Bra kommunikationer - en framtidsfråga

Bra kommunikationer är en förutsättning för att vårt avlånga land ska ha en tillväxt som utvecklar välståndet och sysselsättningen. Samtidigt som det i vår tid ställs ökade krav på rörlighet mellan stad och landsbygd är effektiva kommunikationer och transporter även viktiga för att företag ska kunna etablera sig på mindre orter runtom i landet. Infrastrukturinvesteringar är avgörande för Sveriges framtida utveckling, inte minst för att underlätta för människors vardag men också för att minska arbetslösheten och möjliggöra en rörligare arbetsmarknad. Det är mycket glädjande att vår riksdagsgrupp nyligen sade ja till att fortsätta arbetet med nya stambanor för höghastighetståg. Kostnader för investeringen är stor, men vi och många med oss är fast övertygade om nyttan genom fler jobb, ökad tillväxt och byggandet av många tusen nya bostäder är större än kostnaden. Motståndarna till nya stambanor, för höghastighetståg lyfter fram behovet av upprutning för befintliga spår. Nuvarande spår behöver rustas upp och underhållas, men det ska inte stå i motsats till investeringar av nya stambanor. För att framtidssäkra järnvägen behövs både ock för ökad spårkapacitet. Vår riksdagsgrupp säger ja till fortsatt arbete med Sverigeförhandlingarna och inte tvärt nej som moderaterna och liberalerna gör. Sverigeförhandlingarna pågår för fullt där förslag på finansiering och genomförande till slut ska presenteras. Det är oseriöst att redan innan vi har alla underlag säga nej till en sådan framtidsfråga. Alternativa vägar för att finansiera nya stambanor bör undersökas och olika lösningar för de olika delarna av den nya stambanorna bör prövas

Kristdemokratins grundbultar

Som jag tidigare visat i mina blogginlägg så har kristdemokraterna en rad gemensamma idéer och principer som gör det berättigat att tala om en ideologi: kristdemokrati. Mattpunkten är som jag tidigare bloggat om den kristna allmänetiska värdegrunden och alldeles speciellt människans värdighet. Det finns ingen motsättning mellan person och gemenskap. Den kristna personalistiska människosynen innebär därför en helt avgörande positiv värdering av de små, naturliga gemenskap som fanns innan staten och politikerna kom till. Främst gäller det familjen, med dess grundläggande betydelse för personens utveckling och känslomässiga identifikation, men det gäller också fackföreningen,näringslivet, den lokala gemenskapen, kyrkans gemenskap, kommunen eller kulturella organisationer. Statens uppgift är därför inte att överta de små gemenskapernas uppgift,utan att stödja dem så att de kan utvecklas. På samma sätt förklarar kristdemokratin en ständig kamp mot tendenser i tiden som vill reducera människan till ett ting eller ett medel (konsumtion, materialism, våldskultur, teknokrati osv). Den kristna personalistiska människosynen innebär därför inte att människan trängs in i en roll eller funktion. Människan är både en fysisk och andlig varelse med behov av gemenskap. Samhällets och gmenskapens uppgift är att främja, inte kväva, varje individs personlighet. Eftersom människan är mångsidig till sin läggning och till sina behov måste samhället också vara det. Kristdemokraterna går därför in för en levande demokrati med största möjliga decentralisering av ansvaret och inflytandet enligt närhetsprincipen, subsidaritetsprincipen, samt för en karaktäristisk föreningspluralism, där man genom stöd och uppmuntran av fria organisationer och föreningar som säkrar dialogen mellan människor. Kristdemokrater är en av de få politiska rörelser som intar en hållning till natur och miljö utifrån en bestämd filosofi, den kristna förvaltarskapsprincipen om förvaltaransvaret, vilken ofta leder till en mycket progressiv miljpolitik. Andra kristdemokratiska huvudfrågor är kampen för mänskliga fri- och rättigheter utan ideologiska sidoblickar som präglat socialister och högerpartier. Jag väljer att stanna här för denna gång. Det finns anledning att eventuellt återkomma i ytterligare ett blogginlägg på detta tema.

Fördjupning om kristdemokratin

Jag fortsätter mina blogginlägg kring den kristdemokratiska idétraditionen. Jag stannade vid att forskningen inte säger mycket om kristdemokratin. Att så inte är fallet är uppenbart när man går igenom moderna lexikon där det i regel omtalas, även om det oftast är begränsat till några få partier. Rörelsen som helhet behandlas inte. I de flesta läroböcker för grundskolan och gymnasium letar man förgäves efter information. I radio och TV hör vi ofta om att det används olika namn på en och samma politiska rörelse, och när man därtill lägger till den bristfälliga informationen i övrigt så är det inte märkligt att de flesta knappast vet vilka kristdemokraterna är. Och detta trots att denna politiska rörelse inte bara har sin utbredning i Europa, utan också i kraft av sin ideologiska karaktär och enhet kan bli ett alternativ för de många som sedan länge söker sig bort ifrån socialismen. Det ligger ingen självklarhet i att begåvade och idealistiska unga människor vänder sig bort från socialismen bara för att med full fart kasta sig i famnen på liberalismen. En beskrivning från den franske professorn Pierre Letamedia. Han har beskrivit kristdemokraterna som ”den politiska och kulturella rörelse av kristen och demokratisk inspiration, som – oavhängigt av kyrkans institutioner, men till stor del rotfäst bland kristna människor, katoliker såväl som protestanter med ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle för ögonen med målet att främja en politik som är i överensstämmelse med det kristna budskapet”. Det är viktigt att i sammanhanget understryka att den kristdemokratiska rörelsen inte är bunden till någon kyrka, inte heller den katolska. Kristdemokraterna är en självständig politisk rörelse som orienterar sig efter kristna etiska principer för det politiska livet. Att ha som mål en politik som är i överensstämmelse med den kristna etiken och människosynen synes ju ge utrymme för mycket vida tolkningsmöjligheter, och partiernas framtoning är också ganska ofta olika. Dessa skillnader till trots, så finns det ett osynligt band. Svaret ligger i ideologin. Detta ska inte uppfattas så att kristdemokraterna har en allomfattande, dogmatiserad poltisk teori som marxismen: tvärtemot tar de avstånd från varje form av politisk absolutism. Kristdemokraterna har en rad gemensamma idéer och principer som gör det berättigat att tala om en politisk ideologi: kristdemokratin. Jag återkommer till ett försök till beskrivning av denna rörelse men jag stannar här för idag.

Kristdemokratin – en ideologi att räkna med

Jag lovade att återkomma i några blogginlägg om den kristdemokratiska idétraditionen. För det första så behöver vi ha den historiska bakgrunden klart för oss. Rörelsen fick sin egentliga start under åren direkt efter andra världskriget. Kristdemokraterna intog en ledande roll vid återuppbyggnaden av det krigshärjade Europa. Här stod de för utarbetandet av nya demokratiska författningar och lade grunden till de moderna välfärdsstater vi känner till idag. Mycket har hänt sedan dess i rörelsen. Kristdemokraterna har varit de största partierna i Europas länder och inflytande kan nämnas att att vid de första direkta valen till Europaparlamentet 1979 visade sig kristdemokraterna vara det största antalet röster (32,8 milj.), d vs fler röster än både socialdemokrater, liberala och konservativa. Ser vi på Europas utveckling där man fått säga farväl till det kalla krigets fastfrusna år och Berlinmurens sönderfall kan vi ana kristdemokratiska konturer. Ett årtal som utan tvekan utmärker sig är 1989 och kan under alla omständigheter att liknas vid revolutionsåret 1789. De första fria valen i Öst på över 40 år visade, att olika kristdemokratiska partier eller kristdemokratiskt inspirerade rörelser var de som klarade sig bäst. Såväl i det förenade Tyskland som i Polen, Ungern och dåvarande Tjeckoslovakien intog och intar de en ledande position. Förutom kristdemokraterna är en av Europas största politiska rörelser har det märkligt nog, inte många skandinaver som vet vilka de är. Det är därför av stor vikt att beskriva denna politiska rörelse. Här tror jag att såväl svenska Kristdemokraterna som våra nordiska systerpartier har ett enormt stort ansvar. Än mer anmärkningsvärt är det att nordiska samhällsforskare inte i någon nämnvärd grad kommit på att studera kristdemokraterna närmare – nu vet jag att det har finns forskare som forskat i ämnet i nyare avhandlingar men forskningsfältet står ännu relativt orört. Jag sätter punkt i denna genomgång för den här gången men kommer att återkomma i ytterligare bloggposter på detta spännande tema.

Vad innebär den kristdemokratiska människosynen?

