Avdragsgillt för gåvor - en framgång

Passar med detta inlägg att önska mina läsare god fortsättning och ett gott nytt år. Passar på att skriva ett par rader om en rätt som vi kristdemokrater varit drivande i. Det handlar om avdragsgillt för gåvor. En viktig utgångspunkt är att vi tror på människors solidariska anda och viljan att hjälpa de människor i vårt samhälle som har det sämre ställt.ställt. Beslutet om vem eller vilka man vill stödja är ofta individuellt, och bör således i begränsad utsträckning fattas av statliga instanser via riktade bidrag. Vi har sedan länge kämpat som parti för att få igenom förslaget, och när så äntligenskedde lagom till 2012 var vi sist ut bland samtliga EU-länder. Det var med andra ord på tiden. Lars Trägårdh och Johan Vamstad skrev mer specifikt i sin rapport Att ge eller att beskattas från 2009, då frågan höll på att utredas, att ”Samtliga EU-länder med undantag för Sverige har dock någon form av skattemässigt gynnande av privata gåvor till ideella organisationer som anses allmännyttiga”. Storbritannien är ett av de länder som kanske har bland de mest generösa systemen för avdrag inom EU. Länder som också brukar nämnas i positiva ordalag när det kommer till detta är Nederländerna och Norge. Norge införde exempelvis systemet redan år 2000, och har sedan dess utvecklat det ett flertal gånger. Enligt Skatteverkets senaste uppgifter från slutet av oktober är 66 föreningar godkända av Skatteverket. Det är en ökning med över 50% på ett år. Detta talar sitt tydliga tecken på att detta är här för stanna. Införandet av avdraget har inneburit ett ökat medborgerligt medvetande om det civila samhällets roll och till ett allt större engagemang i ideella föreningars arbete. Skattereduktionen fungerar som incitament för att individers egna värderingar och hjärtefrågor ska styra riktningen på stödinsatser, istället för att dessa ska distribueras via statliga projekt. Reaktionen från ideella föreningar varit positiv - Plan Sverige uppskattade bland annat i slutet av förra året att de fått in 10 miljoner kronor mer per år än vad som annars hade varit fallet. Detta skulle räcka till att finansiera 11000 ”skolstipendier” för ett års högstadieutbildning för barn i länder som Ecuador eller Guatemala, enligt en rapport från Frivilligorganisationernas Insamlingsråd. Stefan Bergh, generalsekreterare hos Cancerfonden,säger i samma rapport att avdragsrätten utgör en viktig reform inte bara för civilsamhället,utan för samhället i stort. Samtidigt som många är positiva till initiativet har det framkommit konstruktiva förslag på att justera regelverket.

Reparativ rättvisa i praktiken

Tidigare i år författade jag en debattartikel i vår partitidning Kristdemokraten där jag diskuterar rättsfilosofi utifrån ett kristdemokratiskt perspektiv och jag tänkte fortsätta ett blogginlägg på temat. Jag skrev b la i den artikeln utifrån begreppet reparativ rättvisa. Begreppet används internationellt. Utifrån en artikel som jag hittade i Svenska Dagbladets kultursida den 17 juli 2003 där det ges en bra bakgrund som jag ska försöka ge intresserade. Jag tänker också försöka beskriva hur den konkret kan tillämpa på kristdemokratisk rättspolitik. Inledningsvis tänkte jag försöka visa på hur denna tanke kan tillämpas på kristdemokratisk rättsfilosofi och sedan ge en kort inblick i den diskussion som förs. En viktig utgångspunkt är det vi kristdemokrater kallar för personalism. Detta innebär i praktiken att varje människa är unik och okränkbar. Det faktum att vi alla är människor är av samma mänskliga natur följer att vi alla,oavsett ålder, kön, hudfärg, begåvning o sv har samma människovärde. Denna människosyn talar också om att människan är född i ett sammanhang,med ett ömsesidigt beroende.Människan har såväl kroppsliga som andliga behov.Kristdemokratisk politik tar sin utgångspunkt i denna helhetssyn på människan. Utifrån en personalistisk människosyn vill vi värna alla människors liv, frihet och värdighet. Vi vill solidarisera oss med de svaga och förtryckta. Det är i denna människosyn som behovet av försoning och upprättelse i mellanmänskliga relationer där den reparativa rättvisetanken kommer in. Att försöka så långt det är möjligt reparera de skador som brottet orsakat, att nå försoning mellan förövare och brottsoffer. Det handlar också om synen på människan som en rationell varelse som kan välja mellan gott och ont, att se konsekvenser av sitt handlande. Ja, listan skulle kunna göras lång på hur man konkret skulle kunna tillämpa denna. Ser vi internationellt på hur denna rättsfilosfi tillämpas, i Eruopa, Nordamerika och och Australien/ Nya Zeeland de senaste 20 åren. Och inte bara som en intressant filosofi - de praktiska uttrycken för att arrangera de processer som frågas efter är många och blir allt fler. Mycket positivt har hänt. Ett växande antal länder , uppmuntrade av Europarådet, EU och FN, lagstiftning om reparativ rättvisa eller om något av filosofins praktiska uttryck. Och visst är sådan medling mellan gärningsmän och brottsoffer som lagstiftats om också i Sverige (Lag 2002:445 om medling med anledning av brott) ett alldeles utmärkt sätt att handskas med de frågor som brott väcker. Gärningsmannen ges möjlighet att ta ansvar för sin handling och ställa till rätta efter det han gjort, samtidigt som brottsoffret ges chansen att få ett ansikte på och komma i direkt samspråk med den som orsakat skadan. Detta är en kort presentation vad denna rättsfilosfi syftar till. När vi har dessa perspektiv så tror jag att vi är på rätt väg.

