Du har miljoner syskon

Välfärd. Det är få ord som är lika viktiga. Och samtidigt få ord som är mer nationalistiska, och exkluderande eller fungerar mer konserverande. För det handlar nästan alltid om vår egen välfärd och våra egna fina system. Sällan talar man i välfärdsdiskussionen om hur människor utanför Sveriges gränser ska få det bättre genom våra beslut. De som finns utanför behandlas snarare som ett hot mot vår välfärd. Trots att vi lever i en alltmer globaliserad värld, så är det uppenbart att vårt kraftfullt omhuldande välfärdsbegrepp alltjämt är bundet till nationalstatens snäva ram. Begreppet förstärker ofta det ”vi och dom”-tänkande som vi odlat – och som behöver brytas för att släppa fram rättvisan. Rätten till liv är den fundamentala rättigheten. Det handlar naturligtvis om rätten att inte dödas, men inte bara. Rätten till liv och överlevnad handlar också om möjligheten att leva ett värdigt liv. Att se till att alla har denna möjlighet är allas vår uppgift. Och det är det inte vår moraliska skyldighet, vi som är lyckligt lottade och oförtjänt fötts in i en situation med välstånd och respekt för mänskliga rättigheter, att säkerställa att också andra får möjlighet till detta? Ökar inte den moraliska ansvaret för att bistå med hjälp för att upprätthålla mänskliga rättigheter med våra större resurser? Svaret är ja på båda frågorna. Begreppet syskonskap kan hjälpa oss att förstå ett slitet men viktigt, ord - solidaritet. Syskonskapsprincipen innebär att vi bör betrakta alla medmänniskor som våra syskon i någon mening. På samma sätt som vi inte kan avsäga oss vårt syskonskap med våra biologiska syskon, kan vi inte avsäga oss ansvaret för våra medmänniskor,oavsett geografiskt eller kulturellt avstånd. Vi kan därför inte vila innan alla kan leva fria från krig, förtryck och svält. Om denna tanke skulle lyckas få fäste i den svenska politiken skulle det naturligtvis innebära en revolution - inte minst för hur vi tänker kring välfärd. Men idag är det uppenbart att det går en moralisk spärrlinje vid nationsgränsen. Inom nationen betraktas det som självklart att försöka garantera ett visst mått av välfärd till alla medborgare. Utanför Sverige går det bra att genom biståndsneddragningar medverka till nedskärningar i sjukvård och skolor som kanske ännu inte ens existerar. Visst,det är självklart att närhet spelar roll,att politikerna i en kommun har ett särskilt ansvar för att invånarna i den kommunen och politikerna i Sverige har ett särskilt ansvar för dem som bor här. Men det befriar inte från ansvar för andra, och det faktum att miljarder lever i fattigdom visar att det inte finns något försvar för våra prioriteringar. Vid EU-gränsen blir det ännu sämre än vid nationsgränsen. Då är det okej att hävda frihandel men ändå behålla orättfärdiga tullar på produkter som med framgång produceras i Syd. Därmed hindras fattiga länder från att sälja på våra marknader och berövar dem inkomster- Det är okej med jordbrukssubventioner som bidrar till att jordbrukaren i Syd blir utkonkurrerad på sin hemmamarknad av svenska, franska och italienska bönder. Inte för att de europeiska jordbruksprodukterna är lönsamma att exportera, utan för att de får så mycket exportstöd att de kan säljas till dumpade priser i fattiga länder och slå sönder jordbruket där. Istället för att ta ansvar administrerar alltså vi medvetet ett system som har motsatt effekt. Det finns en illavarslande utveckling där bistånd sätts på undantag. Vårt snäva synsätt leder också till andra konkreta resultat. Till exempel att resurser till projekt för att bekämpa fattigdomen hamnar längst ner på prioriteringslistan. Hur ska man annars förklara att de egna löftena om kapital till FN:s fond för att stoppa aidsepidemin kan negligeras av rika länder i väst ? Eller hur det tycks omöjligt att infria de utställda löftena om bistånd till Afghanistan? Och det gäller alltså egna utställda löften, som inte ligger på en särskilt hög ambitionsnivå till att börja med. För det är inte direkt så att det flödar biståndsmedel i världen - nivåerna är fortsatt skamligt låga trots löften att om att höja dem. Extremt få länder klarar sig över "skammens gräns" på 0,7 procent bistånd av bruttonationalinkomsten. Det satsas 1 000 miljarder (enligt siffror från 2004, Daniels anmn) på militär rustning, 300 miljarder dollar på jordbrukssubventioner ocvh bara 60 miljarder dollar på bistånd. Någon som är förvånad över att världen ser ut som den gör? Som ytterligare en jämförelse kan sägas att EU:s regionalstöd till Spanien under lång tid varit lika stor som hälften av världens totala bistånd! Tänk om vi kunde få en "blank check" till demokratiuppbyggnad ich fattigdomsbekämpning och inte bara till bomber. Detta innebär dock inte att vi samtidigt måste sträva efter att göra biståndet så effektivt som möjligt eller hävda nolltolerans mot korruption. Risk för korruption i biståndssammanhang är tyvärr ofta hgög eftersom det ofta handlar om att få pengar, inte sällan utan lätt mätbar motprestation. Även om Sverige har ett högre bistånd än de flesta (dock otillräckligt, bara strax över "skammens gräns") så ligger vi ofta farligt nära att prioritera bort den globala utvecklingen. Ett exempel: om sjukvården inte fungerar effektivt så höjs rös röster för att effektivisera.Men om inte biståndet alltid fungerar effektivt så höjs röster att det ska bort. Den nationalistiska synen på ansvar för varandra är självklart en orsak till dessa felprioriteringar och svårighet att gå från ord till handling.Men säkert spelar det också roll att det inte finns särskilt många som utkräver ansvar mot dessa svek. Global utveckling är normalt ingen av de störst valfrågorna, och de som påverkas av dessa beslut för det första inte väljare i de länder som sviker, och för det andra har fullt upp med att försöka överleva. Därför måste vi tillverka mekanismer som kontrollerar och hindrar oss själva från löftessvek gentemot de fattiga, liksom från att driva en politik som är kontraproduktiv när det handlar om global utveckling. Vi m¨åste surra oss vid masten när lockropen hörs som sjunger om omprioriteringar från pengar för global utveckling till ökad medelklasskonsumtion under ett valår. Det finns positiva embryon till sådant tänkande idag - inte minst i propositionen om global utveckling som antogs 2003 och som innebär att den globala utvecklingspolitiken ska finnas med som en integrerad del när all politik planeras och genomförs. Men tyvärr saknas ordentliga tänder till detta. Det finns anledning att försätta bevaka denna utveckling.