På debattplats i tidningen Dagen förs en debatt om Kristdemokraternas positionering. Det finns emellertid ett par frågor som bör besvaras. Det ena gäller partiets hållnings punkter när det gäller personalism och subsidaritet. Personalismen innebär kortfattat att vi kristdemokrater ser varje människa som en person. Detta innebär att människan på samma gång är en gemenskapstörstande samhällsmedborgare. Samhället måste vara inrättat så att det djupaste inte förkvävs. Människan måste ha någonting att leva av, men också någonting att leva för. Detta behov kan ta sig olika uttryck, i ett sökande efter mål och mening i livet,i en personlig livsåskådning. Detta måste respekteras i det politiska arbetet. Personalismen lägger därför stor vikt vid dialog,pluralism och varje persons deltagande i samhällslivet. En av grundbulatarna i kristdemokratisk ideologi är att människan har ett starkt behov av gemenskap. I gmenskapen kompletterar vi varandra och vår ofullkomlighet kompenseras. Friheten och rätten till familjebildning och ingående i föreningar är centralt för oss kristdemokrater, men också att ha en reell ekonomisk möjlighet till detta. Därför betonar vi också att st och andra beslutande organ ska stödja den lilla gemenskapen, eftersom det är där vi menar att människan förverkligar sig själv. Subsidaritetsprincipen innebär på att beslut ska fattas på på lägsta effektiva nivå. Detta är en viktig kristdemokratisk grundprincip,bygger på att institutioner och gmenskaper finns till för deras medlemmar. Familjen finns till för sina familjemedlemmar, staten för medborgarna och EU för dess medlemsstater och dess medborgare och inte tvärtom. Att beteckna dessa som ”skrivbordsprodukter” är därför väldigt olycklig formulering. Det finns flera skäl att fördjupa sig i denna ideologi. Det finns flera skäl att fördjupa sig kring denna och jag kommer av utrymmesskäl inte få plats att nämna alla aspekter. Jag kommer därför fortsätta denna fördjupning i ett par blogginlägg.

Israel har rätt att existera

Läste precis i en intervju med SSU när dom hade tilldelats ett stipendium för att åka till Israel/Palestina. Naturligtvis är det lovvärt att man gör studieresor på plats, och jag vill egentligen bara tala om den argumentation som förs om Israel. Det gäller att vara ödmjuk i dessa frågor och jag gör inte anspråk att sitta inne på lösningen men när den argumentation som förs är missvisande finns det anledning att säga ifrån. I intervjun med Jnytt säger en utav SSU:arna - Jag har blivit stärkt i min övertygelse om att ett svenskt erkännande av Palestina var helt rätt väg att gå. Erkännandet betyder oerhört mycket för alla de som på den demokratiska vägen kämpar för fred och för ett fritt Palestina, det har vi fått bekräftat många gånger under resan.. Uttalanden är ett tydligt exempel på hur argumentationen förs. För det första, jag tror alla är överens om att Israel har rätt att existera. Därför ska de också ha rätt att få försvara sig mot självmordsbombare. Den "barriär", som till 95 procent bestående av stängsel och till 5 procent av mur, som byggts mot palestinskt territorium måste därför ses som legitim. Vi har även sett att denna barriär varit effektiv när det gäller att minska antalet självmordsbombare. Varje år skjuts tusentals kassam-raketer över gränsen mot Israel från Gaza. Det är föga förvånande ett sådant handlande så småningom leder till någon form av reaktion, exempelvis kriget i Gaza då den israeliska försvarsmakten försökte finna de terrorister som attackerat civila mål.Samtidigt är det naturligtvis mänskligt att känna sorg över alla de människor som dog på grund av kriget, och vrede över att oskyldiga dör. Det är i sin ordning att kräva utredningar av vad som hände under kriget. Det är också fullt naturligt att stilla undra varför det är så att Israel bygger sina militärbaser långt ifrån civil bebyggelse, när Hamas väljer det motsatta, att förlägga sina baser och högkvarter till skolor och sjukhus. Mot bakgrund härav är det illavarslande att regeringen så tydligt tar ställning i frågan. Det finns mer aspekter att ta upp i frågan men jag väljer att stanna här.

Nej till namnbyte på Kristdemokraterna

Somliga ropar idag på att vi Kristdemokrater ska byta namn, nu senaste genom en motion till KDU:s riksmöte. Det är naturligtvis glädjande att ungdomsförbundet vågar sticka ut huvudet i frågan, men jag ställer mig ändock kritisk till förslaget. Ett förslag jag ställer mig kritisk till av flera anledningar. Det skulle vara kostsamt att ändra på trycksaker, hemsidor och liknande. Det är den ena aspekten. Det andra, men så viktiga skälet är att partinamnet väl avspeglar den unika människosyn vi har. Vårt parti vilar på, som namnet antyder på den kristdemokratiska idétraditionen - denna tradition bygger på den humanistiska traditionen om människans värdighet och den kristna människosynen - ett namnbyte skulle bara förvilla väljarbasen men också nya "presumtiva" väljare. Tydlighet är viktigt, annars riskerar vi bli ett parti likt alla andra. Det kan också vara på sin plats att faktiskt påminna oss om vilken människosyn vi kristdemokrater har. Den hämtar främst sin näring ifrån vad som kallas de tre kullarna: Akropolis, Golgata, syftandes på antikens Grekland, Rom samt kristendomen vilka utgör grunden för den västerländska civilisationen. Dessa epokers lärdomar är i allra högsta grad relevanta för oss idag och vi har ett tungt ansvar att bevara dom och utveckla dem. Ur grekisk filosofi och romerska rätt härleds insikten om naturrätten, tanken att rätten och de moraliska värdena ligger i naturen och att dessa därför i grunden är oföränderliga, universella. Till saken hör också att den judeo-kristna etiken och människosynen är utkristalliserad genom t.ex. de tio budorden samt den gyllene regeln vilken manar människan till respekt, ansvar och solidaritet. Det är också av vikt att denna syn implementeras på rätt nivå i samhällssystemet, vi kristdemokrater brukar kalla det för subsidiaritetsprincipen. Man kan fortsätta beskriva denna människosyn men då skulle ni kanske tröttna på mig. Jag nöjer mig med att konstatera att vi kristdemokrater gör skäl för namnet.

Tidningar – viktig del i samhällsdebatten

Vi ser en mycket allvarlig situation när det gäller Sveriges tidningar. Vi ser en utveckling där tryckta nyhetsförmedlare går på knäna. Eller för att beskriva läget med orden från kultur-och demokratiminister Alice Bah Kunke: ”Medierna i stort, och lokalmedia specifikt, står vid kanten av ett stup och det kommer att få konsekvenser för hela det demokratiska samtalet.” Det är ingen överdrift att tala om en kris. Journalisten, författaren och kulturkritikern PO Tidholm skrev nyligen i Dagens Nyheter: ”Journalistik är, som det brukar sägas, samhällets samtal med sig självt, och försvinner tidningarna är det bara en part som står och skriker”. Vad är det egentligen som brukar sägas i samtalet ? Vad är det för slags nyheter vi får ?Dessa frågor är nog så dubbelbottnad. Det är förhåller sig nämligen så att nyhetsförmedlare saknar styrka. Nyheterna har också blivit svaga. I ett demokratiskt samhälle har alla medborgare rätt till information. Medierna tillgodoser folket med information om samhället och de senaste nyheterna. Oftast är det i medierna som medborgarna söker svar när det har hänt något. För att invånarna i ett samhälle ska få rätt uppfattning vad som har hänt och inte påverkas åt antingen ett positivt och negativt håll, krävs det att medierna rapporterar på ett trovärdigt sätt, enligt medieforskare är det av högsta vikt att medierna rapporterar på ett neutralt och trovärdigt sätt, högsta möjliga opartiskhet är alltså att eftersträva – detta är ett mål som många gånger inte uppnås – rapporteringen blir då tendensiös och partisk. Idag produceras och distribueras nyheter dygnet runt i en nyhetsindustri där tillgång och efterfrågan jagar varandra. Behovet av ständigt fler nyheter i ständigt fler kanaler och medier tillfredsställs av ständigt fler nyhetstillverkare. Med nyhetiseringen av medierna blir nämligen vår verklighetsbild fattigare, inte rikare menar medieforskare. Vi förstår mindre, inte mer. Ju mer av verkligheten vi ser i nyhetens form,desto mer av verkligheten förstår man. Detta understryker vikten av fördjupande media. Ju mer aspekter man belyser, desto bättre blir nyhetsrapporteringen och slutledningsförmågan hos allmänheten.