Vårt kulturella arv måste förvaltas

Läser en utmärkt debattartikel i Dagen där Maria Larsson skriver att genom kulturen kan människor utvecklas och finna mening i tillvaron. Därför är det en grundläggande uppgift för politiken att värna kulturen och ge den förutsättningar att växa fritt. De ideella insatserna har stor betydelse. Jag delar denna beskrivning och anser att kulturen måste ha en större roll. Detta finns det stort stöd för. Det finns ett otroligt viktigt arbete och många är det som lägger ner stora delar av sin vardag på att arbeta med kultur. Detta måste politiken ge förutsättningar för.Kulturen utgör en avgörande del i människors tillvaro. Genom kulturen kan människor utvecklas och finna mening i tillvaron. Forskning har visat att kulturella upplevelser även gör människor fysiskt friskare. Att värna kulturen är därför en grundläggande uppgift för politiken. Kulturen utgör en avgörande del i människors tillvaro. Genom kulturen kan människor utvecklas och finna mening i tillvaron. Forskning har visat att kulturella upplevelser även gör människor fysiskt friskare. Att värna kulturen är därför en grundläggande uppgift för politiken. Jag vill nämna några aspekter som jag har tänkt på. Det ena är som jag tidigare har nämnt är att många skolors lokaler står tomma under helger och kvällstid. Dessa skulle (om möjligt) kunna fyllas med repningar med bandet eller konserter. Här skulle man kunna utvecklas. Ett annat perspektiv som jag skulle vilja lyfta är att man självklart bör uppmuntra engagemang. I USA har man insett betydelsen av ungas initiativ. För varje tänkbart intresse finns det möjlighet att starta grupper och projekt under stor frihet. Skolledningen ställer upp med lokaler och erbjuder också stöd från personal. detta föder en oerhörd mångfald. Inte bara de som är bra på idrott eller har höga betyg får blomma ut,utan också de som är intresserade av teater,musik, att skriva,jordbruk, matlagning,vänskap och fynd. Och finns det inte en förening som passar finns det goda möjligheter att starta en. Varför skulle det inte kunna gå här ?. Det finns naturligtvis andra perspektiv som är intressanta att belysa men jag väljer att stanna här.

Ökat stöd till trossamfunden i årets budget - utomordentligt förslag !

Jag ska passa på att blogga lite om det vi kristdemokrater har fått igenom i årets budget. Glädjande så har stödet till trossamfunden har förstärkts med 10,5 miljoner. Detta är ett steg i rätt riktning. För många trossamfund är det lokalerna en viktig samlingsplats som gör det möjligt för att synas och vara en del av samhället. . Idag växer också andelen trossamfund som i huvudsak betjänar personer med utländsk härkomst och många av dem har svårt att hitta nya lokaler som passar deras ändamål. En del samfund tvingas hyra in sig i lokaler som är utformade så att det är svårt att bedriva den religiösa verksamheten på ett värdigt sätt. Därför är beskedet mycket glädjande.Av den anledningen föreslår regeringen därför att statens stöd till att köpa, bygga eller renovera religiösa lokaler höjs med 7,5 miljoner kronor under åren 2014-2016. Stödet utbetalas med 1,5 miljon kronor under 2014 och 3 miljoner kronor per år under 2015 och 2016. Regeringen föreslår även att statens bidrag till den andliga vården inom sjukvården höjs med sammanlagt 3 miljoner kronor under perioden 2014-2016. Bidraget ska användas till att exempelvis kunna anställa fler sjukhuspastorer, präster, diakoner, ordenssystrar och imamer i den ekumeniska verksamheten för andlig vård inom sjukvården. D Detta är tredje året i rad som staten höjer stödet till trossamfunden, efter att stödet tidigare legat still på samma nivå under tio år. Under åren 2012 och 2013 ökade stödet till samfunden med 25 miljoner kronor och förvaltningsanslaget till SST ökade med 2 miljoner kronor.Senna förstärkning innebär alltså en satsning för det civila samhället.

Staten ska inte äga kolkraftverk

Sveriges riksdag har antagit visionen att Sverige år 2050 inte har några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Att då Vattenfall, som ägs till 100 procent av svenska staten, för drygt tio år sedan började investera stort i europeiska kolkraftverk rimmar illa. Idag äger Vattenfalls ca 10 kolkraftverk runt om i Europa. Från och med att Vattenfall började investera i kolkraftverk har de gått från nära noll till att 2010 ha ett koldioxidutsläpp på 93,7 miljoner ton (2011 var sjönk detta till 88,6 miljoner ton). Motsvarande utläppsmängd för hela Sverige (2010) var 53 miljoner ton koldioxid per år. Om Sverige på allvar vill driva frågan om minskade klimatutsläpp internationellt såväl som nationellt bör man för trovärdighetens skull föregå med gott exempel och inte äga kolkraftverk. Jag kommer fortsätta att arbeta för denna viktiga fråga.