Bistånd med kristdemokratiska ögon

Jag lovade återkomma till biståndspolitiken ur kristdemokratisk kontext i ett par blogginlägg. Till min hjälp har jag haft skriften ”Rätt att nå sin fulla potential Bistånd med kristdemokratiska ögon av Henrik G Ehrenberg, Kristdemokratiskt Internationellt Center, KIC samt boken ”Själens tillväxt och andra berättelser om samhället” (Samhällsgemenskaps Förlag,2004) av Jakob Forssmed. Svensk kristdemokrati har alltid haft ett klappande hjärta för bistånd. Partiets första partiledare Birger Ekstedt var en av de första som politiskt argumenterade för behovet att hjälpa ekonomiskt utsatta människor i andra länder och att staten skulle vara med och finansiera. (För Ekstedt var det också självklart att pengarna skulle kanaliseras via de svenska frivilligorganisationer som redan fanns på plats i den fattig delen av världen.) Många av de som var med och bildade partiet kom från Folkrörelsesverige som under årtionden varit engagerat för fattiga jorden runt,vare sig de var kristna samfund, nykterhets-, freds-eller arbetarrörelse som hade arrangerat. Det var självklart att ett nybildat kristdemokratiskt parti att ta med sig det engagemanget in i partipolitiken. När Kristdemokraterna 1991 gjorde entré i regering och riksdag, valde partiledare Alf Svensson att bli biståndsminister, och för första gången nådde Sverige under längre tid upp till det symboliskt viktiga enprocentsmålet. Under hela Alliansregeringens tid har denna symboliska gräns åter upprätthållits i varje budget,utan undantag. Att det kristdemokratiska engagemanget för bistånd som sådant spelat en avgörande roll för att åstadkomma detta torde vara oomtvistat. Med det i åtanke så är det naturligt att diskutera biståndet om hur man som kristdemokrat ur ett idéperspektiv bör betrakta biståndet. Det har funnits ett genuint engagemang för sin internationella nästa, men att bortom människokärleken inte alltid funnits en levande debatt om biståndets natur och biståndets resultat. Det är inte alltid det ges tillfälle att på djupet diskutera vad en kristdemokratisk idétradition kan säga oss om både motiven för biståndet och hur biståndet kan utformas. Det är därför angeläget att på allvar diskutera dessa frågor. Det finns alla skäl i världen att ha en diskussion som tar detta vidare och tillåter oss öppna dörrar till en förnyelse av biståndspolitiken. En politik som ställer krav på resultat, men som också stöttar och bygger en djupare förståelse för bistånd och dess roll i ett mångfacetterat globalt samhälle. Det är avgörande att den globala utvecklingen i världen också handlar om vår egen. Som samhälle måste vi-idag mer än tidigare- på en djupare nivå inse att Sverige vare sig är isolerat eller kan undgå de konsekvenser som följer av omvärldens utveckling. Förhoppningsvis lyckas jag göra en genomlysning av biståndet med hjälp av den kristdemokratiska värdegrund till både diskussion och debatt om biståndets utformning – jag efterlyser först och främst en diskussion. Jag kommer utifrån kristdemokratisk filosofi argumentera för behovet av och det rättfärdiga i biståndet som sådant. Ser med glädje fram emot att lyfta en diskussion om dessa frågor.

Bistånd ska inte betala flyktinghjälp

Mitt i en tid av politisk oro och flyktingströmmar visar Sverige att vi vill vara ett öppet och välkomnande. Att vi tror på mänskliga rättigheter. Många enskilda och civilsamhället visar detta i handling. De problem vi står inför är komplexa men vi lär oss att världen hänger ihop. Flyktingar som kommer hit flyr med en orsak. Många biståndsorganisationer arbetar i många länder för att förebygga fattigdom och skapa förutsättningar för att människor länder för att människor inte ska behöva fly. De kriser som driver människor på flykt beror på de problem biståndsorganisationer vill bekämpa. Detta arbete är oerhört viktigt och vi bör stötta dessa.Klimatförändringar, demokrati, sociala orättvisor och kvinnors utsatthet är några av dessa problem. Engagemanget på en flyktingförläggning hänger samman med långsiktigt arbete för utveckling i världens fattiga länder. Det är illavarslande att Sveriges finansminister i det läget aviserat en halvering av biståndet för att finansiera kostnaderna för svenskt flyktingmottagande. Som kristdemokrat ser jag detta som ett problem och biståndsorganisationer arbetar för samma sak, Sverige ska ha en generös flyktingpolitik och att rätten till asyl är en mänsklig rättighet men de fattigaste människorna ska inte betala svenskt flyktingmottagande !. Det finns all anledning att återkomma till denna fråga. Jag kommer med anledning av detta fokusera på bistånd i ett par blogginlägg - situationen är komplex och jag sitter inte inne med alla svar men jag ska ändå lyfta biståndet ur en kristdemokratisk kontext. Att dra ner på arbetet runt om i världen som främjar mänskliga rättigheter och demokrati och förebygger konflikter kommer leda till att ännu fler människor tvingas fly. Halverat bistånd förändrar inte bara den svenska självbilden utan också omvärldens syn på Sverige som trovärdig aktör. Vi är redan världsledande i att göra avräkningar för flyktingkostnader med dagens 19 procent. Norge och Danmark har med hänvisning till Sveriges avräkningar redan aviserat att de kommer att följa vårt exempel. Tyskland, som 2013 tog emot dubbelt så många flyktingar som Sverige, tar mindre än en procent av biståndet. Beslut kommer att tas snart och jag uppmanar de som kan att signera upprop, uppmärksamma detta i olika sammanhang - på så sätt kan civilsamhället dra sitt strå i stacken.

Bränslecellsteknik - framtidens drivmedel

Det pågår en utveckling av teknik när det gäller miljöbilar. Det är en viktig utveckling med tanke på hur utsläppsskadorna från fossila bränslen såsom bensin och diesel som har skapat enorma utmaningar vad gäller dagens klimathot. Här har det skett en viktig utveckling av fordonsflottan. Bränsledrivna fordon och vätgas som lagrar energi lagrar energi från solceller och vindkraftverk är två exempel på hur den nya energiteknik kan användas.Utvecklingen kan leda till en ny industri med stora tillväxtmöjligheter etableras i Sverige. I en artikel i SvD 7/11 redovisas denna utveckling. Vätgas kan vara lösningen alla letar efter.När Toyota presenterade sin bränslecellsbil Mirai förra året framhöll ordföranden Takeshi Uchiyamada att vätgas blir bränslet för det kommande århundradet". Här är en spännande utveckling att följa.Trots att bilföretaget ligger i framkant med batterimodeller konstaterar Toyota att framtiden inte ligger i batteridrift utan i vätgasdrivna bränsleceller. Det Göteborgsbaserade företaget PowerCell Sweden AB utvecklar, tillverkar och säljer bränsleceller, bränsleformer och system för exempelvis bil-, transport och stationära applikationer på den globala marknaden. Över 500 m kr har investeras sedan projektet startade som en avknoppning från Volvokoncernen för 20 år sedan. För att Toyotas och andra biltillverkares vision ska bli verklighet krävs en vätgasinfrastruktur, vilket redan idag byggs i stor skala i bland annat USA, Japan och Tyskland. EU och Vätgas Sverige vill få igång en tidig användning av vätgasfordon och utbyggnad. På sikt vill EU se tankstationer var 30:e mil. Oslo och Köpenhamn har redan ett par stycken. I Sverige finns en tankstation i Malmö, en vid Arlanda och den 26 oktober invigde den svenska infrastrukturministern en tankstation vid PowerCells lokaler i Göteborg. Den el som solfångare/vindkraftverk alstrar och tillgodoser det kontinuerliga elbehovet och överskottet av vätgas via elektrolys som lagras på tank. Vätgasen kan senare användas i en ny bränslecell för att alstra ny el när det behövs. Intresset för egenproducerad el och självförsörjande hus ökar i stort i många länder, inte minst mot bakgrund av att nätverksleverantörer ofta tar ut höga avgifter. Från och med den 31 december 2020 ska alla byggnader i EU vara "nära nollenergi-byggnader", vilket betyder att de ska producera nästan lika mycket energi som de förbrukar. Här tror jag det kommer att ske en spännande utveckling och man kan vidareutveckla denna. Under hösten installerar PowerCell ett bränslecellssystem till ett lågenergihus i Göteborg.Husets solceller kommer producera el under dygnets alla timmar, vilken sedan används för att tillverka vätgas från vatten. El från bränslecellen, som går på den lagrade vätgasen, används sedan kvälls och nattetid samt under vintersäsongen. Utöver elen producerar bränslecellen även värme som leds in i husets varmvattentankar och används till uppvärmning och varmvatten. Vätgasen i tankarna kommer även att kunna användas som tankstation till hushållets planerade vätgasbil. En smart teknikutveckling tycker jag. Marknaderna för bränsleceller bedöms få en kraftig tillväxt i såväl utvecklings som industriländer. Navigant Research förväntar sig att den stationära bränslecellssystem PowerPac mot telekomindustrin i Afrika, som primär energikälla vid drift av telekommaster hos teleoperatören Vodacom i Sydafrika där den ska förse en basstation med miljövänlig ström. Där vätgas inte finns tillgängligt- i exempelvis Afrika- har PowerCell tagit fram en patenterad Reformer som omvandlar diesel till vätgas som sedan leds direkt in i bränslecellen. På så sätt reduceras koldioxidutsläppen kraftigt och de giftiga partiklarna och kväveoxiderna elimineras helt, jämfört med en traditionell dieselmotor. Jag tror att vi behöver en politik som uppmuntrar användning av dessa tekniker - alltifrån incitament till att bygga noll-energihus till att skattebefria fordon av det här slaget.

