En borgerlig regering måste ta sig an fastighetsskatten

Foto:Andreas Hillergren,Aftonbladet

Kristdemokraterna är det enda parti som lagt fram ett konkret förslag på hur man skulle kunna göra något åt den orimliga fastighetsskatten.

Kristdemokraterna vill ersätta skatten med en kommunal avgift på max 28 000 kronor om och höjd reavinstskatt.

Fastighetssaktten, som staten tar ut,är en omoralisk och orimlig skatt då människor tvingas betala trots att de inte har några inkomster av huset. Inga reda pengar att ta av flyter in från ägandet,så att säga. Om värdet på huset stiger tvingas människor med små inkomster bort från sina hus.

Utöver förmögenhetsskatten är skatten på hus den enda skatt som tas ut på något man äger. Det är viktigt att de övriga allianspartierna snarast tar till sig kristdemokraternas förslag om att slopa fastighetsskatten inför valet 2006.

Att slopa fastighetsskatten är en mycket mänsklig och realpolitisk fråga där de borgerliga partierna kan vinna sympatier. Men det är hög tid att alliansen sätter ned foten och visar på ett alternativ;finansminister Pär Nuder fösöker desarmera alliansens möjlighet att profilera sig i frågan genom ett tillintet förpliktigande valfläsksutspel om att han efter en socialdemokratisk seger kan tänka sig att sänka nämnda skatt.
Också förmögenhetsskatten vill kristdemokraterna avveckla för att få den så småningom avskaffad.

Elisabeth Öhman är vice förbundsdirektör i Villaägarnas riksförbund och hon har gjort en informativ beräkning när det gäller skatt och lån på hus. Här följer den:

Den som är skatt är inte fri har statsministern sagt. Ändå har vi ett skattesystem som gör det mer lönsamt att ha lån än att betala tillbaka sin skulder. I dag kan med huset som säkerhet låna 3,0 procents ränta. Om man tar hänsyn till inflationen,cirka 1,0 procent, blir den verkliga kostnaden 1,1 procent. Det ska jämföras med förmögenhetsskatten på 1,5 procent.

Denna absurda situation kan illistreras med följande exempel: En ensamstående mor har ett hus taxerat till 2,0 miljoner kronor som är belånat med 500 000 kronor. Om huset är personens enda tillgång utgår ingen förmögnehetsskatt eftersom fribeloppet för en ensamstående är en halv miljon.

Med 3 procents ränta kostar lånet 10 500 kronor om året efter skatteavdrag. En procents inflation urholkar skuldens värde med 5000 kronor om året. Den verkliga lånekostnaden är alltså 5500 kronor.

Om husets ägare vore skuldfri skulle han istället tvingas betala förnmögenhetsskatt på den del av taxeringsvärdet som överstiger 1,5 miljoner, det vill säga 500 000 kronor. Förmögenhetsskatten uppgår till 7500 kronor vilket är 2000 kronor mer än den verkliga kostnaden för ett lån på motsvarande belopp.'

För villa-och fritidsägare som tvingas betala förmögenhetsskatt finns det i dag inga ekonomiska incitament att amortera lån för att bli skuldfri. Detta borde självklart vara ett argument för att omedelbart slopa förmögenhetsskatten på boendet.