Behåll biståndet

Den senaste tiden har det svenska biståndet varit i fokus. Det är sunt att dessa frågor ventileras men alltför ofta hamnar vi i en diskussion om en sänkning av Sveriges bistånd. Det finns tunga skäl att vara kritisk till en sådan hållning. Ytterst handlar det om viktiga utgångspunkter i diskussionen om välfärden. Det är inte första gången ett sådana förslag lagts.Under 2009 lades lika oroväckande förslag,då man föreslog att Sverige ska sänka sitt biståndsmål från en procent av BNI till 0,7 procent av BNI. Nästan alltid när man talar om välfärd talar man om vår egen välfärd och våra egna fina system. Sällan talar man i välfärdsdiskussionen om hur människor utanför Sveriges gränser ska få det bättre genom våra beslut. De som finns utanför behandlas istället som ett hot mot vår välfärd. Trots att vi lever i en alltmer globaliserad värld, så är det uppenbart att vårt kraftfullt omhuldande välfärdsbegrepp alltjämt är bundet till nationalstatens snäva ram. Rätten till liv är den mest fundamentala rättigheten. Det handlar naturligtvis om rätten att inte dödas, men inte bara. Rätten till liv och överlevnad handlar också om att leva ett värdigt liv. Att se till att alla har denna möjlighet är allas vår uppgift. Det är också vår moraliska skyldighet, vi som är ,lyckligt lottade och oförtjänt fötts in i en situation med välstånd och respekt för mänskliga rättigheter,att säkerställa att också andra får en möjlighet till detta. Vi kristdemokrater brukar kalla detta för syskonskap. Det kan hjälpa oss att förstå ett slitet,men viktigt ord- solidaritet. Syskonskapstanken är innebär att vi bör betrakta alla medmänniskor som våra syskon i någon mening. På samma sätt som vi inte kan avsäga oss vårt syskonskap med våra biologiska syskon,kan vi inte heller avsäga oss ansvaret för våra medmänniskor,oavsett geografisk eller kulturellt avstånd. Vi kan därför inte vila innan alla kan leva fria från krig,förtryck och svält. Om denna tanke lyckas få fäste i den svenska politiken skulle det naturligtvis innebära en revolution - inte minst för hur vi tänker kring välfärd. Det är viktigt med detta som utgångspunkt. Det finns också problem med biståndet. Till exempel att resurser till projekt för att bekämpa fattigdomen hamnar längst ner på prioriteringslistan. Hur ska man annars förklara att de egna löftena om kapital till FN:s fond för att stoppa aidsepidemin negligeras ?. Detta handlar alltså om egna utställda löften om bistånd,som inte ligger på en särskilt hög ambitionsnivå. FN har en rekommenderad budget för ett lands budget på 0,7 procent av BNP. Det är berättigat att tal om att det finns en ”skammens gräns”. Den svenska riksdagen har 1 procent av BNI som mål, något som endast uppnåtts två gånger i historien. År 1992 samt 2006 uppgick biståndet till 1 procent av BNI. Vi kristdemokrater ser med oro på denna utveckling.