Växthuseffekten - en hållbar teori?

I Expressen fanns för en tid sedan en artikel med rubriken "Expressen, gå inte på klimatbluffen", skriven av Peter Stilbs och Åke Ortmark. Det finns all anledning att debattera miljöfrågorna - där vi kristdemokrater har en unik syn med förvaltarskapet som ledstjärna. Det är viktigt att vi lyssnar till expertisen, som vi ska ha respekt för.Jag tror inte vi är för mer att vi ska lyssna på varandra och inte hamna i en polariserad debatt. Jag är beredd att lyfta på stenar som inte lyfts för att nå upp till en politik som är hållbar. Råkade förresten förbi en rapport av Världsnaturfonden (WWF) där man menar att det krävs snabba beslut för att rädda snöleoparden. Enligt rapporten riskerar en tredjedel av de områden där snöleoparden lever bli obeboeliga om inte den globala uppvärmningen begränsas. Ett varme klimat riskerar att höja trädgränsens, vilket i sin tur får bönder att odla sina grödor på högre höjder som gör att snöleoparden trängs in i allt mindre områden. Vidtas inte åtgärder riskerar snöleoparden att dö ut,varnar WWF. Idag beräknar beräknas det finnas omkring 4 000 snöleoparder, men antalet minskar till följd av krympande habitat,tjuvjakt och konflikter med människor. Var femte snöleopard beräknas ha försvunnit de senaste 16 åren. Detta har jag tidigare bloggat om. Och vi saknar inte utmaningar. De koldioxidutsläpp som är boven i detta drama har uppmärksammats på flera håll.Trots detta lyser ändå de riktigt skarpa förslagen med sin frånvaro. Går vi till vårt partis historia så var det redan när Kristdemokraterna bildades i mitten på 1960-talet var miljön en av de viktigaste frågorna, vilket föranledde hånfulla kommentarer från ledarsidor som kallade dåvarande KDS för ”luft- och vattenpartiet”. Det mesta av det miljöengagemang som fanns i partipolitiken under 60- och 70-talet och början på 80-talet fanns på den borgerliga planhalvan. Men vänstersidan de senaste decennierna allt mer tagit över miljödiskussionen. Detta bör vara en anledning till självkritik. Vi behöver fatta kloka beslut. Det avgörande arbetet gör vi, du och jag i klimatarbetet men det behövs också en politisk uppslutning i dessa frågor - som i mångt och mycket är en ödesfråga för vår planet.I debatten gäller det att se till den vetenskapliga evidensen som bygger på forskning - självklart ska man vara lyhörd till samtliga fakta som presenterats. En faktor man bör titta på är vilka artiklar som publicerats i vetenskapliga magasin - tittar man på dom artiklar som publicerats är det förvånande få av dessa "kritiker" som fått sina artiklar publicerade. I sammanhanget så kan det diskuteras hur man ska se på vetenskap.Vetenskapsteori och forskningsmetodik är ett svårartat ämne som kräver mycket och är omfattande så jag ska inte gå in i detta djupare men några principer bör nämnas som speglar mitt förhållande till vetenskap.För det första, alla vetenskapliga teorier, kräver att man förnyar sin kunskapsbank. Forskning och vetenskap utgör källan till förnyad kunskap. Vetenskap kan sägas vara all studie av systematisk kunskap. Mer strikt definierad ska vetenskap förutsätta användandet av vetenskaplig metod. Vetenskap kan i vid bemärkelse sägas vara varje användning av vetenskaplig metod. Hur denna ska användas finns det många åsikter om. Många filosofier har funderat på saken och haft olika åsikter genom historien. Ett vanligt sätt att definiera forskning är att kort och gott säga: ”forskning är sökande efter ny kunskap”. Men det gör vi alla ständigt och med denna vida definition är ju alla forskare! En bättre definition som särskiljer vetenskaplig forskning från det vardagliga kunskapssökandet är att vetenskaplig forskning innebär problemlösning och därmed ny kunskap genom ett kontrollerat och systematiskt kunskapssökande. Det finns också problem med olika slags miljöbilar som så mycket annan teknik. Det är därför det är så viktigt att ha en ny fordonsflotta, ta bara ett exempel ifrån vissa elbilssorter som är miljöfarliga, men det är också miljöfarligt med äldre bilar. Det är b la därför det är viktigt med en hög skrotningspremie. Klimatförändring, brist på sötvatten, avverkning av urskogar,ökenutbredning och kärnkraftens avfall är exempel på miljöproblem som hotar människans överlevnad. Problemen hänger samman, både med varandra och med fattigdom, och ytterst leder till människors ofrihet och orättvisor mellan generationer eller människor i olika delar av världen.Många människor lever i svår fattigdom pågrund av att naturresurserna tär för hårt för att överleva.Det är också de långsiktiga försörjningsmöjligheterna som undergrävs i takt med att jorden överbrukas,vattnet förorenas och skogen bränns ned. Fortfarande är det vi i den rikavärlden som konsumerar stora mängder energi och råvaror, producerar sopor och förorenar luften. Den rikaste femtedelen av världens befolkning förbrukar 80 procent av resurserna. Sedan 1950-talet har koldioxidutsläppen ökat fyra gånger och en växande anledning till luftföroreningarna är transporterna. När det kommer till klimatdiskussionen så är den mångfacetterad.En naturlig växthuseffekt har så gott som alltid funnits på jorden, tack vare naturligt förekommande vattenånga och koldioxid i atmosfären. Den naturliga växthuseffekten har också varierat genom tiderna. Med den förstärkta växthuseffekten menas idag en ökning i växthuseffekten som är utöver naturliga variationer. Växthuseffektens förstärkning beror på utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser som ger ändringar i atmosfärens sammansättning. De klimatförändringar som det resulterar i uppstår när klimatsystemet strävar efter att återskapa strålningsbalansen. Den kanske mest omtalade förändringen är att det blir varmare vid jordens yta. Klimatets förändring vid en förstärkt växthuseffekt är dock komplex och omfattar flera aspekter av klimatsystemet. För mer ingående läsning rekommenderar jag meteorologen Markku Rummukainens forskning på växthuseffekten.