Istället för att försvagas kan Sverige dra nytta av Brexit

Tillsammans med vår näringspolitiska talesperson,tillika riksdagsledamot har jag i vår partitidning PolEtik gett vår syn på Storbritanniens utträde ur EU, Brexit. Under de närmaste åren kommer det råda stor oklarhet om EU:s karaktär och framtid huvudväg. Det säg ibland att EU:s utveckling har gått ur kriser,med ett steg tillbaka och sedan två steg framåt. De ekonomiska kriserna och ökade motsättningar har gjort att färden på senare tid blivit vinglig. En viktig anledning är kriserna till vissa Eurokrisande länder. Efter Storbritanniens resultat i folkomröstningen och därmed början till Brexit, kommer det inte bli enklare att komma överens i frågor som rör alltifrån värdegrunden för EU som samverkan med omvärlden; Turkiets roll och inte minst TTIP- handelsavtalet mellan EU och USA. Om klyftorna vidgas, och nu när Storbritanniens vägval slutligen var att lämna EU, finns risken att Sverige försvagas i EU-samarbetet, där båda länderna stått för frihandel, och gärna mindre centralstyrning inom EU-länderna - där Frankrike och många andra länder ofta visat en annan profil. Såvida inte regeringen redan nu visar intresse för lokalisering av myndigheter och andra institutioner som idag finns i London men som nu kommer att söka sig till andra huvudstäder inom EU. Då kan Brexit istället bli en vinst för Sverige, som kan visa på en offensiv näringspolitik, där forskning och även fortsatt vara ett attraktivt land att förhandla med i för EU väsentliga områden.

Arbetskraftsinvandring – viktig för Sverige

Jag ska försöka göra ett försöka ge några utgångspunkter i diskussionen om arbetskraftsinvandring som tangerar den diskussion som förts. Jag kan ha fel och det reserverar jag mig för. Men det finns ändock ett par utgångspunkter som jag vill nämna. För det första att man benämner debatten som ”tjatig” är en förenklad syn på det och faller i sin logik. Att människor har möjlighet att förflytta sig över nationsgränser är inte bara positivt för den enskilda människan, utan även för samhället i sin helhet. Efterkrigstidens välstånd grundades på stor del av att människor kom till Sverige och hjälpte oss att bygga upp landet, samtidigt som de valde varor och tjänster när vi producerade över världen. Det är när människor möts, gränser suddas ut och handel och värde skapas. Handeln är grunden till det välstånd och Sverige är inget undantag. Bevisen för att gör människor, länder och världen rikare är överväldigande. För att kunna nå en högre lägstanivå för den personliga välfärden i samtliga länder runt om på jorden behöver alla öppna upp sig mer. Men det räcker inte med att Sverige går från en av de mest stelbenta lagstiftningarna till en av världens mest liberala arbetsinvandringslagstiftningar, fler behöver också ta efter. Trots detta är det tyvärr så att många länder och organisationer ändå bestämmer sig för att sluta sig mot omvärlden istället för att öppna upp och bygga välstånd. En viktig reform som drevs förra mandatperioden var Alliansens och Miljöpartiets gemensamma utgångspunkt i arbetet med den nya arbetskraftsinvandringsreformen var, att invandring bidrar till att vitalisera såväl samhället, som arbetsmarknaden och ekonomin, genom de nya kunskaper och erfarenheter som nyanlända personer för med sig från sina hemländer. Det speglar också min utgångspunkt. När arbetsgivare söker efter arbetskraft letar dem med ljus och lykta efter de mest kvalificerade personerna i Sverige, ibland utan att lyckas. Vi kristdemokrater menar öppenhet mot omvärlden är viktigt och vi vill se fler vägar in till Sverige för den som vill komma och arbeta. Arbetskraftsinvandringen är viktig för att möta utmaningen med Sveriges och Europas åldrande befolkning. EU har infört ett så kallat ”EU Blue Card” som ger högkvalificerade personer rätt att invandra om man kan uppvisa ett anställningsbevis. Kristdemokraterna anser att personer ska kunna komma till EU och arbeta oavsett kvalifikationsgrad. Detta är ett område som vi behöver tänka till både en och två gånger utan att hamna i en alltför polariserad debatt. Det finns anledning för oss att fortsätta bevaka dessa områden.

Människovärdet före nationsvurmande

Jag ska fortsätta blogga om diskursen i migrationspolitiken. För det första,även om skyddet av flyktingar skulle vara frivilligt,är det inte frivilligt enligt de internationella lagar som Sverige är bundna vid. Men låt oss lägga lagen vid sidan och enbart betrakta det moraliska argumentet. Att man behandlar människor olika betyder inte att man betraktar människor som olika mycket värda. Så länge man kan erbjuda en förklaring till varför man behandlar människor olika, och den är acceptabel för alla som står för allas lika värde, är olika behandling moraliskt försvarbart. Men vilken anledning skulle vi kunna ge en syrisk flykting för att inte erbjuda skydd? Svensk välfärd är inte en mänsklig rättighet. Om man vill kan man inskränka invandrares ekonomiska och sociala rättigheter tills de har börjat bidra till samhället utan att kränka någons grundläggande rättigheter. Rätten till asyl är däremot en grundläggande rättighet. Om svenskars grundläggande rättigheter också hotades av flyktinginvandringen skulle de säkert förstå. Men att en av världens mest omfattande välfärdsstater får göra vissa besparingar, eller låna lite mer, eller höja skatten en aning, är inte skäl nog för att förneka syriska flyktingar grundläggande rättigheter. Det enda sättet att logiskt föra en sådan argumentation är att sätta den egna nationen före alla människors lika värde.

Problematisk diskurs i migrationspolitiken

Jag har fått anledning att återkomma i migrationsfrågan.Detta mot bakgrund av det migrationspolitiska manifest som KDU presenterat där man presenterar åtstramningar när det gäller rätten till att söka asyl. Det är en retorik som jag som kristdemokrat känner mig väldigt fjärran ifrån. Det är inte bara den frikyrkliga basen som känner sig främmande ifrån delar av retoriken. Kristdemokraternas värdegrund är själva grundpelaren i partiet. Börjar man rucka på grunden eller låter fokus hamna någon annanstans faller partiet förr eller senare. Men vi är inte där ännu, jag har förtroende för vår partiledare och resten av partiledningen. Vill inledningsvis peka på några viktiga kristdemokratiska utgångspunkten. Vi kristdemokrater vill bejaka mångfalden. Det gör vi utifrån vår människosyn och solidaritet med andra människor. är olikheter kompletterar varandra skapas en bättre helhet. Att bejaka mångfald är inte att blunda för att den också skapar konflikter. Därför måste de konflikter som uppstår hanteras med respekt för varandra och en vilja med att nå fram till samförstånd. Men också för att mångfaldens samhälle skapar dynamik och ekonomisk utveckling. Det är därför av stor vikt att våga diskutera dessa frågor utan att hamna i en polariserad debatt. När en flyktingvåg nu når Sverige och fler människor söker asyl i Sverige ställer det krav på en fungerande integration. Fler invandrare måste komma i arbete, kunna hitta en bostad och lära sig språket – bli en del av samhället. Sedan valet 2014 har integrationen seglat upp som en av de mest hett debatterade frågorna, och flera partier har lagt fram olika förslag på hur integrationen skulle fungera bättre. En del av de frågorna handlar om migration snarare än integration, eller får i alla fall direkt migrationspolitiska konsekvenser. I stället för att hantera hur människor som kommer till Sverige bäst kommer i arbete, lär sig språk och blir en del av kulturen så handlar flera förslag som lagts under integrationspolitisk täckmantel i själva verket handlar om att färre människor ska komma till Sverige, att kraven ska bli hårdare eller att det ska bli lättare att utvisa dem. Tyvärr lyckas jag konstatera att denna diskurs omkring migrationspolitiska förslag nu blivit regeringspolitik. Den proposition man röstat igenom innehåller flera punkter som är tveksamma. Tillfälliga uppehållstillstånd har ett antal tydliga nackdelar. Det skadar arbetsmarknadsetableringen genom försämrat humankapital och sämre incitament att planera långsiktigt. Det hindrar anhöriginvandring och skapar därmed oro för de flesta son flyr och skapar därmed större oro och psykisk ohälsa. Det tvingar Migrationsverket att genomföra dubbelt så många prövningar och ökar därmed kraftigt resurserna som måste läggas på myndigheten: Det är svårt att se några som helst positiva migrationseffekter. Fördelen med tillfälliga uppehållstillstånd är att de kan vara politiskt lättare att genomföra. Tillfälliga uppehållstillstånd är naturligtvis bättre än inga alls, men fördelen saknas i jämförelse med det permanenta uppehållstillstånd, som gäller i Sverige. Trots detta har man haft detta som en del i integrationspolitiken. En inte alltför vågad gissning är att partierna vägletts av kortsiktiga opinionsvindar snarare än reell vilja att förbättra integrationen. Alternativet är att de verkligen vill förbättra integrationen men saknar kunskap. Underlaget i propositionen skulle minska anhöriginvandringen. Vissa partier har själva lyft upp det som en positiv effekt, medans andra menar att det inte är syftet. Oavsett om det är medvetet eller inte har propositionen två mycket olyckliga effekter,även bortsett från att det är direkt skadligt ur ett integrationsperspektiv. För det för stryper man invandringen baklänges. Istället för att säga att de vill begränsa invandringen lade partierna från början förslag som får samma effekt utan att få det låta så. Naturligtvis är de största förlorarna alla de personer som inte får komma till Sverige utan lämnas kvar i krig, förtryck och splittrade familjer. För det andra innebär det en sammanblandning av migration och integration. Behovet av kraftiga integrationsreformer är stora. Invandrare har för låg sysselsättning, för hög arbetslöshet, för svårt att få bostad. Det finns enormt mycket som behöver göras, för att komma åt det. Men att begränsa invandringen är inte en migrationspolitisk reform. Förslagen som nu ligger till grund för en lagändring presentera som en migrationsförbättring, stärker det bara den falska uppfattningen om att migration är ett hot mot integrationen.