Nej tack till ett alliansparti

Jag har skickat en debattartikel till Newsmill. Eftersom den refuserats så väljer jag att publicera den här på min blogg nedan: Med anledning av Alliansledarnas möte i Maramö diskuteras partiernas enskilda och gemensamma profilering. Man kan fråga sig vilken roll till exempel Kristdemokraterna har i svensk politik men också i relation till det gemensamma arbetet i Alliansen. Folkpartisten Carl B Hamilton har flera gånger fört fram förslaget om att alla allianspartier ska slås ihop. Av skäl som anges nedan, finns det all anledning att säga nej tack. Väljarna måste kunna välja på mer än det till synes bara på ytan viktiga. Det finns tunga skäl att säga nej till både en gemensam partibildning och en heltäckande valplattform för Alliansen. Att man däremot nu initierat arbetsgrupper inom viktiga områden, har gjorts även inför valen 2006 och 2010. Problemet för Sveriges väljare idag, är inte att varje parti är övertydligt med sin människosyn och etiska grund för sin politik. Man är inte övertydlig med särskilda frågor för sina partier överhuvudtaget, förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som i övrigt har mycket lite gemensamt. SD har tydligt framfört att det mesta är invandrarnas fel, oavsett politiskt ämnesområde. Hur deras människosyn ser ut, är det väl få som tvivlar på. Medan KD inte bara talar om alla människors lika värde utan också människans absoluta och okränkbara värde. Vilket annat parti än KD tar så tydligt avstånd från nyttoetik och värdenihilism? Vilket annat parti vågar deklarera så tydligt att den kristna etiken är ledstjärnan, samtidigt som vi erkänner allas vår ofullkomlighet att leva upp till idealen? Och handen på hjärtat, kan våra samarbetspartier verkligen tydligt säga vilken ideologisk grund man längre står på, när de flesta partier rört sig mot mitten på höger-vänsterskalan? Kristdemokraternas ideolog Ingvar Svensson har många gånger sagt att ”Kristdemokraterna har en uppgift att fylla i det politiska arbetet och den uppgiften är inte att bli ytterligare ett parti på höger-vänsterskalan. Man kan formulera den värdeorienterade kristdemokratiska visionen på olika sätt. Ett är följande: vi kristdemokrater besjälas av idén att det goda samhället uppnås om människorna i ett samhälle omfattar och försöker arbeta utifrån en verklighetstrogen och hållbar människosyn. Uppgiften är alltså att omvandla det etiskt önskvärda till det politiskt möjliga så långt möjligt. Det arbetet behöver inte kompliceras utifrån en meningslös skaldebatt.” För om Hamilton och andras idé om att Allianspartierna skulle slås ihop, och bli verklighet, vart skulle det partiet i så fall hamna på den vanliga parti-skalan höger/vänster? När det andra problemet i dagens politiska landskap är Moderaterna som debatterar Socialdemokraternas frågor och tvärtom. Den massmediala dramaturgin hävdas kräva två motpoler, inte fler. Det bidrar till att det inte alltid är lätt för de andra partierna att hävda sig, speciellt inte för de partier som kämpar med sviktande opinionsmätningar. Då försvinner viktiga skillnader och även grundläggande motiv, och debatten riskerar bli ytlig och förenklad. Därmed är inte sagt att man inte kan enas i ett regeringsarbete, som bevisligen fungerat i snart sju år. Det finns många goda resultat att se tillbaka på sedan maktskiftet. Till valet 2014 behövs dock mer utrymme för varje Alliansparti att lägga förslag som förklarar för väljarna varför man just ska lägga sin röst på det partiet – och att Alliansen blir som bäst när alla fyra partier är någorlunda jämlika istället för ett stort parti och tre små. Jag är är övertygad om att kristdemokratin behövs för att ta upp och bevaka frågor kring människovärdet, och varje människas grundläggande behov av små och nära gemenskaper. Det är rent av så att demokratins innersta kärna utgår från principen om just det unika och lika människovärdet. Om inte, hur ska annars minoriteter kunna skyddas? Hur ska de som inte har stora intressegrupper omkring sig kunna göra sina röster hörda? Kristdemokraterna är det parti som påvisar att politikens och rättssamhällets grund är ömtåligt utan en hållbar etik och värdegrund. Det är utifrån denna övertygelse som vi tror att kristdemokratin fortsätter vara unik i svensk politik och behövs i samhällsdebatten.

Dags å agera för vårt klimat

Nyligen i en artikel i SVD:s brännpunkt så skriver naturfotografen Mattias Klum och meteorelogen Pär Holmgren samt ytterligare ett antal miljökändisar att 80 % av våra ungdomar lider av "klimatångest",d.v.s. att överutnyttjar naturen och dess resurser. Nästan hälften är beredda att avstå från att resa till Thailand och att inte köpa nya kläder för att på så sätt minska sin miljöpåverkan. För vårt parti, med inriktningen barn och ungas framtid, så passar detta mycket väl hur vi ska utforma vår politik. Att betona hur viktigt det är med en livsstil som tar hänsyn till naturens begränsade resurser borde vara en självklar utgångspunkt. Därför är det min och andras förhoppning att vi noterar detta och börjar utforma en miljöpolitik som kan slå väl ut hos de stora ungdomsgrupperna som säger sig vilja leva i samklang med naturen. Författarna slutar artikeln med att skriva att 2100 har våra barn blivit mor-och farföräldrar. Fredrik Reinfeldts och hans kollegor i världen har ersatts av andra beslutsfattare. Vi kommer säkert se och uppleva hur klimatförändringarna innan dess. Men det är nu vi måste agera för kommande generationer.

S och mp kräver svar från regeringen

I en gemensam artikel i SvD kräver Magdalena Andersson (s) och Per Boklund (mp) svar på ett antal frågor av regeringen. Om ungdomsarbetslösheten menar de att regeringen är skyldig till de stora ekonomiska problemen i speciellt Sydeuropa.För den vikande konjunkturen i vård land beror ju som alla med insikt på den svaga euron i dessa länder.Om det inte är Sverige som har det ansvaret, varför skall då vår regering ställas till svars för den? Två år efter valsegern drabbades i stort sett hela världen av den amerikanska finanskrisen.Det drabbade givetvis även vårt land, men dock mindre än vad den nuvarande gör i dagens kris. Trots dessa kriser så är de flesta analytiker medvetna om att Sverige klarast sig mycket bättre än de flesta andra länderna i vår världsdel. Vi ser idag en statsbudget som visar ett plus minus nollresultat, vilket naturligtvis ger oss en styrka. En del av arbetslösheten beror på att så många ungdomar inte fullgör sina studier vid gymnasierna utan skolkar i ganska stor utsträckning från studierna. Jag vill inte skylla enbart på denna bakomliggande faktor utan förstår att det är betydligt mer komplicerad än så. Det är lovande att man n u börjar diskutera just skolfrågor. Ett oerhört viktigt arbete. Beträffande klagomålen i artikeln när det gäller miljön så beskriver måndagens ledare i Aftonbladet hur socialdemokrater i Norrland hur s-politiker kräver att vår sjöfart inte skall behöva anpassa sig till de nya reglerna för hur mycket svavel som skall få finnas i båtarnas bränsle.Sverige går här före EU men kan då med kraft kräva att alla länder måste de nya reglerna.De svenska socialdemokratiska ledamöterna i EU har dock röstat som vår regering vill ha det, allt med tanke på vår miljö.