Lägre torskvoter i Östersjön

Torsken blev den hårdaste nöten att knäcka när EU:s jordbruks-och finansministrar förhandlade fram kvoter för nästa år. EU-kommisionären Karmenu Vella uppger i ett uttalande att förhandlingarna var tuffa men produktiva. Den mest komplicerade frågan rörde torsken, där ett beslut om minskade kvoter med 20 procent för hela Östersjön skulle fattas.Vella uppger att han är orolig över att torskbeståndet i västra Östersjön, men alla åtminstone kunde enas kring att beståndet är överfiskat. Vella ställer sig optimistisk till ett återhämtande. Miljöorganisationen Greenpeace har dock motsatt åsikt, och uppger att de nya kvoterna i västra beståndet ligger på 63 procent över forskarnas rekommendationer.Det kommer bli intressant att följa utvecklingen.

Klimathot riskerar utrota snöleopard

Det krav snabba internationella åtgärder för att rädda snöleoparden, skriver världsnaturfonden (WWF) i en ny rapport. Enligt rapporten riskerar en tredjedel av de områden där snöleoparden i dag lever bli obeboeliga om inte den globala uppvärmningen begränsas. Ett varmare klimat riskerar att höja trädgränsen, viilket i sin tur får bönder att odla sina grödor på högre höjder, som gör att snöleoparden trängs in i allt mindre områden. Vidtas inte åtgärder riskerar snöleoparden att dö ut, varnar WWF. I dag beräknas omkring 4000 snöleoparder finnas i det vilda, men antalet minskar till följd av krympande habitat, tjuvjakt och konflikter med människor. Var femte snöleopard beräknas ha försvunnit den senaste 16 åren.

Polariserat klimatmöte

Om några veckor, 30 november till 11 december 2015, möts världens länder i Paris och Frankrike för att på första gången på över 20 år enas om ett nytt globalt klimatavtal.Mötet sker inom ramen för FN:s klimatkonvention, UNFCCC. Avtalet bygger på att frivilliga minskningar av växthusutsläppen. Fram till 23 oktober har 154 av 196 länder lämnat sina åtaganden,inklusive alla de stora utsläppsjättarna, Kina, USA och EU, Indien, Ryssland och Japan - en utveckling som är oroande. Många stötestenar kommer att finnas kvar under FN:s klimattoppmöte i Paris. Det står klart sedan polariseringen ökat när länderna möttes i Bonn på den sista förhandlingsrundan inför Paris. Fredagen var sista mötet som ska bilda stommen när länderna i Paris ska enas om ett klimatavtal. Texten var kort och såg inte särskilt kontroversiell ut - med formuleringar som de flesta antogs kunna vara nöjda med. Men så blev inte fallet.Många bitar, exempelvis finansieringen av klimatstöd till u-länderna, och hur rapporteringen och verfieringen av ländernas växthusgasutsläpp ska gå till,är olösta och kommer att finnas kvar på bordet i Paris. Klyftan mellan i-länder och u-länder kvarstår, och har om möjligt blivit lite djupare i Bonn. De rika länderna har lovat att ge 100 miljarder dollar i årliga klimatstöd till u-länderna men hur pengarna ska användas och om de ska komma från det vanliga biståndet eller från privata källor är olöst. Nästan alla länder har nu lämnat in sina frivilliga åtaganden och angett hur mycket de avser att minska sina växtgasutlsäpp de kommande åren. Löftena är inte tillräckliga för att hejda temperaturökningen, men som ses som ett steg på vägen mot ytterligare åtaganden i en nära framtid. Många trodde att detta skulle göra vägen mot ett avtal relativt lätt,men istället har konflikterna alltså bestått - nu återstår det för omvärlden att agera. Det finns mycket att bevaka inom detta område - därför kommer jag att fokusera på detta i ett antal blogginlägg.

Byggsubventioner - fel väg i bostadsbyggandet

Socialdemokraterna är nu på offensiven när det gäller bostadspolitiken. Ett av regeringens största satsningar i regeringens jobbpaket är subventionerna till bostadsbyggandet. 15 000 nya små hyresrätter utlovas och staten ska åstadkomma detta med 3,2 miljarder kronor i årligt investeringsstöd. Invändningarna är många: Subventioner på detta sätt är ineffektiva, styr produktutvecklingen och hämmar innovationskraften i byggbranschen. Stödet gäller alla bostäder igångsatta efter den 25 mars. Det innebär att investeringsbidraget kortsiktigt inte kommer att leda till ökad nyproduktion eftersom allt som nu byggs är planerat sedan något/några år tillbaka. De 3,2 miljarder kronor som är avsatta för hyresrätter beräknas räcka till 15 000 lägenheter, det innebär cirka 210 000 kronor per lägenhet. Med de produktionskostnader som gäller idag räcker subventionerna till att reducera produktionskostnaden med cirka 10 procent per lägenhet. Effekten blir alltså liten till en statsfinansiell hög kostnad. Om man antar att bostadsbyggandet av hyresrätter netto ökar med 10 procent jämfört med nuläget, utan subvention, kommer varje nytillskott kosta skattebetalarna 2,1 miljoner kronor per lgh. Ett alternativt sätt att använda dessa miljarder är att höja bostadsbidrag, förstärka kreditgarantier etcetera. Den fördelningspolitiska träffsäkerheten skulle vara högre. Subventioner driver kostnaderna eftersom byggbranschen kommer att snabbt anpassa entreprenadpriserna utifrån de ökade marginaler som investeringsstödet skapar. Dessutom avtar byggföretagens lust att vara innovation när fokus mer flyttar mot att anpassa sig till att maximera bidragsintäkter istället för att utveckla sin produkt. I våra studentstäder måste vi göra ett antal saker för att få fram bostäder till nya studenter. Vi behöver bygga fler bostäder.Vi behöver också utnyttja de bostäder som finns. Universitet och högskolor måste få rätt till att tillhandahålla bostäder för student och forskare. Det får de enligt lag inte göra idag. Några universitet har under 2013 fått möjlighet att införa detta på prov. Vi vill att denna möjlighet ska vara permanent och bli en rättighet. Akademiska Hus som äger en stor del av fastigheterna på högskoleområdena bör likaså få tillhandahålla bostäder och inte bara utbildningslokaler. Kommunerna på en högskoleorter som Jönköping måste ta sitt ansvar och tillhandahålla mark till rimliga priser för studentbostäder. Mark som är planerad för ett visst ändamål på längre sikt bör på kort sikt upplåtas för tillfälliga studentbostäder genom tillfälliga bygglov. Likaså bör kommunerna ha lägre krav vad gäller till exempel bilparkering i anslutning till fastigheterna eftersom studenter i mindre utsträckning kör bil. Byggreglerna för studentbostäder bör förenklas. Kravet på avskiljbarhet kan minska för studentbostäder om de boende kan få samma funktioner i gemensamma utrymmen. Fastighetsavgiften för studentbostäder måste omgående avskaffas. Det är inte rimligt att till exempel ett korridorrum kostar 1 210 kronor per år i fastighetsavgift när en femrummare kostar lika mycket. Dessa aspekter och konkreta förslag måste vi våga diskutera.