Varför bistånd?

I debatten om bistånd är det viktigt att förstå varför bistånd behövs – vi har varit inne på det i föregående blogginlägg men det är viktigt att ändå försöka nå detta i ytterligare ett inlägg. Det är lätt att säga att man ska hjälpa andra. I vår kultur känner de flesta intuitivt att det är rätt. Men varför då? Och gäller inte denna intuition i första hand människor som vi känner och personligen kan förhålla sig till? En kristdemokratiska människosyn har många lager. Redan i grundpåståendet att alla människor har ett unikt och okränkbart människovärde finner man motiven till att hjälpa sin nästa. Men påståendet skulle politiskt i princip kunna motivera vad som helst. Eller ingenting. Att inte kränka någon skulle ju kunna innebära att man lämnar andra i fred, oavsett vilken situation de befinner sig i. Kristdemokrater brukar dock definiera mänskliga rättigheter, inte bara i negativs rättigheter – som att människor ska vara fria från förtryck – utan också i positivs. Om du har rätt till liv, måste du också ha rätten och möjligheten att äta. Annars dör du. Om du har rätt till fri åsiktsbildning, har du också rätten och möjligheten att lära dig läsa och skrivs. Annars kan du inte leva ut din rättighet. Exempelvis. I den personalistiska människosynen ligger en oerhört stor respekt för varje enskild människa. Varje person är unik och äger i sig själv ett okränkbart människovärde. Varje människa är också till sin natur rationell och fri. Det faktum att vi alla är av mänsklig natur ger oss alla samma människovärde. Varje person har både kroppsliga, själsliga och andliga behov, och den ena delen går inte att separera från den andra. Ser man på människan med sådan ögon, går det inte att blunda för att det är något substantiellt som går förlorat varje gång som ett liv förspills i onödan eller hindras i sin utveckling. Det är inte bara en kropp som dör eller personliga egenskaper som förblir outvecklade. Världen – gemenskapen där vi befinner oss – förlorar något av värde när en människa berövas möjligheten att nå sin fulla potential – eller i värsta fall sitt liv. I att vara unik ligger att ingen människa kan ersättas – och inge människas liv upprepas. Personalismen strävar därför efter att möjliggöra för varje persons att förverkliga sig själv och sin potential. I den personalistiska människosynen ligger nyckeln till ansvaret för våra medmänniskor. När vi förverkligar oss själva - gör vi det i gemenskap med andra. Utvecklingen av vår person förutsätter relationer och interaktion med andra. Det är i mötet med andra som vi växer, eftersom vi i gemenskap med andra kan kompensera för det faktum att vi inte själva är perfekta. Mellan människor uppstår etiska band där vi har ömsesidiga rättigheter och skyldigheter. En grundläggande solidaritet. Varje människa har rätt att leva under villkor som möjliggör för henne att existera i enlighet med sin mänskliga natur. Någon annan utgångspunkt är orimlig - om man ser alla människor som lika i värde. Detta är människans naturliga rättigheter den så kallade naturrätten. Detta är grunden för den solidaritetstanke som utgör en del av kristdemokratins idéarv, den etik som bör vägleda mellanmänskliga relationer. Basen för naturrätten är rätten till liv. Det är denna rätt som all etik relaterar till. Om vi inte existerade skulle etiken så att säga vara meningslös. För att kunna bli mer av den är och ta vara på sitt liv,följer ett antal rättigheter. Att få äta sig mätt, ha tak överhuvudet, få utbilda sig, tillgodogöra sig sin utbildning och i allra möjligaste mån försörja sig själv. Å andra sidan i förhållande till andra - att erkänna andra människors naturliga rättigheter och göra vad man kan för att de ska tillgodogöras av alla. Som person är varje människa också ett subjekt och får aldrig reduceras till ett objekt. varje människa är sitt eget ändamål. I det ligger också en förväntan om att man som person ska ta ansvar och förvalta de egenskaper som man besitter. Att bli mer av den man är. Eftersom människan är både förnuftig och fri är hon också (i normalfallet) ansvarig för de val hon gör. Var och en har har ett personligt ansvar för hur världen ser ut, inte minst i det som man själv har möjlighet att genom sina val och handlingar direkt påverka. De positiva rättigheter som finns upphäver inte de negativa.Inte heller står de över dem.Även om det finns en skyldighet för samhällsgemenskapen att se till att du inte fryser ihjäl, kan denna aldrig (eller inte särksilt ofta) tvinga dig att att bära specifika kläder, eller kläder i en specifik kollektivt betsämd mängd. Din frihet består alltså i första hand i möjligheten att åtnjuta allmängiltiga värden - att leva eller inte leva utifrån de möjligheter som dina mänskliga rättigheter ger dig. Hur du använder denna frihet kan omgivningen defintivt, och politiken möjligen, ha en åsikt om. Poltiken ska dock akta sig för att styra den enskildes livsval och ska definitivt vara försiktig i att hindra dessa val. För politiken blir då frågan om människor i praktiken har möjlighet att göra sina egna livsval? I vissa fall är det uppenbart att livsvalen upphört att existera. Det gäller definitivt i akuta situationer: När bomber plötsligt faller över ditt hus. När skörden slår fel och du svälter. När en odemokratisk regim fängslar dig och plågar din familj, baser at på vad du sagt eller vilken religion du tillhör. Det gäller också i situationer som är mer långvariga. När du kommer från en fattig familj, uteslutande bestående av analfabeter, utan reella möjligheter att ge dig för ett modernt samhälle adekvat utbildning. När du drabbas av sjukdom men inte har tillgång till den vård som skulle kunna rädda ditt liv. När du lever under dikataturens förtryck och är hänvisad till snäva ramar staten definierat åt dig. För en kristdemokrat kan ett gott samhälle bara byggas i gemenskap; samhällsgemenskap. Det innebär hänsynstagande och ansvar. I det som tillsammans åstadkoms finner människor frihet att forma sina liv efter ega idéer och värderingar. Denna samhällsgemenskap kan dock aldrig fullbordas så länge någon befinner sig i armod. I byggandet av det goda samhället har den som har störst behov också rätt att göra störst anspråk på sin omgivning. Omvänt har den som har störst behov också rätt att göra störst anspråk på sin omgivning. Detta är endast ett axplock i diskussionen - jag kommer att fortsätta bevaka frågan.