Henriksson : Förslag om polygami saknar analys

Läser en träffsäker debattartikel i Dagen om polygami av Emma Henriksson, riksdagsledamot (kd). Henriksson skriver b la : Varje människas lika, unika och okränkbara värde är utgångspunkten i all kristdemokratisk politik. Vår uppgift är att vara en röst för den som själv inte har tillträde till de skrällande megafonerna. Det gäller inte minst utsatta kvinnor och barn. .... Vilka konsekvenser skulle ett system som tillåter polygami få för barnen? Att pappa har flera fruar samtidigt och därmed delar sin lojalitet åt olika håll ger naturligtvis inte den trygghet som ett barn behöver. Neriksson skriver också om en artikel i Svenska Dagbladet av Bahareh Mohammadi Andersson, muslimsk feminist, samhällsdebattör och människorättsaktivist skriver i Svenska Dagbladet (15/2) att ”vanliga sekulära svenskar är helt fria att inleda vilka kärleksrelation eller sexuell relation eller boendeform de vill. Men denna frihet kräver inte att man river upp äktenskapsbalken. Skulle man göra det så skulle de mest konservativa patriarkerna utnyttja detta, och många invandrarflickors och kvinnors utsatthet skulle legaliseras och förvärras ännu mer”. Vidare lyfter Mohammadi situationen för alla de invandrarungdomar som inte ens kan drömma om den kärleksfrihet som vi i majoritetssamhället tar för givet i dag. Hon påpekar att hon själv hjälpt många ungdomar som tvingats fly släktingars dödshot. Viktiga synpunkter som vi måste ha i åtanke i diskussionen.

Främja reparationer av produkter

I Sverige är vi rätt bra på att ta hand om det avfall som uppstår på ett miljöriktigt sätt, men trots det har svenskarna ett stort ekologiskt fotavtryck som innebär att om alla skulle leva som vi skulle jordens resurser inte räcka till. Detta har främst att göra med den stora mängd produkter vi köper och slänger varje år. En av de stora utmaningarna för vår generation är att bryta trenden mellan ökad BNP och ökad mängd avfall. För att göra det behöver vi se över våra konsumtionsmönster. Förutom att vi bör överväga att köpa tjänster istället för produkter i julklapp till nära och kära samt köpa kvalitet istället för kvantitet behöver vi fråga oss: 1. Har jag redan denna sak men den behöver lagas? Om ja, hitta någon som kan laga den. Om nej, 2. Behöver jag verkligen denna sak? Om ja 3. Kan jag köpa eller byta till mig den från någon som har denna sak men inte längre behöver eller vill ha den? Om nej 4. Finns saken i olika utföranden? Är något utförande mer miljövänligt än det andra? Om ja, välj det mest miljövänliga. Skulle alla göra det skulle vi ha ett stort behov av personer som lagar allt vad vi nu har som kan behöva lagas; cyklar, kläder, möbler, verktyg mm mm. Sådan verksamhet var betydligt vanligare i Sverige för ett antal 10-tal år sedan än vad den är idag. I dag har den typen av verksamhet nästan helt försvunnit i Sverige. Trots det utgör reparation av produkter en viktig kugge i ett hållbart samhälle och skulle, bara tillräcklig efterfrågan fanns, kunna skapa sysselsättning för många arbetslösa personer. Därför tycker jag att det är dags att vi kristdemokrater verkar för att stödja småföretaget samt på andra sätt underlätta för verksamheter och organisationer som önskar arbeta med att reparera och renovera produkter.