Stoppa slavhandeln i Europa!

Amnestys Internationals rådsmöte antog Augusti 2015 en legalisering av prostitution. Ett beslut som är obegripligt. Hur kan kan man kalla sig människorättsförsvarare när man legaliserar sexköp ?.Amnesty jobbar för en stärkning av mänskliga rättigheter, för att rapportera och dokumentera tortyr, avrättningar, krigsbrott, begränsning av det fria ordet, olagliga frihetsberövanden, och andra övergrepp, vilket jag helhjärtat stödjer. Nu hörs det röster ( den svenska sektionen) som inte stödjer den på rådsmötet antagna linjen, däribland Jönköpingsgruppen. Det är sunt för en organisation av det här slaget att våga ifrågasätta antagna linjer och det finns god skäl för detta. Ingen som har sett filmen Lilja 4-ever kan vara oberörd inför ord som trafficking och människohandel. Filmen handlar om en övergiven, levnadsglad men fattig flicka som i sin längtan efter kärlek luras till Sverige och där inlåst för att utnyttjas och våldtas. Hon lyckas slutligen ta sig ur den lägenhet hon suttit fängslad i. Men väl ute på gatorna blir det plågsamt uppenbart för såväl henne som för oss andra att hon inte har någonstans att ta vägen. Fri från våldtäkterna och misshandeln är hon lika rädd för den svenska polisen som förövarna. Genom polisen vet hon att hon blir hemskickad till ett liv med fortsatt förnedring. Lilja försöker ta sitt liv. Det är en bild som etsar sig fast. bilden av att inte ha någonstans att ta vägen. Bilden av att döden är den enda utvägen, trots att hon gjort sig fri från sina plågoandar,trots att hon befinner sig i Sverige. Filmen är baserad på en verklig händelse och flickan i filmen hette egentligen Dangoule. Den 7 januari 2000 hoppade hon från en motorvägbro i Malmö Självmordet uppmärksammades med en liten notis i svensk tidning. Flickan var sexton år gammal. Även om vi aldrig kan förstå va Dangoule fick gå igenom får vi genom filmen inblick i hennes liv och öde. Än mer plågsamt är det faktum att hennes öde inte är unikt. I Sverige är hon en av hundratals, i Europa är hon en av miljonen. I världen är hon en av två till fyra miljoner. Sverige är inte förskonat. Unga flickor, Mellan 17-20 år utgör majoriteten av offren för människohandel för sexuella ändamål. De allra flesta kommer från fattig och desperata förhållanden i i de forna öststaterna och Asien. Genom löften om höga löner luras de till Västeuropa.. Många gånger vet inte kvinnorna var de befinner sig, de säljs i ett land och fraktas till ett annat. Genom att föra offren över landsgränser kan gärningsmännen utnyttja offrens beorendeställning. När de väl kommit till destinationslandet blir de berövade sin frihet och värdighet. De fråntas sin pass, stängs in i lägenheter och tvingas i prostution, Kort sagt - säljs de som sexslavar. Förövarnas ekonomiska vinster har av experter uppskattats vara större än brottssyndikatens vinster för människohandel. FN uppskattar att människohandeln omsätter 7 miljarder dollar per år. FN Priset för en kvinna i Europa beräknas ligga på 4000-20 000 kronor.Eftersom en kvinna kan utnyttjas i prostitution och sedan säljas vidare är hon mycket värdefull för handlarna. För att effektivt och långsiktigt bekämpa människohandeln måste man gå till roten av problemet. Varför uppstår människohandel? Givetvis finns fler förklaringar till detta, men den i särklass största bidragande orsaken är att det finns en efterfrågan- de som vill köpa sex. Långsiktigt kan problemet med efterfrågan endast angripas genom en grundläggande diskussion i familjen och på arbetsplatsen kring värden.etik och mänskliga rättigheter. Vi kristdemokrater menar att den etik som huvudsakligen förvaltas och utvecklats i den kristna idétraditionen måste få en betydligt mer framskjuten plats i samhällsdebatten. Självklart finns det flera aspekter i denna diskussion - jag ser fram emot en fortsatt diskussion.

Genmodfiering och lobbying- viktig diskussion

I ett antal debattinlägg i min lokaltidning, Jönköpings Posten ställdes ett resonemang om genmodifiering och berör ämnet lobbying. Den nya gentekniken kan vara ett verksamt medel för att kunna föda en växande världsbefolkning, men också för att kunna bota mycket av mänskligt lidande. Gentekniken öppnar fantastiska möjligheter, men det finns också problem som gör att stor försiktighet måste iakttas. Risken finns att grödor med gener som gör dem motståndskraftiga mot vissa bekämpningsmedel ska korsa sig med vilda släktingar och bilda hybrider, med svåröverblickbara ekologiska följder. Om genetiskt modifierade grödor överhuvudtaget ska odlas i öppen odling måste nyttan med den modifierade noga vägas mot risken att en spridning sker i naturen. Kunskapen om de ekologiska effekterna av genetiskt modifierade organismer är begränsad. Utsättning av sådana organismer ska inte tillåtas i öppen odling utan endast i tillståndsprövade försöksodlingar. Teknik och etik får inte separeras. All forskning och bioteknisk verksamhet inklusive patent och växtförädlarskydd ska ytterst syfta till mänsklighetens gemensamma bästa och måste utgå från och respektera alla människors absoluta och okränkbara värde. Varken människan eller miljön får äventyras. Politiskt påverkan eller ”lobbying” är ett ständigt aktuellt ämne. Dagens Samhälle har skrivit mycket om detta. I Sverige är dock debatten ganska yrvaken och omogen kring dessa frågor. Sverige använder traditionellt ett omfattande remissförfarande. Många intresseorganisationer blir ofta automatiskt tillfrågade och kanske inte har samma självklara behov att på egen hand bedriva lobbying. Att det förekommer mer av lobbying idag tror jag beror på samhällsförändringar där politiken fungerar annorlunda än tidigare. Många röster höjs för strängare regler kring lobbying och karantän för politiker som går till näringslivet och vice versa. Det kan vara så att det är nödvändigt, vi behöver diskutera dessa frågor på ett djupare plan,men vad ändrar egentligen 6 månaders karantän för säg en före detta minister? Kontakter, relationer, nätverk och de djupa kunskaperna sitter i. Det viktigaste tror jag är att vi har ett transparent förfarande, att visa sin agenda. Detta är endast några axplock i diskussionen om dessa frågor – jag ser fram emot en diskussion kring dessa frågor.