Jakten på friskolorna

Regeringen går till storms mot religiösa friskolor. En argumentering som bör bemötas. För oss kristdemokrater är det ofattbart hur man kan lägga så mycket kraft och energi åt en skolform som utgör en liten del av alla elever och som de flesta som går där trivs alldeles utmärkt. För oss kristdemokrater är det viktigt att slå fast att alla skolor, även de med konfessionell inriktning, ska följa skollag och läroplan där det bland annat framgår att skolan ska förmedla värden så som tolerans, all människors lika värde och jämställdhet med mera. Det finns med stor sannolikhet, även de med konfessionell inriktning och icke konfessionella inriktning som inte följer dessa dokument. Men det får aldrig vara ett argument attt stänga alla skolor med viss inriktning. I så fall ska alla kommunala skolor också stängas och det inser alla vilka konsekvenser det skulle få. För många barn och ungdomar passar en konfessionell skola bra. Många upplever en större trygghet och gemenskap i dessa skolor än i en kommunal eller fristående skola. För många elever är det naturligt att inleda en dag med en morgonbön tillsammans med andra,att gå i en skola där svordomar inte uttalas och att inte utsättas för mobbing på grund av sin tro. Det finns många religiösa skolor som har gått rykte och som lyckats bra med att skapa en trygg studiemiljö och studieresultat Att förbjuda dessa friskolor vore mycket olyckligt. Det finns konfessionella skolor som fått sina tillstånd indragna på grund av att värdegrunden i läroplanen inte följts och det är bra att dessa har stängts. Samtidigt har Skolverket inte funnit anledning att dra in tillståndet för någon av de 25 konfessionella skolor som granskades för några år sedan och det talar sitt tydliga tecken. Vi kan nog dessutom utgå ifrån att det finns en hel del lärare på kommunala skolor som indoktrinerar elever både religiöst och politiskt men som inte får någon som helst uppmärksamhet trots att den indoktrineringen torde vara lika farlig som den som sker på en konfessionell. Indoktrinering får aldrig ske oavsett om det gäller en konfessionell skola eller ej och mot detta finns det lagar och förordningar. Låt dem som vill gå i en skola med religiös inriktning göra det utan att staten går in och förbjuder. Det finns många skolor med religiös inriktning som har ett gott rykte där elever visar upp goda skolresultat, där skolan genomsyras av trygghet och respekt för varandra och där elever och personal trivs. Det vore ytterst olyckligt att stänga dessa skolor på grund av att statsmakten fått för sig att allt som har med religion att göra är något farligt och hotfullt.

Vp - demokratiskt opålitligt och Europafientligt

I insändare i min lokaltidning går Vänsterpartiet ut och kritiserar Europasamarbetet. Det finns anledning att ifrågasätta argumentationen. Vänsterpartiet har genom hela sin historia haft helt fel i sina ställningstaganden till Europa,våra Europeiska grannar och de samhällsystem som har praktiserats. Det vore nu klädsamt om dess företrädare nu också kunde ge uttryck för om de verkligen har rätt när man fördömer det mödosamma samarbetsprojekt som på knagglig och på demokratins väg faktiskt förs framåt inom EU. Hur skall Sverige stå starkt i kampen mot extremism och för demokrati i Europa när regeringspolitiken formas i samverkan med ett parti vars äldre och yngre generation präglats av just de idéer som det demokratiska Europa lämnat bakom sig ? Hur skall en regering som bygger på samverkan med vänsterpartiet kunna värna om demokratin och frihetens ideal med full ideologiska kraft när man i verkligheten har varit på fel sida om demokratin? Vilket är budskapet till dagens unga generation när gränsen till försvar för frihetens ideal inte dras ytterligare än att man bortser från från den när man vill värna regeringsmakten ? Hur ser vänsteralliansens Europapolitik ut i en tid då Sverige behöver för en tydlig politik i det europeiska samarbetet för att få med nya stater ?

Kollektivtrafiken otroligt viktig för Jönköping som stad

Jag fick anledning att återuppta diskussionen om kollektivtrafiken i Jönköpings län. Vill inledningsvis vara tydlig med att kollektivtrafiken är ett otroligt viktigt nav för vårt län. Jag ska kort nämna några ståndpunkter som är viktiga att ha med oss. För det första så är kollektivtrafiken oerhört viktigt för vårt län - inte minst ur miljösynpunkt. För att få en fungerande kollektivtrafik krävs att vi satsar på järnväg. Det kommer och krävs förbättringar av det regionala järnvägsnätet. Det är inte minst viktigt för att stärka Jönköping som läge.En nyckelfråga blir därför satsningar på med mera för att gods som förs över järnväg till lastbilar och att tåget på allvar ska kunna konkurrera med flyget på halvlånga och långa sträckor. Det ska vara så billigt att åka kollektivt som möjligt. Samtidigt så kan jag se att de offentliga verksamheterna också måste gå runt rent ekonomiskt. När det gäller kollektivtrafiken går en del av biljettintäkterna till b la underhåll av bussar och tåg. En del av biljettintäkterna går också åter in i verksamheten. Därför kan jag anse att avgifter för kollektivtrafiken är motiverad. I alla politiska förslag bör man väga samman alla fakta till en bra slutsats. Därför tror jag inte att helt nolltaxa kollektivtrafiken är möjlig. Att Jönköping nu kommer ansöka om en snabbfil för bussar välkomnar jag, även om beslutsprocessen kunde vara tydligare. Det finns en rad utmaningar här och jag tänker bara nämna några. Slottsbron i Jönköping måste vi göra något åt.I en stad som Jönköping, som växer, behöver vi alltid diskutera vad fler invånare betyder kommunikationsmässigt.Beslutet i kommunstyrelsen innebär att Jönköping nu ansöker om ett statsbidrag för att göra linje ett till en snabbfil för bussar. Beskedet om Jönköping får del av det kommer när Trafikverket ger besked. Det finns flera aspekter att diskutera inom detta viktiga område och jag kommer fortsätta att bevaka och blogga om det.

Integrationspolitiken ur några perspektiv

Jag kommer nu att fortsätta att blogga om integrationspolitiken. Jag gör inte anspråk på att kunna greppa hela frågan och om någon känner sig personligt träffad, tveka då inte att kontakta mig. Låt mig inledningsvis vara tydlig med att migration är en mycket positiv företeelse.Människans rörlighet över gränser och mångfald är positivt, ur en lång rad perspektiv. Det ökar friheten och rörelseutrymmet, ger ekonomiska vinster, höjer levnadsstandarden och bekämpar fattigdom och ger dessutom skydd till människor som riskerar död och förföljelse. De allra flesta utrikes födda bidrar till svensk ekonomi genom sitt arbete, som anställd eller som företagare. 640 000 personer som är födda i ett annat land går varje vecka till sitt arbete.Nästan var sjätte person som jobbar i Sverige. Invandrare står bakom vart sjätte nystartat företag. Samtidigt har Sverige problem när det gäller invandrares ställning på arbetsmarknaden.Under de senaste decennierna har invandringen till Sverige förändrats.Fram till början av 1970-talet hade Sverige främst arbetskraftsinvandring.Numera är det flyktingar och deras anhöriga som dominerar, även om det nyligen åter har öppnats upp för arbetskraftsinvandring. Dessutom har sändarländerna bytts ut, från främst inomeuropeiska till främst utomeuropeiska sådana. I såväl statistiken som debatten tenderar vi att behandla kollektivet ”invandrare” eller ”utrikes födda” som en homogen grupp. Det är en felaktig bild. I gruppen utrikes födda finns såväl högutbildade personer från rika, demokratiska länder som lågutbildade personer från fattiga, odemokratiska länder. De har inte samma problem på arbetsmarknaden. Vi ska också komma ihåg att det inte är samma invandrare som är arbetslösa hela tiden. Som vi ska se senare suddas det mesta av skillnaden mellan inrikes och utrikes föddas sysselsättning ut med tiden. Den negativa arbetsmarknadsstatistiken förklaras i stället primärt av att gruppen invandrare fylls på och att för få nyanlända arbetar. Dessutom är etableringstiden för lång. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är 7 år. Här har vi en enorm utmaning och vi behöver ta till oss denna utmaning. Det är något som inte fungerar. Det blir tydligt inte minst i en internationell jämförelse.Sverige är sämst av de rika länderna på integration på arbetsmarknaden. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikes födda är större i Sverige än i andra OECD-länder. I Sverige har utrikes födda 82 procent av de inrikes föddas sysselsättningsnivå. Det är lägst siffra bland alla länder för vilka data finns tillgängligt. Minst två saker är värda att notera. För det första De länder som efter Sverige lyckas sämst med integrationen på arbetsmarknaden tenderar att vara sådana som liknar Sverige politiskt, kulturellt och institutionellt, som Danmark, Finland och Nederländerna. Ett sätt att illustrera problemet är att titta på en annan grupp i samhället som har lägre sysselsättningsgrad än infödda med omfattande arbetslivserfarenhet, nämligen ungdomar. För precis som utrikes födda har ungdomar lägre sysselsättningsgrad än äldre. Bland inrikes födda i åldern 25–54 år – ”etniska svenskar mitt i livet” med statsministerns ord – är arbetslösheten så låg som 3,8 procent, mot 23,7 procent bland ungdomar och 15,9 procent bland utrikes födda.Intressanta noteringar som är värd att ha med i debatten.