Miljöfrågorna - vår tids utmaning

Jag tänkte fortsätta att fokusera på miljöområdet där vi har en hel del kvar att vässa på i vår politik. Det är så lätt att vi som parti nöjer oss med det som finns,för att det är bekvämt men som jag tidigare klargjort så tror jag att vår politik innehåller viktiga perspektiv när det gäller förvaltarskap såväl för vår generation som för kommande. Detta gäller både när vi utformar vår miljöpolitik. Jag tror också att vi som parti mår bra av att vi funderar över dessa områden och vi saknar inte utmaningar. Låt mig ta några exempel. I takt med att vårt klot blir allt varmare och varmare är det många som uppmärksammat det hot som genom detta kommer att drabba oss människor. Ett konkret exempel som redovisas är hur Mälaren kan komma att ”fyllas på” genom de stigande nivåerna i Östersjön. Inte nog med att stora delar av vår huvudstad kommer att vattenfyllas, ett ännu större hot är att de ungefär 2 miljoner människor som får sitt dricksvatten från Mälaren kommer att förlora den resursen. En ny rapport från IPCC anger att fram till år 2100 beräknas vattnet i Mälaren kommer att stiga med mellan 30 cm och en meter. Redan i december 2000 steg vattnet så mycket att det var mycket nära att vattnet höll på att tränga ner i stadens tunnelbana. Innan Östersjön har stigit så mycket att Stockholm hotas har ganska säkert många andra platser längre söderut fått känna av dessa problem och i bästa fall då kommit på realistiska lösningar för hur vi människor skall klara av dessa nya hot mot dagens samhälle som blir alltmer märkbara. Jag tror att vi gör klokt i att konsekvens analysera, kanske speciellt innan vi hamnsätter olika slags projekt i anslutning till vattnet. När det gäller Östersjön så finns det helt klart utmaningar att ta i. Vi behöver resa på oss som kristdemokrater och faktiskt våga tala om dessa problem. Vi som politiker sitter inte inne med alla lösningar men att initiera med konkreta förslag kan vi göra mycket.

Främja återbruk av byggnadsprodukter

Jag har tidigare bloggat om miljöpolitiken och ska fortsätta inom detta område och det finns all anledning att fortsätta driva dessa frågor. Jag tror vi gör klokt i att inte låsa fast oss vid politisk färg utan att vi alla tar ansvar för vår generation men också för den som komma skall. Jag kommer kort att redogöra för en del områden jag tycker är extra viktiga. Det första handlar om hur vi kan främja återbruk av byggvaror. Runt om i Sverige finns ett stort antal loppmarknader, antikvitetshandlare, försäljning på nätet och byteshandel vänner i mellan. Här finns det mesta att köpa ett privathushåll kan behöva i form av möbler, kläder mm. All denna verksamhet sker utan att omfattas av avfallslagstiftning, detta till följd av att detta helt enkelt inte hunnit bli avfall. När det gäller secondhand för byggvaror, sker detta främst via försäljning via internet,där kan kunder och säljare få kontakt. Hinder för fortsatt utbyggnad av denna marknad utgörs till stor del av att: * Vid återbruk av begagnade material är det svårt att garantera produktens kvalitet och det är svårt för försäljare och entreprenörer att ha tillräckliga garantier att det kommer finnas tillräckligt med material i tillräcklig omfattning och kvalitet för ett aktuellt bygge. * Att ta hand om materialet vid rivning kräver bra rutiner och planering, både vad gäller på sättet materialet tas ned och utrymme för att lagra materialet inför borttransport. Dessa ytor är ofta begränsade och kostnad för personal och tidspress i arbetet gör att det sker i mindre omfattning än vad som är möjligt. Gränsdragningen för när ett överblivet byggmaterial inte längre är en produkt utan har blivit ett avfall kan förtydligas och marknadsföras bland annat i samband med Naturvårdsverkets plan för förebyggande av avfall. Motsvarande gräns när gäller hushållens produkter går gränsen för om personen som äger t ex en cykel väljer att skänka den till en loppmarknad eller lägga det i skrotcontainern på en återvinningscentral. Motsvarande gräns bör gälla även överblivet eller nedplockat byggmaterial. I den nya avfallsförordningen (2011:927) som trädde i kraft den 9 augusti 2011 har förberedelse för återanvändning införts. Detta kan möjligtvis få en del produkter som har kommit att bli avfall återuppstår som produkter. Detta borde dock utgöra ett tillskott till den stora potentiella marknaden för återvinning av produkter som ännu inte hunnit bli avfall, och inte utgöra grunden för återbruksmarknaden på byggvaror. Detta blir en utav utmaningarna vi har i vårt miljöarbete. Detta är ett område vi konkret kan arbeta vidare med.