Nej till slopad avdragsrätt

Nu tänker regeringen sätta in sin stöt på ideella krafter som behövs nu, kanske mer än någonsin. Frågan inställer sig, vad betyder detta för oss i Jönköping. Jag är övertygad om att detta kommer få konsekvenser. Jag varnade redan tidigt för detta i en krönika. Frågan jag ställer mig, är hur (s)och (mp) på lokalt plan ställer sig till detta. I skrivande stund ser vi hur ett stort och växande engagemang för människor som flyr undan krig, förtryck och förföljelse. Många vill hjälpa i denna svåra situation som världen befinner sig i. Det är förstås lovande, enskildas och civilsamhällets engagemang kompletterar det arbete som görs i det offentliga Sverige och EU-länderna nu måste göras, och stärkas. Regeringen har tidigare aviserat skattehöjningar, men det allra märkligaste är att man nu väljer det relativt lilla skattereduktionen på gåvor som Alliansregeringen införde. En lång rad ideella organisationer som ägnar sig åt social hjälpverksamhet har de sedan reformer om avdragsrätt för gåvor infördes fått kratigt ökade gåvointäkter. Den utvecklingen riskeras nu när regeringen avskaffar denna möjlighet. I praktiken inför man en straffskatt på gåvor jämfört med hur det är idag. Ett av regeringens motiv för avskaffandet av avdragsrätten är att civilsamhället ska bli mer beroende av det offentliga och mindre av enskilda personer. Men staten ska inte hålla civilsamhället i strama tyglar. Våga mångfald!

Solenergi- framtidens kraftkälla

Jag har tidigare skrivit om solenergins framtid i tidigare blogginlägg. Men det finns många olika aspekter som behöver förklaras. Jag väljer att fokusera på detta i ett antal blogginlägg. Detta för att förtydliga min och andras inställning i frågan. Jag kanske inte här rätt men det finns ett par faktorer som vi behöver ha i beräkningarna. En "omedveten" leverantör är New Yorks husägare, som enligt en färsk beräkning levererar ca en miljon byggnader i New York. Det finns många hus i storstaden, och "takenergin" ger inte mindre än 4,7 GW som ju dessutom i stort sett är gratis.

Abort- ett etiskt dilemma

På insändarplats i min lokaltidning för somliga upp abortdebatten - en diskussion som jag välkomnar inte minst med tanke på det okränkbara människovärdet som alltid bör sättas i främsta rummet. Varje människa har ett inneboende okränkbart människovärde som är oberoende vilka egenskaper hon har. Det gör att vi värnar livet och ser varje människa som ett mål i sig. Vi inser att tekniska landvinningar kan vara dubbeleggade. Möjligheten får aldrig tas som intäkt att också göra det som urholkar eller kränker människovärdet. Vi saknar inte etiska frågor att ta ställning till. Vi har sett en utveckling där fosterdiagnostik används för att selektera bort barn som inte passar föräldrarnas eller samhällets förväntningar. Det är inte okej att genomföra en abort för att ens barn inte har rätt genetiska förutsättningar, ett fysiskt handikapp eller fel kön. Därför bör fosterdiagnostik användas med försiktighet och inte för selektiva aborter. Man ger sig in på en farlig väg om man börjar gradera vilka funktionsnedsättningar som ska leda till abort och vilka som inte ska göra det. Det finns orosmoln för att legalisera aktiv dödshjälp. Nyligen tog Miljöpartiet ställning i den frågan. Sjukvårdens uppgift ska vara att hjälpa, bota och lindra. Därför vänder vi oss mot aktiv dödshjälp och assisterade självmord som vägen ur lidande eller svåra situationer. Frågan om vem som ska leva eller inte får inte bli föremål för subjektiva bedömningar utan samhällets ansvar ska vara att förbättra i den utsattas situation. Abort är en oerhört känslig och svår fråga. Vi kristdemokrater ser abort som ett etiskt dilemma och ser oroligt på den stora mängd aborter som utförs varje år i Sverige. Ett förbud mot abort är dock inte en lösning på problemet utan det bästa sättet att förändra situationen är genom ett förebyggande arbete.

Föräldrar vet vad som är bäst för sina barn

I insändare i min lokaltidning går folkpartister ut och kritisera oss kristdemokrater för vår tydlighet när det gäller familjepolitiken. Familjen är samhällets viktigaste byggsten. Det är i den lilla grupp som familjen utgör som familjemedlemmarna får möta kärlek, omtanke och förståelse men också där vi lär oss ansvar och krav. Trygga familjer leder till ett tryggare och harmoniskt samhälle. Insändarskribenterna argumenterar för en kvoterad föräldraledighet, med en kritisk adress till vårdnadsbidraget. Föräldrarna kan idag ta ut 480 dagar (sex månader) i ledighet efter barnets födsel. 2 månader är kvoterad för vardera föräldern (”pappadagarna”) , vilket innebär att föräldrarna endast kan bestämma över de resterande 14 månader ska fördelas. Vi kristdemokrater vill avskaffa dessa kvoterade månader och istället låta familjerna själva bestämma hur de vill fördela dessa. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet samt Folkpartiet vill nu kvotera föräldraförsäkringen så att en tredjedel (160 dagar,knappt 5 månader) reserveras för pappan och en tredjedel för mamman. Det innebär att pappan kan vara hemma max drygt 10 månader med barnet, mot 14 månader idag. Man argumenterar i debatten om att man vill ”individualisera” föräldraförsäkringen. Ett argument som faller. Föräldraförsäkringen är nämligen idag redan individualiserad. Varje förälder få idag 160 dagar var, och har sedan möjlighet att ge bort 100 dagar. Politiker med ovanifrån lösningar vill ta bort den möjligheten,och det är en pekpinnereform och ingen frihetsreform. De rödgröna tillsammans med folkpartiet vill tvångsdela föräldraförsäkringen, eftersom de anser att kvinnor stannar hemma fler månader än män, vilket gör att deras lön påverkas negativt och att deras frihet därmed inskränks. Därmed utgår de ifrån uppfattningen att lycka endast kan mätas i pengar. Men lön borde väl snarare ses som ett verktyg för att uppnå vad man vill i livet,än ett mål i sig självt. Om människor blir lyckliga över att kunna vara hemma under barnets första år, varför ska då politiker gå in och slå fast att de borde betrakta detta som en frihetsinskränkning som skadar ekonomin? Politikens roll är att ge människor förutsättningar till att söka sina egna vägar till lycka. För några kan detta handla om att den ene föräldern är hemma med barnet längre än den andre,och för några innebär det att föräldraförsäkringen delas lika. I grunden handlar detta om att människor själva vet bättre än kommunpolitiker och riksdag vad som passar i den egna vardagen. De rödgrönas,tillsammans med folkpartiet om kvoterad föräldraförsäkring kan exempelvis få som konsekvens att färre föräldrar har råd att ta ut alla månaderna i föräldraförsäkringen. Det är förmodligen varken bra för barnen eller något som gör att föräldrar i allmänhet särskilt mycket lyckligare. De rödgröna tillsammans med folkpartiet har blåst upp till strid mot valfriheten i föräldraförsäkringen. Vi kan lova att vi kristdemokrater kommer att göra allt i vår makt för att värna familjernas frihet.