Nej till gemensam valplattform

Med jämna mellanrum kommer debatten om ett enda Alliansparti. Nu inleder man samarbete att gå till val på. Det finns skäl att tacka nej till detta och det passar då bra att lägga ut en artikel som jag skrev när diskussionen var aktuell. Väljarna måste kunna välja på mer än det till synes bara på ytan viktiga. Det finns tunga skäl att säga nej till både en gemensam partibildning och en heltäckande valplattform för Alliansen. Att man däremot nu initierat arbetsgrupper inom viktiga områden, har gjorts även inför valen 2006 och 2010. Det finns många goda förslag som lagts och kommer att läggas. Men, mer tydlighet och det behöver bli mer utrymme att faktiskt lägga nya förslag som förklarar varför man just ska lägga sin röst på det partiet. Av skäl som jag redan tidigt initierat finns det anledning för oss att säga nej tack. Problemet för Sveriges väljare idag, är inte att varje parti är övertydligt med sin människosyn och etiska grund för sin politik. Man är inte övertydlig med särskilda frågor för sina partier överhuvudtaget, förutom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, som i övrigt har mycket lite gemensamt. SD har tydligt framfört att det mesta är invandrarnas fel, oavsett politiskt ämnesområde. Hur deras människosyn ser ut, är det väl få som tvivlar på. Medan KD inte bara talar om alla människors lika värde utan också människans absoluta och okränkbara värde. Vilket annat parti än KD tar så tydligt avstånd från nyttoetik och värdenihilism? ilket annat parti vågar deklarera så tydligt att den kristna etiken är ledstjärnan, samtidigt som vi erkänner allas vår ofullkomlighet att leva upp till idealen? Och handen på hjärtat, kan våra samarbetspartier verkligen tydligt säga vilken ideologisk grund man längre står på, när de flesta partier rört sig mot mitten på höger-vänsterskalan? Kristdemokraternas ideolog Ingvar Svensson har många gånger sagt att ”Kristdemokraterna har en uppgift att fylla i det politiska arbetet och den uppgiften är inte att bli ytterligare ett parti på höger-vänsterskalan. Man kan formulera den värdeorienterade kristdemokratiska visionen på olika sätt. Ett är följande: vi kristdemokrater besjälas av idén att det goda samhället uppnås om människorna i ett samhälle omfattar och försöker arbeta utifrån en verklighetstrogen och hållbar människosyn. Uppgiften är alltså att omvandla det etiskt önskvärda till det politiskt möjliga så långt möjligt. Det arbetet behöver inte kompliceras utifrån en meningslös skaldebatt.” För om förslagen blir verklighet vart skulle det partiet i så fall hamna på den vanliga parti-skalan höger/vänster? När det andra problemet i dagens politiska landskap är Moderaterna som debatterar Socialdemokraternas frågor och tvärtom. Den massmediala dramaturgin hävdas kräva två motpoler, inte fler. Det bidrar till att det inte alltid är lätt för de andra partierna att hävda sig, speciellt inte för de partier som kämpar med sviktande opinionsmätningar. Då försvinner viktiga skillnader och även grundläggande motiv, och debatten riskerar bli ytlig och förenklad. Därmed är inte sagt att man inte kan enas i ett regeringsarbete, som bevisligen fungerat i snart sju år. Det finns många goda resultat att se tillbaka på sedan maktskiftet. Till valet 2014 behövs dock mer utrymme för varje Alliansparti att lägga förslag som förklarar för väljarna varför man just ska lägga sin röst på det partiet – och att Alliansen blir som bäst när alla fyra partier är någorlunda jämlika istället för ett stort parti och tre små. Jag är övertygad om att kristdemokratin behövs för att ta upp och bevaka frågor kring människovärdet, och varje människas grundläggande behov av små och nära gemenskaper. Det är rent av så att demokratins innersta kärna utgår från principen om just det unika och lika människovärdet. Om inte, hur ska annars minoriteter kunna skyddas? Hur ska de som inte har stora intressegrupper omkring sig kunna göra sina röster hörda? Kristdemokraterna är det parti som påvisar att politikens och rättssamhällets grund är ömtåligt utan en hållbar etik och värdegrund. Det är utifrån denna övertygelse som vi tror att kristdemokratin fortsätter vara unik i svensk politik och behövs i samhällsdebatten.

Sänk trösklarna till arbetsmarknaden

I detta inlägg ska jag försöka nå migrationsfrågorna, eller snarare försöka rikta in kompassen i denna fråga. Om någon känner sig träffad eller om jag far med osanning. Tveka då inte att kontakta mig. För det första ska vi konstatera att såväl statistiken som debatten tenderar vi att behandla ”invandrare” eller ”utrikesfödda” som en homogen grupp. Det är en felaktig bild. I gruppen utrikes födda finns såväl högutbildade personer från demokratiska länder som fattiga, odemokratiska länder. De har inte samma problem på arbetsmarknaden av naturliga skäl. För det första så ska vi ha i åtanke att det inte är samma invandrare som är arbetslösa hela tiden. Skillnaderna suddas ut med tiden. Den negativa arbetsmarknadsstatistiken brukar istället förklaras med att gruppen invandrare fylls på och för att för få invandrare arbetar. Etableringstiden är på tok för lång. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är 7 år. Detta är inte något som fungerar. Det blir extra tydligt i en internationell jämförelse. I Sverige ligger 82 procent av de inrikes födda sysselsättningsnivå. Noteras bör göras kring att för det första de länder som efter Sverige lyckas med integrationen på arbetsmarknaden tenderar attt var asådan som påminner om Sverige politiskt, kulturellt och institutionellt, som Danmark, Finland och Nederländerna. För det andra är sysselsättningsgraden bland utrikesfödda inrikes födda. En intressant notering i sammanhanget. En viktig reservation är att jämförelsen inte behöver vara rättvisa för att de utrikes födda inte nödvändigtvis har samma förutsättningar. Jag landar ändock på att faktan är viktig att ha med sig. För att illustrera vad det är jag menar är det nödvändigt med en målgruppsindelning. Precis som utrikes födda har denna grupp lägre sysselsättningsgrad än infödda. Precis som utrikesfödda har ungdomar lägre sysselsättningsgrad än äldre. Detta är ett klassiskt exempel på det som den svensk nationalekonomiska nestorn, socialdemokraten Assar Lindbeck, har kallat insider-outsider problematik när de som är inne på arbetsmarknadens genom att barriärerna för dessa grupper blir för långa. Min fråga blir naturligtvis hur LO ställer sig till detta faktum ? I långtidsutredningen konstaterar nationalekonomen Stefan Eriksson ”Om lönerna fullt ut kan anpassas till varje persons produktivitet kan relativt få okvalificerade jobb, vars lön avspeglar den lägre produktiviteten. Därefter kan hon/han i takt med att humankapitalet växer genom att språkkunskaperna och/eller yrkeskunnandet förbättras, successivt få alltmer kvalificerade jobb och lönen stiger därmed över tiden. Ofta finns det dessutom en lägsta möjlighetliga lön, vilket kan understiga vissa personers produktivitet. Det kan medföra att dessa personer inte betraktas som anställningsbara av företagen och därmed fastnar i arbetslöshet. En annan docent i nationalekonomi Andreas Bergh, uttrycker det såhär: ”Den krassa ekonomiska analysen av Sveriges sysselsättningsproblem är att en stor del av Sveriges vuxna befolkning inte är lönsam när alla skatter har räknats in.” Vad menas egentligen med detta resonemang ? En anställning blir av när arbetsgivaren har anledning att förvänta sig att den drar in mer till företaget än hon kostar. Annars blir hon en förlustaffär för arbetsgivaren. Alla anställningar i näringslivet utgår dessutom ifrån idén att människor ska var lönsamma, att personalen ska producera ett högre värde än samma arbetstagare på samma jobb. Är det detta läge regeringen utgår ifrån i sin politik.

Efterlyses: En fungerande integration

Jag kommer fortsätta att blogga om asylpolitiken. Detta främst med bakgrund av konflikterna i världen men det är också angeläget att förtydliga kristdemokraternas människosyn. Nu behövs denna tradition mer än någonsin. Det första jag vill nämna är migration är en mycket positiv företeelse. Människans rörlighet och mångfald är positivt ur en lång rad perspektiv. Det ökar friheten och rörelseutrymmet, ger ekonomiska vinster och bekämpar fattigdom och ger dessutom skydd till människor som riskerar död och förföljelse. När vi diskuterar invandringens kostnader, som på kort sikt är höga och på lång sikt jämnar ut sig så är det viktigt att fastslå att det inte är samma invandrare som är arbetslösa hela tiden. Skillnaden suddas ut mellan utrikes och inrikes föddas sysselsättning ut med tiden. Den negativa arbetsmarknadsstatistiken kan bäst förklaras av att invandrare fylls på och att för få nyanlända arbetar. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är 7 år. Detta pekar på att det är viktigt att effektivisera hanteringen av ärendena. Men det får inte ske på bekostnad av asylrätten som vis ska se längre fram i detta inlägg. Den springande punkten är att det är något som inte fungerar. Det blir extra tydligt i en internationell jämförelse. Sverige är sämst bland de rika länderna på integration och utrikesfödda är i större i Sverige än övriga OECD länder. Det är i sammanhanget viktigt att fastslå de länder som Sverige ofta lyckas sämst med tenderar att vara sådan som liknar Sverige politiskt, kulturellt och institutionellt. Exempel på dess länder är Danmark, Finland och Nederländerna. Värt att notera i sammanhanget är också bland tio av dessa OECD länder är sysselsättningsgraden bland utrikesfödda än bland inrikes födda. Dessa siffror behöver inte vara rättvisa och alla har inte samma förutsättningar. Men jag tycker ändock att siffrorna sätter lite perspektiv.

