utvecklingen är hållbar och och att vi,efter bästa förmåga lämnar jorden i ett bättre skick än vi ärvde den. Detta är en viktig utgångspunkt. När det gäller Marx och Engels så kan det vara värt att påminna sig om att den utgår ifrån en materialistisk människosynen Det mänskliga kollektivet sattes framför den enskilda människan. Vad gäller etiken var den en form av klassutilitarism snarare än utilitaristisk egoism. Arbetarklassens nytta eller partielitens nytta i praktiken, sattes framför individens nytta. Den neoklassiska skolan anklagades för att vara ideologiskt impregnerad av en borgerlig livssyn. Var klass hade sin egen logik och nationalekonomin var den borgerliga klassens vetenskap och redskap för att förtrycka arbetarklassen. Först vid det egendomslösa samhället skulle ideologiska lögner ersättas av sanningen.