En fungerande rovdjursförvaltning

Jag har tidigare bloggat om min syn på rovdjursskyddet med betoning på varg. Det kan vara på sin plats att fortsätta att utveckla tankar kring detta. Det är viktigt att dessa frågor inte stannar vid endast vargfrågan utan att vi greppar frågan som helhet. Den utgångspunkt jag har är en utav grundbultarna i kristdemokratisk ideologi, förvaltarskap, som bland annat innebär att vårda och värna om alla levande varelser. Människan ska ta väl hand om djuren och se till att de får leva så naturligt som möjligt. Med det som bakgrund så anser jag , som tangerar regeringens proposition i frågan (SOU:1999:146). Det behövs en tydligare lagstiftning på området. Det är därför lovande att regeringen nu kommit med en proposition i frågan. Den problematik jag i tidigare blogginlägg bekräftas när man läser remisssvaren. I några pekas det på att både varg och järv ligger i farozonen om ny lydelse i 28 § i jaktförordningen. När det gäller järven så kan utredningens mål om att på sikt få till en långsam tillväxt av stammen. När det gäller vargen så är möjligheterna till skyddsjakt som den föreslagna formuleringen medger utgör det ett reellt hot mot den skandinaviska stammen. Den nuvarande jaktförordningens bestämmelser om bestämmelse om skyddsjakt. För att jaktförordningen ska brottsbalkens bestämmelser om nöd föreligga. Lagstiftaren säger alltså i princip att värdet av det man vill skydda vara större det som hotar ens egendom. Om den ändring som utredningen föreslår blir verklighet kommer det att bli tvärtom. Jaktförordningen 28 § kommer att bli så generellt skriven så att allt kommer att bli godtyckligt. Det som problematiserar är att jaktförordningen 28 § kommer att bli så generellt skriven när det gäller angrepp på. Vilken som helst av de stora rovdjursarterna kommer att oavsett situationen och värdet av tamdjuret. En utav utredningen intentioner är att både järven och järvens möjlighet ska ges möjlighet att öka i antal och utbredning. Det är viktigt att förvaltande myndigheter bedömer skyddsjakten utifrån ett nationellt perspektiv och att tamdjursägarens möjligheter vara begränsade. En annan aspekt som framkommer är att man behöver utgå ifrån EU-kommissionens komittédirektiv. Därför är utredningen missvisande när det gäller det referensvärden som utredaren anger. Jag är ingen expert men jag anser att det är viktigt att utredningen också utgår ifrån. De referensvärden som anges är mycket att betrakta som naturvetares önskemål. Man bör ta hänsyn via demografiska sårbarhetsanalyser. Utifrån vetenskapliga fakta grundade kriterier kan samhället, med stöd av arts- och habitatsdirektivet sätta förvaltningsmål för respektive utifrån ett socioekonomiskt ställningstagande. Sverige behöver ett självbestämmande när det gäller rovdjursförvaltningen utifrån nationella och regionella särdrag såväl biologiska som kulturella. Det ger betydligt större hänsynstagande till berörda människor utan att äventyra stammarnas överlevna och skulle vara helt i linje med EU - kommissionens rovdjursriktlinjer och Art- habitatdirektivet. Detta är helt avgörande för att kunna normalisera en mycket infekterad debatt om rovdjuren. Jag kan konstatera att det behövs mer genomlysning i frågan och jag tycker det är bra att nu EU-kommsionären nu tittar vidarei frågan.

Klimatfrågorna kräver blocköverskridande beslut

För en tid sedan så hade jag en debattartikel i Kristdemokraten om att klimatfrågorna kräver blocköverskridande beslut. Jag lägger ut ett utdrag från den för intresserade läsare här på min blogg. Detta är viktigt att ha som utgångspunkt i arbetet i frågorna. Inledningsvis så kan vi konstatera att det finns många och kunniga personer som ofta berättar om hur man kan göra för att vi ska få en bättre och rättvisare värld. Denna kunskap måste vi vara rädda om och förvalta. Vi får inte låsa fast oss vid politisk färg utan vad som måste till är att vi lyssnar in och använder det. Vi kan också konstatera att klimatfrågor och energieffektiviseringsfrågor kräver ett större engagemang hos exempelvis våra kommunpolitiker. Det behövs visioner för framtiden och politiska frågor att jobba med. Det krävs politisk vilja och mod för att ta dessa besvärliga beslut som kan ställa oss till svars.Utan sådan beslut händer det inte mycket med klimatförändringsfrågor på lokal och regional nivå. Politik handlar om att skapa förtroende. Förtroende som förvandlas till röster och mandat.Dessa förvaltar man på bästa sätt. Därför tycker jag att klimatförändringsfrågor samt energieffektiviseringsfrågor inte kan drivas av ett enskilt parti eftersom dessa frågor berör oss alla. Det bör alltså vara en fråga över parti och blockgränser. Att lägga ribban högt i exempelvis i en gemensam miljöplan för våra kommuner och landsting visar om viljan finns hos politiker och tjänstemän. Nu är det alltså dags för nästa steg och se till att visioner blir till handling. Det betyder kort sagt att man visar allvar med det man visar allvar med det man skriver, genom att det återfinns i budgeten för de år planen sträcker sig samt att man tillsätter en arbetsgrupp som jobbar hundra procent för att förverkliga det man vill åstadkomma.Det blir inte lätt men vi har ännu möjlighet att värna framtiden genom en gemensam miljö-och klimatplan. Politiken ska skapa förutsättningar för vi som privatpersoner kan vara delaktiga. Delvis sker detta på riksnivå men en stor del ligger hos lokalpolitikerna. För att förvalta våra resurser såväl miljömässigt och ekonomiskt och för att minimera vår påverkan på jorden till följd av växthuseffekten måste vi agera nu. "Jorden är vår moder. Allt som drabbar jordens och döttrar. Om människan spottar på jorden, spottar hon på sig själv" sa indianhövdingen Seattle år 1815. Det gäller än idag.