Flyktingpolitikens logik faller

Jag kommer nu att fortsätta på ämnet migration och integrationspolitik. Vi behöver förtydliga synen på människovärdet i en kristdemokratisk kontext. Jag kommer därför inledningsvis översiktligt åskådliggöra debatten ur en kristdemokratisk kontext. För det första, vill vi kristdemokrater bejaka mångfalden. Detta gör vi utifrån vår människosyn och solidaritet med andra människor. När olikheter kompletterar varandra skapas en bättre helheten. Att bejaka mångfald är inte detsamma att blunda för att det också orsakar konflikter. Därför måste de konflikter som uppstår hanteras med respekt för varandra och en vilja till samförstånd. Men också för att mångfaldens samhälle skapar dynamik och utveckling. Det är av stor vikt att våga diskutera dessa frågor utan att hamna i en alltför polariserad debatt. Det handlar om att jobba för en generös, human och rättssäker migrationspolitik. Dessa grundläggande värderingar hämtar vi i den kristna och västerländska humanism som format vårt samhälle. Vi vill värna flyktingkonventionen och rätten till asyl. Vi anser att alla som söker sig över den svenska gränsen har rätt att få sitt skyddsbehov i en rättssäker process. Denna grundhållning är väl förankrad i det kristdemokratiska tankegodset. Det är förstås därför väldigt bra att vi kristdemokrater diskuterar dessa frågor i olika tappning. Jag ser fram emot att delta i denna diskussion med detta som utgångspunkt. Jag ska också fortsätta syna de argument som finns i debatten. Låt mig inledningsvis nämna några axplock i denna diskussion. I november 2012 sade Fredrik Reinfeldt i ett tal på Stockholms universitet "Effekten av SD var att vi fick en politik i annan riktning.".Några år framåt tolkas denna i ett helt annat debattklimat att Reinfeldt drev en extrem flyktingpolitik för att straffa Sverigedemokraterna väljare. Politik handlar om riktning. Ska skatterna höjas eller sänkas? Ska staten bli större eller mindre ? Ska det lättare eller svårare att invandra? Man hör nästan aldrig någon borgerlig debattör skriva att vi eftersom inte kan avskaffa alla skatter handlar diskussionen en avvägning att alla skatter ska sänkas utan överväger om hur höga skatterna, och att man lika väl kan acceptera Vänsterpartiets skatteförslag - på liknande sätt argumenterar man och skapar en sluttande logik. Jag vill förtydliga att en begränsad invandring är helt nödvändig och någonstans bör man dra en gräns men det får inte ske på bekostnad av en begränsad asylrätt och en ny migrationspolitik som tenderar gå i motsatt riktning. Slutligen, det hävdas att MUF, LUF och CUF som förespråkar fri invandring driver en extrem vänsterlinje. Ingenting kunde vara mer felaktigt.Varken Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet eller dess ungdomsförbund är för invandring. De är rädda om jobben - klassisk vänsterprotektionism. På detta manér fortsätter diskussionen nästan dagligen i media - en logisk kullerbytta. Vill avsluta med ett citat från den socialistiske senatorn Bernie Sanders från Vermont som gjorde detta tydligt när han säger till tidningen VOX "högerfolk borde älska öppna gränser" och varnade för låglönekonkurrens. I vänsterns värld är ekonomin ett nollsummespel där den enes död är den andres bröd.

Migrationspolitiken utmanar oss

Jag ska fortsätta att blogga om migrationspolitiken som jag tidigare gjort. Efter migrationsöverenskommelsen som slöts med Miljöpartiet efter Sverigedemokraternas inträde 2010 medförde en liberalisering av invandringspolitiken: villkoren för att stanna om omständigheterna var ömmande lättades upp. Samtidigt hade Alliansen precis överfört försörjningskrav för vissa anhöriginvandrare. Efter lagändringen om särskilt ömmande omständigheter ökade antalet barn som fick uppehållstillstånd med denna grund enligt Migrationsverkets statistik. Då vet vi att inte hur många som aldrig ansökte om uppehållstillstånd för att de inte uppfyllde försörjningskravet. Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet har sedan dess aviserat små förändringar i integrationspolitiken – bland annat vill mitt eget parti sänka etableringsersättningen och M vill sänka kostnaderna för ensamkommande barn. Men framför allt har de aviserat en ny invandringspolitik som ska minska invandringen genom tillfälliga uppehållstillstånd och ökade krav för anhöriginvandring. Invandringspolitik handlar om vilka som får stanna. Integrationspolitik handlar om hur de som fått uppehållstillstånd får och hårdare krav i samhället och få jobb. De tre partierna vill inte låtsas om att deras migrationspolitik sänker invandringen,utan istället att förslagen handlar mer om integrationspolitik – vilket inte stämmer. Tyvärr har utvecklingen gått åt motsatt håll. Jag kommer fortsätta att blogga på ämnet, men nu tänker jag fira påsk.

Människovärdet före partipolitik

Jag ska fortsätta att blogga lite om invandringens kostnader – jag gör inte anspråk på att diskutera hela frågan – men det finns ändock intressanta slutsatser som den OECD-rapport jag tidigare bloggat om. Rapportens huvudsakliga slutsatser är för det första att invandrares direkta bidrag till statskassan i allmänhet är positiv. Det stora undantaget är Tyskland, där många utrikesfödda som kom från Turkiet som gästarbetare på 1960-talet och från det forna Sovjetunionen under 1990-talet. För det andra visar rapporten att i de flesta länder har invandrare ett sämre netto i förhållande till offentliga än infödda. Detta drivs av invandrarnas lägre skatteinbetalningar och sociala avgifter och inte genom högre beroende av socialbidrag. Eftersom arbetslösa invandrare får a-kassa än infödda får a-kassa mer sällan än infödda arbetslösa är de mer benägna att hamna bland socialbidragstagare än infödda men Hushåll med lågutbildade invandrare bidrar i högre utsträckning till statsfinanserna än jämförbara infödda hushåll i nästan alla OECD-länder. För det tredje är sysselsättningen faktorn för migranters nettobidrag, särskilt i länder med generösa välfärdsstater. Att invandrares sysselsättningsgrad till nivån av infödda skulle innebära skattemässiga vinster i många europeiska OECD-länder, i synnerhet i Belgien, Frankrike och Sverige där detta skulle ha en budgeteffekt på mer än 0,5 procent av BNP. För det fjärde pekar på effekt på statsfinanserna av att förändra invandrares sysselsättningsgrad till samma nivå som infödda. Andra slutsatser som rapporten pekar på är att invandrarna 2006 , samtliga förstagångsinvandrare och anhöriginvandrare, ålder och kön. Dessa insatser bör vägas i den migrationspolitiska debatten. Vi står nu inför stora utmaningar på detta område och jag kan vara kritisk mot borgerliga debattörer snabba omsvängning för en mer restriktiv flyktingpolitik som har en mängd sakfel och argumenterar florera och fått eget liv – som dessvärre nu blivit regeringspolitik. Människovärdet och rätten till liv måste gå före och här är Kristdemokraterna en viktig röst.

Vad säger forskningen om invandringens påverkan på ekonomin ?

