torsdag, augusti 03, 2006

Ett ödesval i höst

Skolavslutningar ska inte få ske i kyrkolokaler. Äktenskapet avskaffas i nuvarande form. Fastighetsskatten drivs upp så att människor inte har rård att bo kvar i sina hus. Över en miljon människor står helet eller delvis utanför den ordinarie arbetsmarknaden helt elelr delvis - mitt uppe i en högkonjunktur. Det blir allt krångligare att vara småföretagare och anställa människor.Allt fler äldre får inte den omsorg de behöver. Politiker vill styra allt mer över familjerna och deras val av hur barnomsorgen ska utoformas.

Mycket är bra i Sverige, men det är också så mycket som är tokigt. Särskilt upprör blir jag när vi mitt i en hög konjunktur inte tar chyansen att rätt till de stora långsiktiga problem vi har. Men jag ser också en växande värderingsdebatt. Ska Sverige vara ett öppet och varmt samhälle måste vi våga låta den kristna idétradition, som betytt så mycket för det goda i vårt samhälle måste vi våga låta den kristna idétradition ,fortsätta vara en stark kulturbärare. Inte skämmas för våra rötter som allt fler politiker tycks göra.

Nu är det snart val. Socialdemokraterna har styrt i 64 av de senaste 75 åren. Vad händer med Sverige om sossarna får behålla makten? Vad händer med stadsförvaltningen och utnämningspolitiken? Vad händer med det idémässiga klimatet då allt fler anpassar sig till att det alltid är socialdemokraterna som styr?

Jag tror att höstens val är ett ödesval. Sveriges framtid står på spel. Det finns två regeringsalternativ: Vänsterkarteleen (s,v och mp) eller Allians för Sverige (m,fp,kd och c).
Med en stark kristdemokratiska röst i en ny regering kommer människovärdet, familjen , de äldre och småföretagarnas situation vara i förgrunden.

Jag brinner för ett regeringsskifte i höst. Jag brinner för att omsätta våra politiska förslag i verkligheten. Hoppas du också brinner för detta!

5 kommentarer:

SC sa...

Ett skifte ger kanske hopp om ändrad politisk riktning, mer tror jag inte.
Sossar och dess utsedda direktörer finns i hela samhället. Precis som i de gamla öststaterna krävs mer än byte av regering för att någon verklig förändring skall komma till stånd.

Blogge Bloggelito sa...

Det är riktigt, skolavslutningar ska inte ske i religiösa lokaler. Den från Mellanöstern (!) importerade religionen ska efter 917 års tyranni nu för gott förpassas till den privata sfären; den hör inte hemma i den offentliga miljön i en demokrati, speciellt inte i skolan.

Vidare återgår äktenskapet till dess naturliga form utanför de kristna domänerna efter 917 års förtryck. Detta är bra.

Om alliansen som helhet delar kd:s uppfattning i frågan kommer jag helt enkelt inte att rösta på alliansen. Jag uppfattar än så länge kd:s krav som isolerade, men tyvärr fick ju Affe senast igenom sitt trams om "kristen värdegrund" i skolan. Detta får inte upprepas; håll politiken ren från religion och annat skadligt inflytande såsom "moral".

Daniel Fredriksson sa...

sc:Jag tror,likt dig att det behövs ett maktsskifte i hela samhället.Ett maksskifte kommer att innebära en förändring av politisk rikting och utnämningspoltiken kommer att förändras. Allt detta bådar mycket goda tecken för Sverige. Det komnmer därmed bli mindre sossar och dess utnämnda dirketörer,även om det kommer att ta betydligt längre tid att förändra hela (s)ystemet

Daniel Fredriksson sa...

blogge:Ibland beskrivs Sverige som lande lagom, men så är det inte längre. Istället deltar vi i ett världsmästerskap i extremism och dumhet.

Nu anser Diskirmineringsombudsmannen (DO),att en av våra finaste traditioner,skolavslutningen i kyrkan,ska betraktas som "olämpliga".Den kristna kyrkans symboler och bilder uppfattas tydligen som skadliga för barnen. Det är ingeting annat än rent trams!

I tider när TV pumpar ut vålds- och alkoholromantisk underhållning på barnprogramstid, när Internet svämmar över av pornografi fritt tillgänglig för barn, så är det skolavslutningar i kryakn som ska förbjudas. Och barnen ska inte få sjunga Den blomstertid nu kommer, dne mest klassiska sången på avslutningen. Det finns naturligtvis ingen rim och reson i detta.