Solenergi - framtidens energislag

I Sverige har vi en energimix som består av vatten och kärnkraft. I ett internationellt perspektiv ger den elmixen upphov till väldigt låga utsläpp av klimatgaser. De klimatmässiga fördelarna med att installera solceller om man jämför med att behålla el från vatten och kärnkraft är i dagsläget inte särskilt stora. Men det innebär inte alls att vi bör avfärda solcellerna som möjlig energiresurs i Sverige - det är att tänka alltför kortsiktigt. Sverige elnät sitter idag ihop med övriga Europas och idag går vi mot en alltmer integrerad elmarknad. Ur det perspektivet får solcellsinstallationer i Sverige positiva klimateffekter. Dessutom så kan vi inte förlita oss på kärnkraften för all framtid. Kärnkraften är dels en riskfaktor, dels ch idag har vi väldigt gamla kärnkraftverk. Om Sverige inte vill bygga nya framöver kommer det att uppstå elbrist och då är det viktigt att ha bra alternativ som sol, vind och vågkraft så att vi inte behövde förlita oss på fossila energiresurser. Detta är ett område vi har stora utmaningar framför oss - inte minst med tanke på den framtida avvecklingen av kärnkraften som den rödgröna regeringen driver.

Rapport slår hål på myter om tiggare

En ny studie slår hål på myter om de Rumänska tiggarna. Tiggarna i Skandinavien är mycket fattiga.Rumänska tiggare i Stockholm, Oslo och Köpenhamn är mycket fattiga, och ingen annan tjänar på vad de samlar in. I Stockholm drar de in minst pengar och sover oftare utomhus, visar en stor studie. Jag tror att vi gör klokt i en översyn av hur situationen faktiskt ser ut för tiggarna innan vi drar alltför stora slutsatser. Tigger hör ofta samman med hemlöshet- och akut hemlösa EU/EES-medborgare samt tredjelandsmedborgare har blivit allt mer synliga i landet under de senaste åren. En del av dem tillbringar större delen av sin tid i det offentliga rummet, och försörjer sig bl.a. genom tiggeri, medan andra är mer osynliga i sitt sökande efter försörjning. Det handlar främst om personer som uppehåller sig i Sverige och söker försörjning inom ramen för EU:s fria rörlighet. Den ekonomiska krisen inom EU är givetvis en av orsakerna till att fler människor ser sig tvungna att bege sig ifrån sina hemländer för att söka sin försörjning. Många människor anser att det är bättre att komma till exempelvis Sverige och tigga än att vara i sina hemländer, på grund av att de lever i extrem fattigdom, social exkludering och diskriminering i hemländerna. Det är ganska vanligt förekommande att de personer som försörjer sig genom att tigga i offentliga miljöer reser tillsammans i grupper. Det är en förklaring till att de också bosätter sig tillsammans i t.ex. skogspartier utanför bebyggelsen i bilar, tält, husvagnar och dylikt. Lagstiftningen säger att EU-medborgare och deras familjemedlemmar som inte är ekonomiskt aktiva har rätt att uppehålla sig i Sverige i tre månader som turister och de har då normalt sett inte rätt till annat bistånd än i akuta nödsituationer. Enligt socialtjänstlagen har kommunen en skyldighet att pröva en ansökan om bistånd från den som vistas i kommunen. Rätt till ekonomiskt bistånd gäller alla, om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. För den som tillfälligt vistas i Sverige, kan emellertid biståndet avse akut hjälp och pengar till en resa hem. Det tycks dock som att det är få av de utländska tiggarna som vänder sig till socialtjänsten för att be om hjälp. Det beror troligen på att dessa personer många gånger är medvetna om att de inte har rätt till bistånd. Det kan också handla om att de är skeptiska till myndigheter efter att ha blivit utsatta för diskriminering i sina hemländer. Det finns exempel på kommuner i landet som har valt att gå längre än vad lagen ålägger dem att göra. Exempelvis har Stockholm och Göteborg öppnat upp både olika dagverksamheter, rådgivningsverksamheter samt härbärgen särskilt inriktade på denna grupp. Hemlöshetssamordnarens uppgift är att ge kommunerna stöd i deras arbete med att motverka hemlöshet och utestängning från bostadsmarknaden, ge kommunerna stöd i att skapa långsiktiga och hållbara strukturer och fungerande rutiner i arbetet, samt att särskilt uppmärksamma det vräkningsförebyggande arbetet. Ett särskilt fokus läggs på familjer med barn som riskerar att vräkas. Hemlöshetssamordnarens arbete för att stödja kommunerna har varit framgångsrikt. Samordnaren har besökt ett stort antal kommuner i hela landet. På de flesta kommunbesök har representanter från den politiska ledningen, tjänstemän från socialförvaltningen, från stadsbyggnadssidan och kommunala bostadsbolag medverkat. Cirka ett år efter första besöket gör hemlöshetssamordnaren ett återbesök för att följa upp arbetet i kommunerna. Sammanfattningen av de återbesök som har genomförts än så länge är att de flesta kommuner verkligen har lyft upp frågan och bland annat tagit fram strategier för hur arbetet ska gå till. Det är dessa utmaningar vi står inför.

Livshjälp och inte dödshjälp

”Nu när bromsklossen Kristdemokraterna har försvunnit från Socialdepartementet efter åtta år,så är det dags att väcka liv i dödshjälpsfrågan” skriver Stellan Welin och Björn Ulvaeus på opinion@svt.se Det finns vissa rättigheter som är absoluta, som inte på några villkor kan förhandlas bort. Rätten till liv och rätten att inte få sitt människovärde kränkt är en sådan rättighet. Vi vet alla att när människovärdet terroriseras av ofullkomliga politiker, militärer eller andra, påverkar detta hela den vardagen vi lever i på ett negativt sätt. Sjukvården ska stå i livets tjänst. Därför avvisar vi kristdemokrater aktiv dödshjälp. Att tillåta dödshjälp skulle dessutom innebära moraliska dilemman. Vem ska avgöra om dödshjälp ska utföras eller inte? Vilka gränser ska dras när dödshjälp ska vara tillåtet? Kommer en del gamla och sjuka människor känna sig pressade till att be om dödshjälp för att inte vara till besvär? Vidare pekas på länder där aktiv dödshjälp är lagligt, till exempel Schweiz och Belgien. I Schweiz kan människor möta döden på beställning. Assisterat självmord och aktiv dödshjälp. Men vem ger dig rätten att släcka en medmänniskas livslåga? Istället krävs en helhetssyn som syftar till en avancerad omvårdnad och smärtlindring vid livets slut. Personalen ska erhålla utbildning och fortbildning som leder till medvetenhet om existentiella frågor.

S blir kvar i Svenska kyrkan

I S-tidningen AIP står att "Även fortsättningsvis är det Socialdemokraternas partistyrelse Sjutusen socialdemokrater är aktiva i svenska kyrkan och för dem är viktigt..." "Oavsett vilken religiös inriktning man har är vi viktiga, men det är problematiskt att vi är med och styr i ett religiöst samfund..." För vem är detta ett problem? Är det socialdemokraterna, Svenska Kyrkan eller för medlemmarna med annan politisk tillhörighet? Det är dags att låta Svenska Kyrkan vara det är den tänkt att vara och inte någon politisk rekryteringsbas. Det är dags att börja prata om en svensk kyrka utan politisk inblandning.

Svensk kultur - nyckeln till integration

EN sådan här dag, när det är solsken så önskar jag prinsen lycka till i sitt framtida äktenskap. Det för mig in på debatten om monarkins vara eller inte vara. Vi kristdemokrater ser positivt till nationen som gemenskap.Svensk kultur bör spela en viktig roll i integrationen av invandrare till Sverige. Sverige ska inte försöka göra avkall på sina egna traditioner eller förneka sin egen kultur i tron att detta underlättar invandrares integration.En falsk värdrelativism som förnekar att en svensk kultur med särdrag existerar leder istället till att invandrare luras till ett utanförskap. Nationella helgdagar, flaggan och monarkin är viktiga symboler som både infödda och nyanlända kan samlas kring och känna samhörighet med.