Ett vanligt sätt att resonera kring invandringen är att den ses tärande ekonomiskt. Det finns ny kunskap i detta område och jag tänkte skrapa lite på ytan i denna debatt. Min förhoppning är att dessa aspekter ska bidra i debatten i frågan som ofta är polariserad. För det första kan vi konstatera att lönsamhet inte är det främsta argumentet för invandring. Att ge människor på flykt en fristad och möjlighet att söka lyckan på annan ort väger tyngre. Det är också svårt att beräkna de dynamiska effekter som invandringen medför då invandrare kommer med speciella kompetenser och entreprenöriella idéer. Faktum är att många av Sverige främsta företag är startade av invandrare. Det finns dock en tydlig uppfattning av den ekonomiska påverka och acceptans för migration - det är därför viktigt att också se vad forskningen säger om effekterna. Vi fick för ett par år sedan ny kunskap om invandringens påverkan på statsfinanserna. OECD:s rapport International Migration Outlook 2013 tittar på ekonomisk påverkan (exklusive dynamiska effekter) av invandrare i 27 rika länder, inklusive Sverige, och kommer fram till att invandringen antingen har en positiv eller mycket liten negativ inverkan på de svenska offentliga finanserna. Under 2013 publicerade OECD rapporten ”International Migration Outlook 2013” som tittar på ekonomisk påverkan av invandrare (definierat som utrikes födda) i 27 rika länder. Rapportens slutsatser visar att invandrare generellt har en positiv eller mycket liten negativ inverkan på ländernas statsfinanser. Jag kan bara ta några axplock i denna diskussion. För det första Invandringen ökar i OECD-länderna, men ligger fortfarande långt under nivåerna före krisen. För det andra så ser vi att antalet internationella studenter ökar ständigt och översteg 2,6 miljoner under 2010.För det tredje under den tid som rapporten behandlar (2011) ökade antalet asylsökande till OECD-länderna med mer än en femtedel. De främsta destinationerna för asylsökande är USA,Frankrike och Tyskland.Ökningen berodde då på den arabiska vården. Jag tar upp detta exempel därför att rapporten tar upp det - nu står vi inför utmaningar där än mer visar på vikten av att människor som kommer hit, undan krig, förföljelse och tortyr. Än mer kommer vikten av att vi värnar asylrätten, med människovärdet i centrum, det är viktigt att ha med sig. Vi kan också se att migranternas ställning på arbetsmarknaden har försämrats de senaste åren. I genomsnitt har arbetslösheten bland de utrikesfödda ökat med fem procentenheter mellan 2008 och 2012, jämfört med 3 procentenheter för de infödda. I genomsnitt är var åttonde OECD-invånare född utomlands. Denna bakgrund är mest till för en bakgrund och trender när det gäller migrationen. Flera aspekter hur vi kan utveckla vår politik inom dessa områden är en viktig utmaning. Hur förhåller det sig då med kostnader ?. Jag kommer bara översiktligt diskutera dessa aspekter i detta inlägg. Beroende på vilka antaganden som görs och vilken metod som används varierar uppskattningar av de budgetmässiga och jag är ingen ekonom men kan ändock se samband. I de flesta länder, tenderar påverkan att vara mycket små, i termer av BNP och ligger i genomsnitt kring noll. Effekterna är vare sig positiva eller negativa, överstiger sällan 0,5 procent under ett givet år. Intressanta noteringar som jag hoppas ni tar er tid att läsa. Jag kommer ägna några blogginlägg åt denna mycket viktiga diskussion.

Integrationen behöver förbättras

Jag ska fortsätta diskussionen kring integration. Som jag inledningsvis konstaterat är migration ett mycket positiv företeelse. Människans rörlighet över gränser och mångfald är positivt ur en lång rad perspektiv. Det ökar friheten och rörelseutrymmet och bekämpar fattigdom och ger dessutom skydd till människor som riskerar död och förföljelse. De allra flesta utrikes födda bidrar till svenska ekonomi genom sitt arbete, som anställd eller som företagare. 64 000 personer som är födda i ett annat land går varje vecka till sitt arbete. Nästan var sjätte person som jobbar i Sverige är född utomlands. Invandrare står bakom vart sjätte nystartat företag. Samtidigt har Sverige problem när det gäller invandrares ställning på arbetsmarknaden. Under de senaste decennierna har invandringen till Sverige förändrats. Fram till början av 1970-talet hade Sverige främst arbetskraftsinvandring. Numera är det flyktingar och deras anhöriga som dominerar, även om det åter har öppnats upp för arbetskraftsinvandring. Dessutom har sändarländerna bytts ut, från främst utomeuropeiska sådana. Under samma period har Sverige problem när det gäller sysselsättningen hos invandrare. Under förra epoken av arbetskraftsinvandring – under efterkrigstiden i början av 1970-talet – hade utrikesfödda en högre sysselsättningsgrad Nu är det alltså tvärt om. I såväl statistiken tenderar vi att behandla kollektivet ”invandrare” eller ”utrikesfödda” som en homogen grupp. Det är en felaktig bild. I gruppen utrikes födda finns såväl högutbildade från rika, demokratiska länder som lågutbildade från fattiga, odemokratiska länder. De har inte samma problem på arbetsmarknaden. Vi ska också komma ihåg att det inte är samma invandrare som är arbetslösa hela tiden. Det mest av skillnaden suddas ut med tiden. Den negativa arbetsmarknadsstatistiken förklaras i stället primärt av att gruppen invandrare fylls på och för få nyanlända arbetar. Dessutom är etablerings för lång. Mediantiden från uppehållstillstånd till arbete är 7 år. Det är något som inte fungerar. Det bli tydligt i en internationell jämförelse. Sverige är sämst på integration på arbetsmarknaden. Skillnaden i sysselsättningsgrad mellan inrikes och utrikesfödda är större i Sverige än andra OECD länder. Vi kan endast skrapa på ytan i denna debatt. Min förhoppning är att dessa rader ska bidra till en konstruktiv debatt.

En arbetsmarknad för alla

I några blogginlägg har jag berört migration. Jag kommer ägna ett par blogginlägg åt detta mycket viktiga område.Migration har genom historien varit viktigt för ökat välstånd och säkerhet. Idag fortsätter det vara en kraft som bekämpar fattigdom, räddar oskyldiga liv ur konflikter och katastrofer. Människans frihet att söka sig dit hon tror sig kunna skapa ett bättre liv för sig och sin familj borde vara ett självklart mål för alla. Öppnare gränser är inte enbart humanistiskt riktigt, utan också ekonomiskt förmånligt. Det är absurt att bara associera invandring med utanförskap och fattigdom när migration varit en nyckel till ökat välstånd. En stor del av den svenska ekonomin är beroende av människor vill flytta hit, arbeta och start företag. Migration kan lindra demografiska utmaningar och fattigdom och tillföra arbetskraft och nya idéer samt öka handelskontakter och dynamik.

Hur kan fler inkluderas ?

Jag har ett par tankar som jag tänkte publicera här. Det finns flera aspekter, som jag av utrymmesskäl inte diskuterar i detta inlägg men jag hoppas på en diskussion i frågan ändå. Fler människor som söker asyl i Sverige ställer krav på en fungerande integration. Fler invandrare måste komma i arbete, kunna hitta en bostad och lära sig språket – bli en del av samhället. Sedan valet 2014 har integrationen seglat upp som en av de mest hett debatterade frågorna, och flera partier har lagt fram olika förslag på hur integrationen skulle fungera bättre. En del av de frågorna handlar om migration snarare än integration, eller får i alla fall direkt migrationspolitiska konsekvenser. I stället för att hantera hur människor som kommer till Sverige bäst kommer i arbete, lär sig språk och blir en del av kulturen så handlar flera förslag som lagts under integrationspolitisk täckmantel i själva verket handlar om att färre människor ska komma till Sverige, att kraven ska bli hårdare eller att det ska bli lättare att utvisa dem. Göran Hägglund skrev i december 2014 på DN debatt om hur integrationen kan förbättras, bland annat genom tillfälliga uppehållstillstånd och snabbare behandling av asyl ifrån ”säkra” länder. Folkpartiets partiledare Jan Björklund lade tillsammans med tre andra förslag i samma tidning om att införa försörjningskrav för anhöriginvandring och tillfälliga uppehållstillstånd. Alla dessa förslag innebär förändrade regelverk för vilka som får komma till Sverige,under vilka förutsättningar och hur länge de får får stanna. Det är alltså migrationspolitik och inte integrationspolitik. Alla förslag innebär också skärpningar av kraven, och skulle leda – åtminstone på marginalen – till minskad invandring. Att minska migrationen för att lösa integrationspolitiska problem är aldrig en bra idé. Om asylrätten urholkas innebär det att människor tvingas leva kvar i kriget Syrien. Det är inte en proportionerlig respons på arbetslöshet bland invandrare. Innan man föreslår minskad invandring för att lösa integrationsproblem bör man dessutom ha i åtanke att migration är det överlägset bästa sättet att minska den globala fattigdomen. Vårt fokus bör vara kring vad tillfälliga uppehållstillstånd får för effekter på integrationen. Vi behöver fokusera på mindre om migration, hur många som får komma hit och hur länge de får stanna, och istället mer om hur fler kan bli en del av samhället.