Rovdjur i farozonen

Jag lovade att återkomma i frågan om skyddsjakt på varg, som bloggen Röda Malmö tar upp. Under valrörelsen 2006 drev centerpartiet frågan om att försämra det svenska rovdjursskyddet. Vi kristdemokrater förde olyckligtvis fram samma krav vid ett flertal tillfällen. Detta har under mars 2007 lett till ett regeringsbeslut som riskerar att utrota de små populationer av järv och varg som fortfarande finns kvar. Detta beslut möjliggör för lantbrukare att skjuta rovdjur då det är på väg att attackera tamdjur även om det inte finns inhägnat, vilket tidigare varit praxis. Den här förordningen för med sig flera problem: Idag förekommer hetsjakt på varg (om vilken debatten till största del kommit att handla om.) i vissa delar av Sverige. vissa individer skulle inte förspilla tillfället att skjuta djuren utan rättsliga påföljder, något som till och med jordbruksministern redan då befarade. Vargen är en redan idag en utrotningshotad och rödlistad art. med ett så litet bestånd som 50 könsmogna individer fördelat på Sverige och Norge (SLU;ArtDatabanken) kan den biologiska mångfalden och den genetiska poolen få stora problem om fler djur skulle skjutas av. Idag finns vargen endast kvar i fem län och har (undantaget från Gotland)där den redan blivit utrotad. Som kristdemokrat och miljövän så ser jag med stor oro på den utveckling som skett och vad som kommer att ske.Därmed delar jag den oro som Eus EU-kommissionär Jane Potocnik nyligen ittryckte i ett brev till miljöminister Lena Ek. Vi kristdemokrater ska alltid vara en röst för hållbar utveckling och att vi fortsätter att arbeta för att förvalatarskapet i främsta rummet.

En hållbar marknadsekonomi

Råkade på ett inlägg bloggen "Röda Malmö" som menar att centerpartiets kräftgång beror på att det är problematiskt att vara "kapitalistkramare". Inledningsvis så ska jag vara tydlig med att centerpartiet själva får bemöta kritiken men det finns ändock anledning till att kommentera inlägget. Jag återkommer i vargfrågan som skribenten tar upp i ett annat inlägg. När det gäller det som skribenten nämner när det gäller "kapitalistkramare" så kan det konstateras att en utav hörnstenarna i en global ekonomi är frihandel. Frihandel innebär en optimal allokering av resurser mellan olika länder. Till exempel är ett glas vatten av litet värde för någon som bor nära en flod men av enormt värde för den som befinner i en öken. Frihandel leder också till specialisering - att producenterna tillåts producera de varor och tjänster som de är allra bäst på att tillverka. Det leder i förlängningen till högre kvalitet och lägre priser på de handlade varorna och tjänsterna. Om frihandel råder så kan utvecklingsländerna specialisera sig och produkter som de är bäst på att producera eller utvinna.Genom denna handel får de in pengar som de kan använda till utveckling och en högre levnadsstandard.Med frihandel kan utvecklingsländerna lyfta sig ur fattigdom på egen hand. Handel leder till kontakter mellan beröringspunkter mellan olika kulturer och länder vilket gör att gränser suddas ut och förståelsen för det främmande ökar. Därför finner jag retoriken om "kapitalistkramare" som väldigt främmande. Vänstern säger sig ofta vara emot globalisering och frihandel - de är protektionister. I klartext innebär det att de gärna ser att de fattiga i världen ligger kvar på samma välfärdsnivå. De borde tänka mer på de utsatta länderna i världen. Slutligen konstaterar skribenten "att kämpa för en hållbar framtid och samtidigt vara kapitalistkramare har visat sig vara har visat sig vara ett problematiskt koncept." I sammanhanget är det viktigt att påpeka att marknaden innebär en automatisk lösning. Därför har marknadsekonomin uppfattats av många som en del av miljökrisen och lett till att många och lett till att vänsterpartier som mera trovärdiga i dessa frågor.Om det marknadsekonomiska systemet ska behålla sin trovärdighet behöver den vidareutvecklas så den kan utvecklas så att den tar hänsyn till de fysiska begränsningar som naturlagarna ställer upp. Denna utmaning bör i första hand antas av de partier och aktörer som har en tro på marknadsekonomins fördelar i stort.

God fortsättning !

Såhär på det nya året så vill jag passa på att önska alla en god fortsättning. Känner också det viktigt att faktiskt tala om vad som hänt under 2012 men också vilka utmaningar vi står inför. Jag kan konstatera att vi kristdemokrater faktiskt åstadkommit mycket. Det är tack vare oss kristdemokrater , som jag tidigare har skrivit att vi under 2012 införde ett skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer - något som vi kämpat hårt för och som fungerar som en vitamininjektion för civilsamhället. Vi har också drivit igenom en kraftfull höjning av garantinivån i föräldraförsäkringen, rätt till sjukvård för gömda och papperslösa och ytterligare skattesänkning för landets pensionärer. Bara för att nämna ett par saker. Göran Hägglund skrev i sitt senaste veckobrev: Vi drivs av viljan att förbättra samhället och sliter hårt för att genomföra våra idéer.Ibland når vi inte hela vägen. Så är det förstås för alla politiska partier.Då gäller det att lyfta blicken och se den stora bilden. Av allt vi lovade väljarna 2010 har vi, halvvägs i mandatperioden redan genomfört 88 procent!. Därmed kan vi med rätta sträcka på oss som kristdemokrater.