Kristendomen är den enskilt viktigaste delen i Sverige kulturella arv. Ska man överhuvudtaget ha möjlighet att förstå vår kultur och historia, vår litteratur och rättsuppfattning måste man förstå kristendomen. Men hur ska barn komma i kontakt med vårt kulturarv om det till och med är förbjudet att fira skolavslutning i skolan?

Både svenskar och invandrare behöver förstå den kultur de lever och verkar i. Detta märks inte minst på att ordföranden för Sverige muslimska råd,Helena Benaouda,enligt SvD tycker att det är helt ok att skolavslutningar hålls i kristna kyrkor,om alla är överens om det.

Att beröva invandrare vårt kulturarv leder till onödiga motsättningar och ökad segregation. Om det är så skadligt att en gång per år vistas i en kyrkosal så måste vår kulturhistoria vara rena dynamiten.

Det finns ingen värdeneutral uppfostran och ingen värdeneutral kultur. Utan en gemensam grundläggande etik skapas ett samhälle där den starke styr och den svage lider. Ett samhälle där uppfattningen om vad som är rätt och orätt skiljer sig från person till person. Det som de flesta av oss ser som goda normer, till exempel människolivets okränkbarhet, alla människors lika värde samt solidaritet med svaga och utsatta, har en djup förankring i den judisk-kristna etiken. Skolans ansvar är att förankra denna värdegrund hos eleverna genom att omsätta de etiska principerna i praktisk handling. I detta ligger också arbetet mot mobbning och kränkande beteende. Det borde vara en självklarhet att alla elever ska kunna känna sig trygga och uppskattade men så är det inte idag. En nollvision mot mobbning, könsdiskriminering och rasism i skolan ska vara en självklarhet.

Daniel Fredriksson sa...

blogge:Familjer med äktenskapet som grund är stabilare än förhållanden som vilar på andra juridiska samlevnadsformer. Enligt all tillgänglig statistik är det större risk att barn till föräldrar som är sambor får uppleva att föräldrarna separerar jämfört med barn vars föräldrar är gifta. Vid en separation är risken givetvis större att barnet förlorar kontakten, helt eller delvis, med den ena föräldern. Barn har störst möjligheter att utvecklas och mogna på ett positivt sätt i en stabil familjemiljö.

Barn har genom FN:s barnkonvention rätt att, så långt som möjligt, ha vetskap om sina föräldrar och att bli vårdade av dessa. Ett av äktenskapets ursprungliga ändamål är omsorgen om barnen. Alla barn har rätt att bli omhändertagna och omvårdade av sina båda biologiska föräldrar eftersom dessa båda är ansvariga för barnets tillblivelse och existens. Äktenskapet är alltså till för att så långt det är möjligt omge barnen med ett rättsligt och etiskt sammanhang – en ”familjemiljö” med barnkonventionens terminologi – som säkrar deras rättigheter visavi sina biologiska föräldrar och tydliggör föräldrarnas skyldigheter. Att slå vakt om äktenskapet är därför att slå vakt om barnens rättigheter.

Äktenskapet som institution bör bevaras som juridisk gemenskap även utifrån kulturella aspekter. Äktenskapet är en del av vårt kulturella arv och har under lång tid varit en benämning på en samlevnadsform mellan man och kvinna. Som tidigare anförts har äktenskapet en stabiliserande funktion och äktenskapet som sådant är därför förknippat med positiva värden.

Registrerat partnerskap är en juridisk samlevnadsform som i princip har samma rättsliga konsekvenser som äktenskapet.Det finns ingen anledning att ändra innebörden av ett invant begrepp bara för förändringens egen skull.



Att registrerat partnerskap inte kallas äktenskap och vice versa är inte diskriminering. Ingen part missgynnas – de rättsliga konsekvenserna av äktenskap och registrerat partnerskap är, som nämnts, i det närmaste identiska. Det är inte heller diskriminering att heterosexuella inte får registreras som partner. Alla ska vara lika inför lagen som individer. Detta är dock inte samma sak som att likställa alla relationer. Inte heller är det ett uttryck för diskriminering mot homosexuella par att anse att barn har rätt till föräldrar av båda könen.

Att man uppställer kriterier i vissa fall är inte i sig diskriminerande. Sambopar får inte gemensamt anta adoptivbarn och man måste som huvudregel ha fyllt 25 år för att vara aktuell som adoptivförälder. Dessa kriterier är inte diskriminerande enbart för att de är särbehandlande.