Energifrågorna - vår tids utmaning

Ett hett debatterat samtalsämne är frågan om kärnkraft. Det kan därför vara på sin plats att utveckla min syn på området.Jag tycker det är oerhört viktigt att vi dels diskuterar miljö-och hållbarhetsfrågorna och energifrågorna. Jakten efter olja är intensiv. Vad som ofta glöms bort är den potential solenergin representerar. Solen ger varje år 10 000 gånger mer energi till jorden än vad våra samhällen utnyttjar kommersiellt. Problemet med solenergi som energislag är att den är utspridd och måste koncentreras. Teknik för detta finns dock. Solkraftverk på en liten del av Saharas yta skulle till exempel kunna förse hela Europa med all den elenergi vi behöver. Ett spännande perspektiv. Dock är vi inte där ännu., kostnadseffektiva lösningar både för generering och överföring av energi är på väg. Dagens solkraftverk och solceller blir alltmer effektiva och med hjälp av högspänd likström - en teknik som ABB utvecklat - är det möjligt att överföra stora mängder ström över stora avstånd med små förluster. Satsningar på nya energikällor måste gå hand i hand med satsningar på energieffektivisering för att öka tryggheten i energiförsörjningen och minska utsläppen av koldioxid. Nya jobb skapas och pengar sparas. Vad gäller kärnkraften så finns det många intressanta områden att diskutera. Beroende på vem man frågar "farlig"kärnkraften är. Exempelvis så menar Patrick Moore som var med och startade Greenpeace som varit mycket anti kärnkraft men har helt svängt i frågan. Enligt honom har säkerheten kommit så långt att det inte finns något att oroa sig för. Uranbrytning, som främst sker i Canada idag är där mycket säkert för arbetarna och man återställer omgivningen vilket gör att han ansåg inte heller brytningen vara ett problem. Man hittar nu nya platser i nya länder där det finns ”möjligheter” till brytning, så tillgång inget problem. Även att ta vara på avfallet har blivit säkrare och nu ibland annat Frankrike har man börjat kunna återanvända stora delar av avfallet, vilket gör att du kan i praktiken använda dig av det i, om det var, 300 eller 500 år om tekniken slår igenom. Ny teknik osv såg han inte som problem, där det finns säkerhetsproblem är möjligtvis i de gamla kärnkraftsverken som fortfarande är igång,men olyckor var inte troliga enligt honom. Med dessa argument är kärnkraft betydligt bättre än andra energikällor som flertalet har betydligt större skada på naturen, Moores slutsats. I och med förvaltarskapstanken är det oerhört viktigt att vi som Kristdemokrater har ett mycket långsiktigt perspektiv i vad vår politik får för konsekvenser.Vi behöver inse att trots energieffektiviseringar pekar ändå det mesta på att vi kommer att behöva än mer el i framtiden, om vi vill satsa på elbilar/hybridbilar osv. Har vi inte tillräckligt med egen energi behöver den importeras och då är det troligt att det bara blir sämre alternativ. Men jag tycker det är oerhört viktigt att vi i debatten och i den praktiska politiken är pådrivande vad gäller förnybar energi, den vi har kunskap om idag men också forska på nya sätt. Vi i Sverige är lyckligt lottade med vattenkraften som många andra länder inte har tillgång till, nu med större möjligheter för vindkraft hoppas jag på en utveckling inom detta område.Vågkraft är också ett mycket intressant alternativ, solenergi kan vi säkert också utveckla. Jag tror inte att vi behöver vara så oroliga i närtid för olyckor i samband med våra kärnkraftverk. Vad gäller säkerhet ser jag det snarare att ett orosmoment kan vara om kärnkraften någon gång framöver kommer i ”orätta händer”. Men vi måste alltid föra upp säkerhetsfrågorna på agendan och vara tydliga med hur vi tar hand om avfallet och inte tysta ner den debatten. Kristdemokraternas hållning är att avveckla in den mån det är möjligt och det anser jag att vi gör klokt i.Samtidigt aktivt uppmuntra andra alternativ så avvecklingen kan ske i så snar framtid som möjligt.

Vi måste agera för vårt klimat

Vi kristdemokrater vill utifrån förvalatarskapstanken, som säger att vi ska lämna jorden i minst lika gott skick som när vi själva tog emot den. En bra utgångspunkt är: "vi har inte ärvt jorden av våra förfäder, utan vi lånar den av våra barn". Att minska koldioxidutsläppen för att förhindra växthuseffekten är nödvändigt och livsviktigt. Vårt mål är att inom en snar framtid hejda förbränningen av fossila bränslen och ersätta dessa med och ersätta dessa med förnyelsebara energikällor. Vi har som människor ett stort ansvar att förvalta de resurser vi har fått oss till del.Det finns många aspekter att ta hänsyn till när man gör det, alltifrån hur resurser delas till hur de sköts/hushålllas med. I detta finns vår tids största utmaningar,energifrågorna är en av dessa frågor. Ett gott förvaltarskap innebär att vi inte förbrukar mer energi än vad vi behöver. Många energieffektiviseringar kan göras, det bästa exemeplet på detta är den sparade kilowattimmen. Exempelvis kan värme och energisystem samordnas så de arbetar tillsammans, värmen ifrån luften från husen kan användas som uppvärmning, fastigheter isoleras, fönster bytas och vid nybyggnationer bygga hus som passivhus. Allt material vi använder för uppvärmning och elproduktion skadar miljön så lite som möjligt. Vi behöver därför fortsätta arbetet med att byta energislag, bort från fossila bränslen över till mer hållbara energislag. Vi behöver göra detta arbete medvetna om vad för påverkan de nya energislagen har/kan ha. Detta för att vi inte ska bygga in oss i ett system som har andra nya stora stora miljöproblem och/eller orsakar svält i andra delar av vår värld. För att klara det behöver vi komplettera vår infrastruktur genom att stödja lokal till medelstor produktion. Det kan röra sig om energi från sol, vatten, vågor och vind men även el och värmeproduktion från avfallsförbränning och biobränslen ,rötning av gödsel och andra organiska ämnen. På många håll, exempelvis i Jönköpings kommun har man påbörjat detta arbete, vilket välkomnas, men mer behöver göras. Det kan även röra sig om att ta till vara spillvärme från företag,och småskalig produktion av el och värme med b la solceller. Några exempel på vad som bör göras är att se över regelsystemen och styrsystemen så det lönar sig att producera egen el i liten skala (solceller,vindkraft), ta tillvara på spillvärmen från industrier, främja utvecklingen av miljöteknikföretag, t ex genom att öppna en dialog mellan beslutsfattare och företagen för att få reda på vad som utvecklingen. Vi bör också satsapengar på den spårbundna och vattenburna trafiken både för gods och människor. Vi ska också fortsätta satsningen på fossilfria bränslen. Man bör också underlätta för att upphandlingar kan göras som b la främjar minskad förbrukning av fossila och lägre energiåtgång bid framställningen av produkter etc. Till sist, men inte minst vi måste agera nu !